”Inte lika roligt att springa som att åka skridskor”

Ella Albinsson valde mellan fotboll och hockey innan hon bestämde sig för att satsa fullt ut på ishockeyn. 
I Framtidens Damkronor möter vi den 17-årige Leksandstalangen som inte räds det fysiska spelet.
– Jag tycker inte att det vore några problem om vi fick tacklas mer i SDHL, säger värmländskan till hockeysverige.se.  

LEKSAND (Hockeysverige.se)

Hagfors är såklart för många starkt förknippat med Monica Zetterlund, Christer Sjögren och Conny Evensson. Även ett av Leksands stora framtidsnamn, Ella Albinsson, är uppväxt i kommunen som har runt 11 000 invånare. Här får ni möta den 17-åriga forwarden i serien Framtidens Damkronor. 

– Det var faktiskt jättebra att växa upp i Hagfors. Jag höll på med väldigt många sporter när jag var mindre, testade nästan allt, säger Ella Albinsson då vi slagit oss ner i solen framför Tegera Arena för intervjun.
– Jag spelade även fotboll och innebandy, men jag har även testat på golf. Fotbollen slutade jag med samma år som jag flyttade hit. Alltså för ett år sedan, men innebandyn slutade jag rätt tidigt med eftersom den krockade med hockeyn. 

Varför valde du hockeyn före fotbollen?
– Eftersom den är mycket roligare. Dessutom är det inte lika roligt att springa som att åka skridskor, säger Albinsson med ett skratt. 

Ella Albinsson är tvilling. Hennes bror Olle spelar till vardags i Vikings J20-lag. 

– Vi började samtidigt i Viking. Det var pappa som tog med oss dit. Hur gamla kan vi ha varit? Fyra kanske. Pappa har inte själv spelat, men däremot har vi en äldre bror (Andreas) som spelat i Viking. Även vår syster Sophie spelade, men då hon bröt foten slutade hon.

Tvillingbrorsan, Olle, har också varit en viktig person i Ella Albinssons hockeyliv. 

– Han har betytt jättemycket. Vi har alltid tävlat mot varandra oavsett vad det handlat om. Såklart då även på isen. Vi har mycket kontakt hela tiden och brukar höras innan och efter matcher så jag har koll på hur det går för honom.

Var det en del tjafs mellan er då ni spelade landbandy hemma?
– (Skratt) Ja, det har blivit en del, men det har blivit bättre ju äldre vi blivit. 

Ella Albinsson har flyttat från Värmland till Dalarna för spel i Leksand. Foto: Ronnie Rönnkvist

”TYCKER DET ÄR KUL MED KÄNSLOR OCH FYSISKT SPEL”

Ella Albinsson tillhörde Färjestad då hon debuterade i seniorhockeyn säsongen 2017/18.

– Det började med att jag var på ett hockey-läger i Munkfors. Då var deras tränare, Henrik Rehnberg, där. Han frågade mig om jag ville komma dit och prova, vilket jag gjorde. Sedan blev jag kvar.

Förutom i Stålbucklan blev det här första gången hon spelade i ett damlag. 

– Det har blivit en del utvisningar sedan jag började spela med damerna…

Vad var det svåra med att kliva in på damsidan?
– Nu var dom dessutom vuxna, vilket såklart också var en stor skillnad. ”Vad ska jag prata med dom om?”. Sedan var det här med att jag inte kunde gå på som jag hade gjort i pojkhockeyn. 

53 utvisningsminuter andra säsongen i Färjestad…
– Bland annat fick jag ett matchstraff och blev avstängd i en månad eller liknande. Nu spelade vi inte så mycket så det kanske bara var runt tre matcher. Jag hade gjorde någon boarding eller något, men jag kommer inte ihåg riktigt vad det var.

Är du en fysisk spelare?
– Ja, det tror jag. Framförallt tycker jag det är kul med känslor och fysiskt spel. Jag blir lite extra taggad då, säger 17-åringen som kan sakna att man inte får spela mer fysiskt i damhockeyn.
– Ja, det känns som att det inte är lika mycket känslor. På en högre nivå, SDHL, tycker inte jag att det vore några problem om vi fick tacklas mer. Sedan kan jag förstå att det kanske inte går i Division 1 och 2 eftersom det kan vara en väldigt stor skillnad mellan den bästa och någon som är 11-12 år. 

Tror du generellt att spelarna i SDHL vill att det tillåts mer tacklingar och fysiskt spel?
– Ja, det tror jag. Jag har i alla fall inte hört någon som sagt att dom inte vill det. 

Säsongen 2017/18 spelade Ella Albinsson dessutom en match i Division 2 Kils AIK/Charlottenberg. I den matchen lyckades hon göra fyra mål och totalt åtta poäng. 

– Dom skulle starta ett damlag där och frågade om jag ville vara med. Samtidigt var det många från Värmlands lag i Stålbucklan som skulle vara med.
– Det där funkade inte eftersom jag inte fick vara med i tre lag. Jag hade då varit med i Viking, Färjestad och Kil. Det blev bara en match innan jag var tvungen att välja bort ett lag och då valde jag bort Kil. 

Ella Albinsson har inlett med tre poäng på sex matcher i SDHL den här säsongen. Foto: Daniel Eriksson/Bildbyrån

”MINNS INTE MYCKET AV SDHL-DEBUTEN”

Under större delen av uppväxten, innan flytten till Leksand, spelade Ella Albinsson med killar. I laget fanns även kompisen Tove Vessby Ejdsell. Jo då det finns ett släktskap till Victor Ejdsell. Dom båda är tremänningar. 

– Det har inte blivit så jättemånga matcher med killarna, men jag försökte så gott det gick. När vi var yngre var det en tjej till med, Tove Vessby Ejdsell. Hon spelar i Kil-laget.
Inför säsongen 2018/19 lämnade Albinsson Färjestad för att flytta till och spela med Leksand.
– För det första är det nära hem, vilket kändes bra för mig. Sedan hade jag hört bra saker om Leksand samtidigt som det är en liten by, vilket jag är van vid sedan Hagfors. Det kändes också bra.
– Första dagarna här, jag kommer ihåg att det var ganska jobbigt. Första veckorna kändes det som att jag ville flytta hem direkt. Det blev såklart bättre och nu trivs jag hur bra som helst här. Bara man håller ut ett tag så blir det bättre. 

Vad var jobbigast?
– Att vara från familjen och jag kände ingen här. Det tog ett tag att lära känna folk, vilket jag tyckte var det mest jobbigt. Idag är vi ett hur härligt gäng som helst så jag trivs jättebra. 

Förra säsongen debuterade Ella Albinsson i SDHL med sitt Leksand. 

– Vi mötte Brynäs (2-6) och det var såklart lite nervöst, men jag minns inte så mycket av den matchen, skrattar Ella Albinsson och fortsätter:
– Det var en sjukt stor skillnad mot att spela i Division 1 med Färjestad. Framförallt då farten, fysiska spelet… Egentligen allt. 

Hur hanterade du den biten för att komma in i spelet i SDHL?
– Det tog ett lite tag att vänja sig, men det var bara att fortsätta att köra på så släppte det. Man måste lära sig att spela på ett litet annat sätt. Det gick inte att åka runt och glida som jag kunde göra i Division 1. Det gäller att vara med hela tiden. 

SPELADE JVM: ”JÄTTEKUL”

Förra säsongen fick dessutom Hagfors-tjejen vara med och spela i Junior-VM. En turnering där Sverige slogs ut i kvartsfinal. 

– Det var verkligen en jättekul turnering. Gänget vi hade var härligt och jättebra. Starkaste minnet är då vi går in till premiärmatchen där vi mötte Slovakien som hade hemmaplan.

Vad hände i kvartsfinalen mot Ryssland?
– Det kändes inte riktigt som att vi var med från start, vilket är väldigt synd eftersom det kändes att vi hade ett lag som kunnat gå längre.
– Att få dra på sig landslagströjan var sjukt häftigt och något jag alltid kommer att minnas. Det är också väldigt mäktigt att stå på blålinjen innan matcherna och höra nationalsången.

Ella Albinsson har redan landslagserfarenhet från JVM-spel. Foto: Ronnie Rönnkvist

Den här säsongen har Elin Albinsson inlett med att göra ett mål och totalt tre poäng på sex matcher.

– Jag tycker att det har gått ganska bra ändå, men det kan alltid bli bättre. Det känns som att jag är mer med i matcherna nu. Förra säsongen kändes det som jag åkte och kollade på lite grann. Nu är jag också bättre tränad vilket gör sitt till också.

Vilken person är du i omklädningsrummet, den som hörs och syns mest eller?
– Jag låter nog ganska mycket, men inte mest. Vi har Wilma (Johansson) som låter mycket, vilket är ganska svårt att slå, avslutar Ella Albinsson med ett skratt.