Det har blivit till ett mantra i öppningen av säsongen. Mörrum spelar bra, men får inte marginalerna och resultaten med sig.
Efter den rakt igenom mediokra premiären hemma mot Huddinge (1-4) har laxarna haft positiva spelmässiga tendenser i samtliga efterföljande matcher. Men det har bara blivit en seger, mot krisande jumbon Hanviken.
Annars har det varit en rad av hedersamma förluster. 4-5 borta mot ett Troja-Ljungby som levde högt på powerplay, 1-3 borta mot HC Dalen och 3-4 hemma mot Kungälv i matcher där Mörrum var det spelmässigt bättre laget och så ikväll 1-3 i Halmstad i en match som hade kunnat tippa åt vilket håll som helst, men som hemmalaget i grevens tid (tredje perioden) lyckades koppla ett grepp om.
Det är begripligt om det finns en frustration i laget och ledningen efter en inledning som lovat så mycket mer än futtiga tre poäng på sex matcher. Men nu riskerar Mörrum att hamna i en situation där simpelt motstuds övergår till ett faktum. Där självförtroendet sakta naggats så pass mycket att man faktiskt blir ett sämre lag för varje förlust som kommer.
Jag tyckte mig se sådana tendenser mot Halmstad ikväll. Det går att skylla på ett svagt boxplay mot Troja och en viss oförmåga att ta tillvara på chanser och spelövertag mot HC Dalen och Kungälv. Men ikväll var det ärligt talat ett ganska slarvigt Mörrum som beträdde isen. Som att man gick lite för mycket på chans i lite för många lägen och på så vis slarvade bort puckar.
Halmstads 1-0 var en rejäl bjudning av Mörrum-backen Leo Klavhed, Melker Petterssons matchavgörande 2-1 kom efter att försvaret fullständigt glömt bort honom (ironiskt för situationen Mörrum befinner sig i att bli sänkta av en back som förmodligen bara blundade och skönt) och offensivt kastade man bort ett bra gäng vassa möjligheter genom en pass för mycket eller puckar som kastades på chans istället för att distinkt prickas i nät eller på medspelarens blad.
Det handlar inte bara om motstuds längre. Ingen kan ta ifrån Magnus Sundquists Mörrum att de faktiskt spelat ganska bra hockey i serieupptakten, men att det inte mynnat ut i segrar börjar vid det här laget bygga upp en stress.
För det är klart att det finns en press på laget. Det har varit tydligt från ledningens håll att man vill att det här ska vara säsongen man tar sig till slutspel och så väl rekryteringen av tränare Sundquist som kanadensarna Vince Elie och Griffen Fox signalerar att det är en rejäl satsning. Men med den här starten håller tåget i stort sett på att gå innan det hunnit bli november.
Tabellmässigt är det inte så värst många pinnar upp till tiondeplatsen, men då ska man ha med i ekvationen att Mörrum inte mött ett enda av lagen som på förhand pekats ut som givna topplag. Inget Vita Hästen. Inget Borås, Inget Karlskrona. Inget Tingsryd. Istället har man tappat poäng mot gäng som slutspelslag måste ha bakom sig.
Det finns inte utrymme för fler hedersamma förluster eller stilpoäng om slutspelsdrömmen inte ska slockna.
På fredag kommer Västervik till Jössarinken. Då måste det bli tre poäng och förmodligen skulle Mörrum må ganska bra av att det blir det i en match där det ser fördjävligt ut men plötsligt studsar åt rätt håll.
Laget tål nog inte särskilt mycket mer motstuds.
* * *
Kvällens historia i Halmstad var annars en väldigt mjuk och andefattig historia. I alla fall över två perioder. Då stod det 0-0 och två trubbiga lag stod och skickade alibiavslut från långt håll och utan att ha tillräckligt mycket folk i nyllet på motståndarna.
Sen får man ge lagen att det blev åka av i den tredje perioden, både vad gäller chanser och retligt spel. Men en period gör inte en hel hockeymatch.
Halmstad tog samtliga tre poäng, de har hittat sätt att vinna matcher den här hösten, men spelmässigt är man långt från sin fornstora glans. Det är tjatigt att hela tiden ta upp det faktum att en stor del av lagets rigida stomme har klivit av, men så mjukt och försiktigt som Halmstad såg ut ikväll hade ”gamla” Hammers aldrig uppträtt. Slarvigt och bekvämt, utan den där riktiga killer-instinkten. Ett annat gäng än trubbiga Mörrum hade kunnat kapitalisera på den sävliga uppsynen.
Man måste ge det tid, Halmstad bygger om bygger nytt och bygger ungt, men som det ser ut just nu finns väldigt mycket att jobba på. I alla fall om man vill fortsätta hålla fast vid självbilden som en jobbig motståndare.
Men med det sagt, det är ändå starkt att lyckas nypa samtliga poäng och i tredje perioden visade man ändå en bekant glöd. Även om inget av målen var frukten av klassisk intensiv Halmstad-hockey, utan snarare bjudningar från Mörrums sida. Jens Berggard och hans ledarstab tar säkert gladeligen de tre poängen och gnuggar vidare för att få fason på laget.
* * *
Trubbigt var ordet för dagen även i Smedjehov där HC Dalen var tydligt spelförande, men väldigt ineffektivt hemma mot ett blekt Troja-Ljungby innan matchen avbröts för att isen vid ena målburen havererade i slutet på andra perioden. Då stod det 1-0 på tavlan och i skrivande stund verkar det som att fighten inte kommer komma igång igen. I alla fall inte ikväll.
