Karlskrona
Vilket avtryck kommer Magnus Sundquist kunna göra som ny huvudtränare i Karlskrona? Det är den stora funderingen i Blekinge sedan Eric Karlsson degraderats till assisterande och den rutinerade ledaren tagit klivet in i båset. Det tål att funderas över hur det kommer fungera med den tidigare chefen kvar i båset men strippad på delar av sitt ansvar. Vad som på papperet kan framstå som bra för alla parter kan bli ett problem om inte alla inblandade är fullständigt prestigelösa. Framtiden kommer få utvisa vad som blir fallet.
När det kommer till Sundquists intåg i Karlskrona är förstås de stora frågorna huruvida han kommer lyckas hitta en stabilitet i försvarsspelet och sparka fart på klubbens rutinerade offensiva stjärnor med Alexander Bergström i spetsen. Mot Troja-Ljungby på onsdagskvällen gjorde laget en helt okej insats, men såg lite trubbigt ut.
Väsby
Säsongen som helhet har varit väldigt positiv för Väsby. Jussi Salos gäng har till skillnad från ifjol spelat som ett lag, man har underkastat sig spelidén och varit framgångsrika så väl i offensiven som defensivt. Det är mindre stjärnklart, men betydligt bättre spel den här säsongen. Det var heller inget snack om att Väsby var det överlägset bästa laget i Hockeyettan östra.
Men har man det där sista lilla för att kunna utmana hela vägen mot Hockeyallsvenskan? Så här långt finns det en anledning att fundera på den saken. Inledningen av Allettan är förstås inte dålig, men det bör vara en källa till oro att man på kort tid förlorat matcher mot både Boden och Hudiksvall. Det vill säga de andra lagen som på förhand är utpekade som topplag och som har imponerande trupper. Väsby vinner det man ska, men kan man mäta sig med de bästa i långa loppet? Jussi Salo funderar...
Nybro
Det skakade ordentligt i grundserien och faktum är att det inte alls var långt borta att stora starka Nybro faktiskt missade Allettan. Men klubben agerade genom att sparka Mikael Tisell och ersätta honom med Pekka Virta och efter att finländaren fått jobba ostört under juluppehållet har laget kommit på rätt köl lagom till Allettan. Vikings har spelat en väldigt bra ishockey och radat upp segrar. Det har sett bra ut. På sistone har man dessutom proppat igen hålen i en väldigt tunn trupp med imponerande forwardsvärvningar av Pelle Hedlund, Pontus Karlsson och Oliver Olsson.
Allt borde vara frid och fröjd och strålande solsken i de småländska skogarna. Men det finns några frågor att ställa. Toppar Vikings formen för tidigt? Laget har kommit rusande ut ur grindarna i Allettan fullproppade av energi och coach Virtas nya input, men kan det vara så att man hittar toppen på vågen nu och sen inte har så mycket mer att ta av? Dessutom väntar nu en intressant process när de nya spelarna ska in i truppen och hitta sina roller i hierarkin. Det är inte alltid en dans på rosor även om Nybro har ett väldigt bra lag. Det finns ingen anledning till oro, men fansen ska inte förvänta sig en spikrak väg.
Kalmar
Uppkomlingen går från klarhet till klarhet och har positionerat sig i toppen av Allettan södra på ett imponerande sätt. Men det finns ändå vissa orosmoln på himlen. På tre försök har laget förlorat tre raka derbyn mot antagonisten Nybro och det har varit det bästa laget som har vunnit alla matcherna. Varför presterar Kalmar inte mot Vikings? Kan det vara så att laget får skälvan av digniteten av de matcherna och därför frångår lite av det som man så självklart gör i alla andra fighter? Det tål att funderas över för Viktor Tuurala och hans stab för darrar man och tappar konceptet mot Nybro är risken stor att man kommer göra det även när det börjar gälla mer i ett slutspel.
Boden
Vad man funderar över i Boden är ganska självklart. Säsongen så här långt har gått spikrakt, men det är ett ordentligt bump in the road att huvudtränaren Roger Forsberg valde att lämna för en chans i det allsvenska båset hos Östersund. Nu kommer Per Ljusteräng in som hans ersättare och det gör, precis som med alla tränarförändringar, att det infinner sig en viss osäkerhet.
På papperet ser det ut som att Ljusterängs ledarskap och den hockey han förespråkar borde kunna fungera ganska bra i Boden, men ingenting är givet när man byter mitt i säsong och det man funderar över är så klart hur allt nu ska bli.
Hudiksvall
Innan Hudik svarade för en sen vändning mot Lindlöven och sen slog Väsby av bara farten var det skräck hos storfavoriten. Då hade man förlorat tre raka matcher och såg liksom i inledningen av grundserien nonchalanta ut, som om ödmjukheten och karaktären att göra det rejäla saknades.
Jag snackade dock nyligen med tränaren Dennis Hall som med emfas framhöll att problemen i inledningen av grundserien och problemen i inledningen av Allettan inte är av samma art. I grundserien var det bristande ödmjukhet, i Allettan har det snarare varit en darrighet när det grinat emot. Att spelarna inte riktigt hanterat situationen som storfavoriter mentalt och att spelet och resultaten därmed sett ut som de gjort. När man vill för mycket och känner en press jobbar man fel. Det föder funderingarna om spelarna i det så skickliga laget är av rätt virke för att palla att gå hela vägen under våren och naturligtvis: har det vänt nu? För vändningen mot Lindlöven och segern över Väsby fick naturligtvis axlarna att åka ner. Sannolikheten att Hudiksvall härifrån kan återvinna cruise control är synnerligen stor.
Mariestad
I Mariestad vill man gärna betrakta sig som en utmanare om de allsvenska platserna och potentialen finns i föreningen för att vara det, men så här långt under säsongen har man inte varit nära att visa det på isen. Man valde att sparka tränaren Andreas Appelgren och befordra klubbikonen Ronny Helander från sin roll som assisterande till huvudtränare, men det har inte riktigt lyft efter det heller. Det finns med andra ord att fundera på.
I inledningen av Allettan har det från klubbens representanter hetat att ”vi ska inte skylla på det”, men man pratar ändå väldigt mycket om att det varit en hel del sjukdom i laget. Det kan antyda en fallenhet för att hitta ursäkter som går hand i hand med den bristande karaktär som framstår som ett problem i årets trupp. Man har duktiga hockeyspelare, men har så här långt saknat mentaliteten att offra allt för en liten framgång som tidigare säsonger genomsyrat Mariestad.
Men kanske ännu mer viktigt att reflektera över och betydligt enklare att ändra är frågan kring vad man egentligen vill? Laget har under säsongen dundrat in mål i powerplay, men haft det betydligt svårare i spel fem mot fem och kanske beror det på en brist på röd tråd. Känslan är att man trots många offensiva kort haft få formationer som fungerat samtidigt. Någon lina leder i en match medan någon annan leder en annan, men flera går sällan i bräschen samtidigt. Det kan flyktigt se ut som att olika formationer spelar på lite olika sätt och att det därför inte riktigt kuggar i.
