Två raka finalförluster. Totalt sju säsonger i rad där klubben haft avancemangskänning. Men inte en enda lycklig utgång.
Är det någon av klubbarna med toppambitioner i Hockeyettan som borde ha panik är det Hudiksvall.
Ändå är det hälsingarna och sportchefen Lars ”Lillis” Lövblom som tycks sitta lugnast i båten och stoiskt hålla fast vid sin strategi.
För blickar vi runt omkring i toppskiktet av Hockeyettan är det många som har bytt riktning. Borås växlar från eliteprospects-spetsigt till ett Visby-light-tänk med avancemangsrutin och spelare som främst är att betrakta som gedigna arbetare. Karlskrona har petat in betydligt fler välbehövliga muskler och kilon i sin trupp. Troja bygger också brunkigare och större än vad som är brukligt och hos Hudiks kanske största topprival Boden är det tydligt att pengarna fått tala och att man värvat betydligt mycket mer meriterat och erfaret än tidigare.
Det är tydligt att många suttit med analysen på sin kammare och ritat om linjerna för hur en framgångsrik trupp ska byggas den här sommaren.
Ovanpå det tvingas Sundsvall byta en hel spets (vilket de åtgärdat med just Hudiks åldrande leftovers), Halmstad har förlorat en halv stomme och Hanviken nyfiket undersökt idén om en så väl brötigare som bredare spets.
Men i Hudiksvall där man frustrerat kanske borde slita sitt hår och göra något helt nytt efter alla misslyckanden tycks lugnet råda.
Det är klart att det är en liten (och obegriplig) riktningsförändring att gå in i säsongen med en kriminellt tunn trupp för att ge toppspelarna fler minuter. Men sättet truppen är byggd på följer tydligt de senaste årens modus operandi.
Det har inte lett till seger i den sista matchen, men ”Lillis” Lövblom fortsätter envist att värva de bästa unga spelarna Hockeyettan-marknaden kan uppbåda. De där killarna som gärna får ha gjort några allsvenska säsonger utan att färga, men som fortsatt har framtiden för sig. Eller spelare som står precis på gränsen till att kunna ta klivet upp en nivå.
Man kan diskutera huruvida det i slutändan kommer leda fram till uttrycket trägen vinner eller om det faktiskt är så att det är konceptet med unga, förhållandevis oerfarna, spelare som gör att Hudiksvall i slutändan aldrig lyckas.
Men det är på något sätt fascinerande att den klubb som väl hade fått mest förståelse om de drabbats av panik och försökt göra något helt annorlunda, är de som mest tydligt håller fast vid en tydlig strategi och vision i sitt lagbygge.
* * *
Idag introducerade vi en ny röst i podden.
Robert Lätth är något så ovanligt som en objektiv Hockeyettan-konnässör som gjort det till vana att kuska runt i ligans hallar. Efter starten som kommentator i Nybro Vikings webbsändningar har han kommit att hamna i Norrköping och hörs med jämna mellanrum numera i Tingsryds sändningar. En perfekt bas för att åka runt och bevittna Hockeyettan live och nu kliver han in i podden för att hjälpa oss med "Lätt(h)a svar på svåra frågor" inför säsongen.
I dagens avsnitt snackar vi om en bromance, förväntningarna på säsongen, betyget på Järfällas ishall, Hockeyettan-safari, hyllningar till Norrtälje, de charmigaste hallarna, Dackehallen vs Holtab House, Tingsryds position som favorit, spelare som inte borde vara i ettan, rollfördelningen i Vita Hästen, en ultimat tredjekedje-winge, den bästa positionen på läktaren, att höra en fjäder falla i Borlänge, positiva och negativa överraskningar i norra och södra, uppblåsta ambitioner, Lindlövens grupp, en av Daniel Stolts få misslyckade värvningar, en skalbagge som vägrar dö, ett en-kedje-lag, hockeykaffe i pappmugg och en hel del annat. Ni hittar avsnittet här.
