Det var fler barn som ringde på min dörr under lördagens Halloween-firande än vad det fanns fans som ville se Mörrum spela hemma mot topplaget Borås (1-8) samma kväll.
Om det säger mest om hur godistörstande ungdomen är i Stockholm eller hur obefintligt hockeyintresset är utanför Karlshamn kan man förstås diskutera, men 203 åskådare i Jössarinken är ofrånkomligt sorgligt. När laxarna slog Mjölby dagen innan var det 245 själar på läktarna.
Nu har Mörrum förvisso fått en synnerligen svag start på säsongen rent resultatmässigt och hamnat i en situation där det mycket väl kan vara så att det enda som finns kvar att spela om är att undvika negativt kval. Men ändå. Det sätter ofrånkomligt fingret på serieupplägget.
Att spela hemmamatch två dagar i rad. Mot motstånd som kommer långväga (inte nödvändigtvis just Borås då). Det kanske inte är så himla hett trots allt.
Samtidigt som det ekade tomt i Jössarinken tog Sundsvall, Örnsköldsvik, Kalix och Kiruna emot Stockholmsbesök och det spelades riktigt intrikata hockeymatcher på sina håll i den norra serien, men ofta inför ganska modesta publiksiffror.
Det är klart att det varit några glada publikfester under seriens första skälvande veckor, men nu kommer vardagen. Novemberlunken där allt blir lite slöare, lite gråare och där tabellerna förmodligen kommer spricka mer och mer.
Det är knappast någon nyhet att klubbarna får svårare och svårare att attrahera publiken och ska man vara krass är nuvarande upplägg med raka 20-lagsserier (nå väl 19 i norr) inte till särskilt mycket hjälp.
Varför ska publiken bry sig är en fråga som då och då kommer på tal. Svaret på den frågan är enkelt, på grund av den underhållande hockeyn så klart. Det spelas väldigt mycket bättre hockey i Hockeyettan än vad ligan får cred för.
Men hockeyn blir inte bättre och mer underhållande för att lagen reser långt.
Om jag tillåts vara lite elak, inte ens hemmapubliken verkar ju vilja se Vallentuna och Sollentuna, så varför skulle publiken i Kalix och Kiruna vilja göra det?
Det är väl bättre att de får åka till Huddinge, Tyresö, kanske Nyköping (ja, jag tror nog faktiskt att jag saknar tunnelbaneserien!). Det kanske inte genererar mer publik, men det skulle definitivt spara kostnader.
När man ser vikande publiksiffror som dryga tvåhundra tappra själar i Jössarinken redan i månadsskiftet oktober/november (trots löningshelg!) blir det påtagligt att det vi håller på med just nu är helt galet.
I en verklighet där merparten av klubbarna vrider och vänder på varenda krona sitter lagen alltså och reser långväga för att spela matcher i spretiga tabeller där klasskillnaderna är gigantiska och engagemanget från publiken näppeligen blir större.
Ingen, inte ens den med lite god fantasi, kan påstå att upplägget är en succé. Fansen vill se rivalmöten och toppmatcher, men får istället en serielunk med motståndare vars resor kostar klubbarna både pengar och nya möjligheter att tjäna ytterligare pengar.
Jag får mer och mer känslan att det börjar bli dags att avsluta det här experimentet och ska vi slippa det icke-engagerande pengadränaget till upplägg måste ett sådant beslut tas nu.
