Joakim Englund: Fem potentiella trejder i Hockeyallsvenskan

• ”Förväntat sig att få ut mer hockey per krona än vad man faktiskt fått”
• ”Borgar för att bytet skulle kunna vara en perfect match”
• ”Varför inte ta en närmare titt på en ung lokal förmåga inför framtiden?”
• ”Trots mycket istid har han haft det kämpigt”

{{ PAYWALL LIMIT }}

Hockeyallsvenskan är en liga där det näst intill är omöjligt att göra trejder på det sätt som man gör i Nordamerika. Detta av flera orsaker där den största kanske ändå är att på andra sidan pölen är kontrakten bundna till ligan vilket gör att det räcker att klubbarna kommer överens så är övergången ett faktum. I Sverige är kontrakten utformade så att spelaren endast är bunden till den klubb han skriver på för. Om ett byte ska kunna ske måste alla parter vara överens vilket inte är det lättaste på hemmaplan. Varför det inte är särskilt enkelt på hemmaplan kan härledas till mängder av orsaker, exempelvis boendesituation som innefattar försäljning/uppsägningstid, jobb eller skola för sambon osv

Här ger jag några förslag på trejder jag tycker skulle passa för båda parter.

Det är extremt många parametrar som ska klaffa för att en regelrätt trejd ska kunna inträffa men i den här texten bortser jag från hur trejden är möjlig eller ej. Mina enda parametrar är att det ska bli en win-win för samtliga parter. 

Oscar Von Sivers, Södertälje – Steven Seigo, Mora

Två rutinerade herrar som har stor erfarenhet av spel i olika högstaligor runt om hela Europa. Båda spelarna loggar mycket istid för sina respektive lag, Seigo klockar in på 21:31 i snitt per match och Von Sivers snittar 19:53.

Seigo är inne på sin andra sejour i Mora där han säsongen 17/18 sköt fem mål och 16 assist på 56 matcher för det dåvarande SHL-laget. I år står han noterad för ett mål och fyra assist på sina 21 spelade matcher. Att det blivit så pass få matcher har att göra med att han dragit på sig tre avstängningar varpå den sista avtjänas just nu.

I Von Sivers fall värvade SSK honom från den tjeckiska högstaligan inför föregående säsong. Med fina meriter från både SHL, Liiga och DEL fick han äran att bära C:et direkt i SSK-dressen. Men succén har uteblivit och trots mycket istid har han haft det kämpigt.

Vi pratar om två spelare som passerat zenit och förmodligen har mer i lönekuvertet än man har presterat på isen. Nu bottnar givetvis inte allt i vad man presterar på isen, de rutinerade pjäserna är förmodligen både ledare och stöttepelare i omklädningsrummet som väger upp en del. Men det går inte att komma ifrån att både SSK och Mora förmodligen förväntat sig att få ut mer hockey per krona än vad man faktiskt fått.

Ett byte av lag skulle kunna ge båda spelarna den nytändning som krävs för att närma sig kvalitén båda höll för bara några år sedan. Mora tappar en av sina två rightbackar men med firma Ljunggren/Persson som ett sylvasst vapen i PP lär man knappast se det som någon större förlust.

Sam Marklund, AIK – Jesper Kokkonen, HV71

AIK släpper in få mål men producerar också väldigt få. 83 mål har det blivit närmare bestämt där Marklund stått för endast ett av dessa. Den SHL-meriterade 29-åringen gör sin andra sejour i AIK där jag antar att förväntningarna låg någonstans kring 0,5 poäng per match som han låg på under sin förra sejour i klubben. Visst, man ska komma ihåg att Sam är mer av en grinder/brunkare än vad han är poängspelare men jag tror ändå att båda parter hade förväntat sig lite mer utdelning än hans 1+4 som han producerat hittills.

I Sam får då HV71 en spelare som inte behöver aspirera på någon offensiv istid utan mer av en rollspelare. Med tanke på att han endast snittat drygt 13 minuter i AIK skulle han knappast tacka nej till liknande istid i ett lag som har goda möjligheter till att ta steget upp en serienivå.

I Kokkonen får AIK in en spelare som kan bryta mönster och är skicklig på att slå sin motståndare. Han står noterad för 13 minuters istid per match och elva poäng i ett stjärntätt HV71. Konkurrensen om offensiva minuter är mördande. Jag är helt övertygad om att Jesper har stora möjligheter att komma upp i samma nivå som när han senast spelade i ligan om han bara fick en större roll med större förtroende. Säsongen 19/20 stod han för hela 24 strutar och 14 assist. Just målskyttet är något som AIK behöver förbättra om man vill ta mark i tabellen, vilket borgar för att bytet skulle kunna vara en ”perfect match” för alla inblandade parter.

Bode Wilde, Västervik – Felix Olsson, Södertälje

Islander-draftade Bode Wilde kom in med förhoppningar på sig att kunna vara den ledande backen. Han har inte infriat förväntningarna och har på sistone till och med varit utanför sex backar. Det betyder knappast att det är en dålig spelare samtidigt som han nu bör ha acklimatiserat sig till svensk hockey, vilket bör bidra till att ha goda chanser att stärka upp Södertäljes defensiv. För det finns definitivt mer att hämta i honom än vad han fått ut i Västervik.

Visst kan man opponera sig mot att SSK redan är övertaliga på backsidan men samtidigt sitter man med en bred forwarduppsättning också.

Snidaren Felix Olsson kommer från en 40-poängssäsong och har knappast infriat förväntningarna i Södertälje. Ett SSK som, med sina senaste nyförvärv på forwardssidan i form av Squires, Marcinew, Pasic och Umicevic, knappast erbjuder en uppsjö med offensiv istid till övriga forwards. Och Olsson behöver en offensiv roll om man vill få ut det bästa av honom.

En annan aspekt i det hela är att jag hör att det finns ytterligare forwards i Västervik som är attraktiva för andra klubbar som rustar inför slutspurten. Med en potentiell toppspelare i Olsson gör man det möjligt med ytterligare försäljning av exempelvis Mckenzie eller Westfält. I Olsson får man faktiskt en lirare som kan axla en producerande roll högt upp i hierarkin.

Daniel Rosengren, Tingsryd – Alexander Sahlin, AIK

Här har vi en målvakt i Daniel Rosengren som tydligt tagit förstaspaden i ett Tingsryd som läcker mest av samtliga lag i ligan med sina 117 insläppta mål. Nu kan man långt ifrån lasta Rosengren för att man inte fått till försvarsspelet man är van att se från Tingsryds sida. Men givet är att med drygt 88 i räddningsprocent är det svårt att hålal uppe vinstprocenten sett till antalet segrar.

På andra sidan hittar vi rutinerade Alexander Sahlin som hamnat rejält i AIK:s frysbox där han till och med varit utlånad till Hockeyettan. Endast sex matcher har han fått stå den här säsongen, vilket varken AIK eller Alexander kan vara nöjda med. Slutspurten av serien kan bli en nervpärs för Tingsryd som i skrivande stund är tre poäng ovanför negativ kvalplats. Här kan Sahlins rutin väga tungt. Han har varit med och lindansat ganska många säsonger med SSK och spelat både positiva och negativa kvalspel. Man sitter dessutom med ett två-årskontrakt på Carl Hjälm som endast spelat i elva matcher under säsongen. 30-årige Sahlin kan säkerligen vara med och bidra till att Hjälm blir en bättre målvakt på sikt.

AIK visar tydligt att man inte har någon större framtidstro till Sahlin. I Rosengren får man istället möjligheten att kika närmare på en ung stockholmskille med karriären framför sig. Om man ändå inte tänkt satsa på Sahlin, varför då inte ta en närmare titt på en ung lokal förmåga inför framtiden?

Julius Vähätalo, Troja/Ljungby – Jonatan Harju, Södertälje

Två storväxta spelare som är värvade för att vara ledande spelare i respektive lag. Det har vi knappast sett röken av drygt halvvägs in i säsongen. Nu har förvisso Harju missat nio raka matcher efter att ha brutit käken men står dessförinnan noterad för ett mål och två assist på 21 spelade matcher. Han har dock kommit igång med träningen efter skadan och bör snart vara redo för match igen.

Vähätalo kommer med sju raka Liiga-säsonger i bagaget och en poängbästa notering på 21 pinnar därifrån. Med det i åtanke är jag övertygad om att firma Forsberg/Håkansson förväntat sig betydligt högre poängskörd från den reslige finländaren. Jag tror även man förväntat sig större delaktighet i spelet, inte minst en spelare som vinner duellerna och är starkare både i sargduellerna och på pucken. Men med tanke på sina ändå ganska fina meriter från den finska högstaligan får man anta att han inte fått ut sin bästa hockey i Troja/Ljungby.

Ett miljöombyte kan säkerligen göra gott för båda spelarna. Harju får komma till en mindre klubb med mindre press på sina axlar. Inte helt olik fjolårsklubben Tingsryd där han fick sitt hockeyallsvenska genombrott när han bildade en fruktad förstalina tillsammans med Anton Svensson och Felix Olsson. Den säsongen blev det 41 poäng på 50 matcher för Jonatans del vilket får vara riktmärket för vad man kan få ut av honom i poängproduktionen.

Ett byte rakt av bör kunna innebära ett lyft för samtliga parter.

Vilken trejd skulle ni vilja se?