De bästa SHL-värvningarna från allsvenskan - sedan 2010
Krönikor

De bästa SHL-värvningarna från allsvenskan - sedan 2010

Publicerad 11 juni 2021 18:00 | Senast redigerad 03 april 2025 22:49
Varje år lämnar en mängd spelare HockeyAllsvenskan för SHL-spel. Förra säsongen var den stora snackisen att Oskarshamn plockade mängder av nyckelspelare från de två lag man riskerade att möta i ett kval, Björklöven och Modo. Dessutom tog spelare som Adam TambelliniFredrik ForsbergJesper Kokkonen och JJonathan Johnson chansen att spela i SHL efter en stark säsong i HockeyAllsvenskan.
Debatten kring allsvenska spelare som bryter för SHL-spel går som vanligt varm under Silly Season. Men vilka är egentligen de bästa värvningarna som gjorts från andradivisionen de senaste åren? Det har Måns Karlsson grottat ned sig i.

För vissa gick det bra. För andra gick det sämre.

Här kommer jag lista den bästa värvningen från HockeyAllsvenskan till SHL, år för år från säsongen 2010/2011, med en eller ett par bubblare för varje säsong. Notera att jag då går på hur bra spelaren var under den kommande säsongen.

2010/2011

Det här var ett extremt starkt år när det gäller värvningar från HockeyAllsvenskan till SHL. I min mening sticker framför allt tre namn ut. Elias Fälth och Mattias Ekholm är två av dem. Fälth kom som en doldis från Almtuna och gjorde Elitseriedebut vid 29 års ålder. Han gjorde dundersuccé och blev omedelbart en av ligans bästa backar. Han blev också landslagsman direkt.

Mattias Ekholm är också ett "hyfsat" starkt namn. Han kom till Brynäs från Mora och gjorde 33 poäng från sin backplats. Han prisades som årets rookie. Säsongen därpå vann han Salming Trophy. Nu är han en av Sveriges bästa backar år efter år, i NHL.

Men den bästa värvningen är ändå, tvivels utan, Viktor Fasth. Precis som för Elias Fälth kom SHL-chansen sent. Han debuterade som 28-åring när han värvades från Växjö till AIK, men blev direkt en av ligans största stjärnor. Han tog en utdömd nykomling till semifinal efter att nästan på egen hand ha slagit ut seriesegraren och guldfavoriten HV71 med 4-0 i matcher i kvartsfinalen. Desktop ad in article Mobile ad in article

"Vi har mött ett jäkligt bra krigande utespelar-AIK och sen har de haft en målvakt som varit makalöst bra", konstaterade HV-tränaren Janne Karlsson.

Fasth hade en ofattbar säsong. Han vann Honken Trophy. Guldpucken, och utsågs till den mest värdefulla spelaren i hockey-VM. Ett genombrott vi knappt sett maken till varken före eller efter. Och en av historiens bästa värvningar från andraligan.

2011/2012

Säsongen 11/12 fick vi också några riktigt fina allsvenska värvningar. Jag vill lyfta fram Johan Gustafsson som gjorde en otroligt bra rookiesäsong i Luleå efter att ha värvats från Västerås. På 28 matcher släppte han in 1,67 mål per match och räddade 93,2 procent av skotten. Han nominerades också till årets rookie.

Jag vill såklart också nämna Carl Söderberg, som till sist lämnade Malmö. Han gjorde 35 poäng på 42 matcher under debutsäsongen i Linköping.

Men även det här året fick vi se en av tidernas bästa värvningar från andraligan. Det var nämligen till den här säsongen Brynäs gjorde klart med Ryan Gunderson från Örebro. Gunderson hade varit en absolut toppback i HockeyAllsvenskan, där han vann backarnas poängliga.

Efter en något darrig start spelade Gunderson successivt upp sig i Brynäströjan, och var en av ligans bästa backar. Han vann backarnas poängliga även i Elitserien, med sina 34 poäng, och sköt också 2-0-målet i den sjätte SM-finalen då Brynäs säkrade SM-guldet.

Gunderson var totalt sett kanske 2010-talets allra bästa back i SHL.

2012/2013

Också ett starkt år. Linus Klasen återvände till högstaligan efter sin avstickare till Malmö i HockeyAllsvenskan, och gjorde en godkänd säsong där han snittade en halv poäng per match.

Det här var också säsongen vi fick se William Karlsson i högstaligan för första gången. Efter att ha snittat en poäng per match i Västerås som 18/19-åring säsongen dessförinnan, skrev den unge centern på för HV71. Även där imponerade junioren och gjorde 28 poäng under rookiesäsongen i högstaligan. Han vann både Eliteprospects Award, och utsågs till just årets rookie.

Men både Karlsson och Klasen får ursäkta. Det råder inget snack om saken om vem som var den här säsongens bästa värvning från HockeyAllsvenskan. Det var såklart Broc Little.

Efter att ha bildat ett sylvasst radarpar med just William Karlsson lämnade Little Västerås för spel i AIK. Han vann både skytteligan (35 mål) och poängligan (66 poäng) i HockeyAllsvenskan och fortsatte på inslagen väg i SHL. Han gjorde visserligen "bara" 16 mål, men nådde 46 poäng. Det gav en femteplats i poängligan, bakom Bud Holloway, Carl Söderberg, Joakim Lindström och Pär Arlbrandt.

Little har sedan fortsatt vara en storstjärna under alla sina år i SHL. En av de bästa nordamerikanerna i ligans historia.

2013/2014  

Här var det ganska många spelare som gjorde bra ifrån sig, men ingen som stack ut sådär våldsamt mycket. Tilltänkta stjärnor som Evan McGrath och Marcus Nilsson misslyckades, och fick se sig överglänsta av några andra spelare som tog steget upp.

Alexander Wennberg sköt 16 mål för Frölunda och gjorde en riktigt fin säsong efter att ha lämnat Djurgården.

Erik Gustafsson gjorde samma flytt och imponerade också i Frölundadressen. Backen, som nu jagar Stanley Cup med Florida, gjorde 20 poäng i Frölundadressen. Desktop ad in article Mobile ad in article

Men jag vill ändå lyfta fram en tredje Djurgårdsprofil som den bästa värvningen i den här kategorin: Pontus Åberg. Han hade fått ett jättegenombrott i Djurgårdströjan och gjort 40 allsvenska poäng vilket var bäst av ligans juniorer. Därefter lämnade han för Färjestad, och gjorde finfina 31 poäng.

Åberg hade redan gjort en säsong i högstaligan med Djurgården, och nominerades då till "årets rookie".

2014/2015

Även här var det bra kvantitet, men ganska få spelare som verkligen gjorde succé efter att ha lämnat HA för SHL. Pär Lindholm kan nämnas, han gjorde 26 poäng för Skellefteå den här säsongen. Daniel Zaar var en annan som gjorde det bra efter att ha lämnat allsvenska Rögle för SHL-spel med Luleå. Han gjorde 27 poäng.

Daniel Viksten bildade SHL:s vassaste kedja tillsammans med Derek Ryan och Martin Johansson, och gjorde 14+15 under sitt första år i Örebro. Riktigt bra.

Därför utnämner jag Daniel Viksten till den bästa allsvenska värvningen från den här säsongen. Faktumet att han var med i den mest fruktade kedjan i hela ligan gör att jag håller honom snäppet före Lindholm och Zaar. Det är såklart noterbart att samtliga tre spelare sedan dess haft riktigt, riktigt fina SHL-karriärer och ses som stjärnor idag.

2015/2016

Generellt ett ganska svagt år. Flera spelare hockeyallsvenska värvningar, som Jacob LagacéJesper Olofsson och Jonathan Pudas, gjorde klart godkända SHL-säsonger men utan att bli stjärnor på en gång. Olofsson och framför allt Pudas blev ju sedermera stjärnor i högstaligan, och spelade till sig kontrakt i mer penningstinna ligor.

Jag fastnar ändå för Jakob Lilja som den bästa värvningen. Efter ett par bra år i HockeyAllsvenskan, där han bland annat skjutit 23 mål säsongen 14/15 och slutat tvåa i skytteligan tillsammans med Jesper Olofsson, lämnade han Rögle för spel i Linköping.

Lilja gjorde ingen direkt succé, men hade en raspighet i sitt spel som kom väl till pass i SHL. Det blev 12+11 under debutsäsongen i högstaligan, vilket var klart godkänt.

Forwarden stod sedan och stampade några säsonger, innan det verkliga genombrottet kom i Djurgården. Där spelade han sig till ett NHL-kontrakt. Idag spelar Jakob Lilja i KHL.

2016/2017

En direkt svag allsvensk kull där få spelare klev in från allsvenskan och satte avtryck i SHL. Linus Söderström hade förstås varit given etta om det inte vore för att han tillhörde HV71 redan säsongen innan, och bara var utlånad till Vita Hästen i Hockeyallsvenskan.

Johannes Jönsson var i stället den målvakt som gjorde störst succé av de allsvenska värvningarna. Han imponerade stort i Karlskrona och var en av SHL:s bästa målvakter. Han räddade 93,8 procent av skotten (tredje bäst) och släppte in 1,94 mål per match (fjärde bäst). Bildade ett enormt bra målvaktspar tillsammans med Johan Holmqvist.

Men den allra bästa värvningen från HockeyAllsvenskan var Andreas Borgman  Borgman var något av en doldis när han anslöt till HV71 från Västerås och det var nog få i Jönköping som hade speciellt höga förväntningar på den unge backen.

Men Borgman blev en dundersuccé. Han var en av seriens bästa backar och bara växte och växte ju längre säsongen led. Han utsågs förstås till årets rookie, och var faktiskt den backs om gjorde flest poäng i slutspelet under HV71:s väg till SM-guld. Han gjorde tio poäng på 14 matcher.

Belönades efter succén med ett NHL-kontrakt. Nu tillhör han Tampa Bay Lightning.

2017/2018  

Här har vi ett extremt starkt år. Kanske till och med vassare än 2010/2011. Victor Ejdsell gjorde 20 mål för HV71, men var i bästa fall den tredje bästa allsvenska värvningen det här året. Två andra namn stack ut något kopiöst.

Michael Lindqvist gjorde praktsuccé och hade "vunnit" ett normalt år. Färjestads AIK-värvning gjorde mål på allt och noterades för otroligt imponerande 20+14 innan han åkte på en skada som avslutade säsongen. Han hade vunnit skytteligan i stor stil om han fått vara skadefri. Jag törs lova att han hade överträffat skytteligavinnaren Victor Olofssons 27 mål. Desktop ad in article Mobile ad in article

Men trots Lindqvists succé är han inte ens nära segern. Här hittar vi nämligen det som nog måste ses som den bästa allsvenska värvningen av alla. Bättre än Fasth, Gunderson och Broc Little.

Elias Pettersson gjorde förvisso bara ett år i Växjö och svensk hockeys högstaliga. Men han har också satt avtryck som få andra spelare. Han dominerade på ett sätt som nästan inte borde vara möjligt för en rookie i SHL - som dessutom var junior.

Pettersson vann SHL:s poängliga på 56 poäng. Han slog Håkan Loobs juniorpoängrekord. Han följde upp det genom att ha total lekstuga i slutspelet, där han gjorde 10+9 på 13 matcher och var den överlägset bästa spelaren i det överlägset bästa laget. Han utsågs såklart till den mest värdefulla spelaren.


En helt okej säsong.

2018/2019

Här vill jag lyfta fram Jesper Sellgren som, i likhet med många andra backar, fostrats i Modo och sen förädlats i en SHL-klubb. Sellgren gjorde omedelbar succé intill Erik Gustafsson i Luleå och var faktiskt en toppback i SHL, som förstaårssenior. Sellgren tog sedan ytterligare ett kliv i Frölunda, och spelade i år VM för Tre Kronor.

Men det var inget snack om vem som var den bästa värvningen från HockeyAllsvenskan det här året. Det var såklart Emil Bemström. Han sköt åtta mål i Leksandströjan 2017/2018 och det var svårt att på förhand veta vad man skulle förvänta sig av honom i Djurgården. Men ganska snabbt förstod vi att Djurgården gjort ett fynd av astronomiska mått i snajpern.

Emil Bemström sköt 23 (!) mål under debutåret i SHL. Hann vann med det skytteligan och blev en av de mest oväntade skytteligavinnarna vi sett. Utöver det tog han såklart också hem Eliteprospect Award och prisades som årets rookie.Emil Bemström jublar efter ett mål.

Emil Bemström jublar efter ett mål.


2019/2020

Säsongen 2019/2020 var inte minst rookiemålvakternas år. Både Christoffer Rifalk och Arvid Holm överträffade de flestas förväntningar, och Samuel Ersson visade glimtvis att även han nog skulle bli en bra målvakt på SHL-nivå.

I min värld råder det dock inga större tvivel om vem som var den bästa allsvenska värvningen: Jesper Frödén.

Frödén hade, likt Michael Lindqvist några år tidigare, gjort det bra i AIK och verkligen gjort sig förtjänt av en SHL-plats. Succén var inte lika omedelbar som för Lindqvist, men när säsongen summerades hade han gjort tolv mål och 17 assist för totalt 29 poäng. Det som sticker ut är att han bara gjorde 1+2 på sina 14 första matcher, och således gjorde 11+15 på de avslutande 35.

Den här säsongen tog Skellefteås snajper ytterligare ett kliv. Han gjorde 22+18, fick spela VM, och ryktas nu lämna för spel i KHL.

Jesper Frödén.

Jesper Frödén.


2020/2021

Den nyss avslutade säsongen var långt ifrån den starkaste ur den här synvinkeln. SHL-klubbarna var hungrigare än någonsin på att leta fynd i HockeyAllsvenskan, men många hade svårt att leva upp till hajpen.

Det finns dock undantag: Hardy Häman Aktell imponerade och tog stora kliv under säsongen i Växjötröjan. Han kan bli en nyckelspelare i laget nästa år.

Arvid Söderblom gjorde en stundtals lysande säsong i Skellefteåtröjan och spelade till sig ett SHL-kontrakt. Han var ungefär lika bra som Gustaf Lindvall, som 2019/2020 var ligans bästa målvakt. Desktop ad in article Mobile ad in article

Fredrik Olofsson var en av hela ligans största positiva överraskningar. Forwarden lämnade Modo för Oskarshamn under uppmärksammade former, och gjorde 34 poäng under debutåret i SHL. Riktigt bra!

Men den som jag tycker var allra bäst var Adam Tambellini. En skada gjorde att han missade 15 matcher och hade det inte varit för det hade kanadensaren, som också lämnade Modo men för spel i Rögle, fått betydligt mer uppmärksamhet. Han snittade ungefär 0,76 poäng per match - vilket hade gett 40 poäng under en 52-matcherssäsong. Det är riktigt starkt på SHL-nivå.

Röglestjärnan imponerade sen också under slutspelet med tio poäng på 14 matcher. En möjlig smygare i kampen om poängligatiteln i SHL kommande säsong.

Adam Tambellini.

Adam Tambellini.


2021/2022

Vem blir nästa säsongs bästa allsvenska värvning då? Jag tror på Nick Olesen (Brynäs) i konkurrens med Ludvig Larsson (Rögle) och möjligen också Linus Karlsson (Skellefteå) beroende på vilken roll han får i laget.


FOTNOT: Samtliga bilder kommer från Bildbyrån