Frågorna som kvarstår efter Hockeyettans deadline

Publicerad 06 februari 2025 17:00 | Senast redigerad 12 augusti 2025 15:23

Mikael Mjörnberg

Följ HockeySverige på

Google news

Fönstret är stängt. Inga klubbar kan längre förstärka i Hockeyettan, men inför avslutningen av säsongen är det fortfarande några frågor som gnager. Svaren får vi nu efter deadline.

Transferdeadline passerade i Hockeyettan utan att det hände särskilt mycket av dignitet. Om det var bra eller dåligt får förstås framtiden utvisa, men när röken har skingrat sig och de sista dragen gjorts kan ändå konstateras att några frågetecken fortsatt hopar sig.

Låt mig ta itu och försöka besvara några frågor som fortsatt saknar svar efter att deadline passerat. {{ PAYWALL LIMIT }}

Kommer målvaktssidan hålla i Mariestad och Karlskrona?
De två klubbarna har ambitionen att gå riktigt långt den här våren och sitter med varsin toppmålvakt på Hockeyettan-nivå. Tobias Sandberg i Mariestad har varit en av ligans bästa i många år och har spelat på en sedvanligt hög nivå under säsongen. Carl Malmqvist i Karlskrona är ett av de nya stjärnskotten med en allsvensk karriär framför sig. De kan ta sina lag riktigt långt, men är de för ensamma? Ingen av de två målvakterna har en backup som klubbarna kan lita på om det skulle dyka upp skador. Karlskrona dubbelregistrerade Växjös J20-keeper Edwin Jonasson vid deadline och Mariestad har en ännu ”hemlig” dubbelregistrering på målvaktspositionen i bakfickan. Men är det tillräckligt? Framtiden får utvisa, men de två toppkeeprarna till trots är känslan att både Mariestad och Karlskrona är lite bräckliga på målvaktspositionen.

Carl Malmqvist. Foto: Jonas Ljungdahl/Bildbyrån

Blev det för mycket av det goda i Troja-Ljungby?
Det är inget snack om att Troja-Ljungby är en av säsongens riktigt stora favoriter till att ta klivet upp i Hockeyallsvenskan och byggde redan från start ett väldigt starkt lag som hade både spets och bredd. Dessutom med en burdus uppsida som varit ganska underhållande att se och vägvinnande i seriespelet. Men ju närmare deadline ryckte, desto mer började det klia i värvningsfingrarna hos tränaren Jens Gustafsson. I slutändan blev det hela fyra spelare av hög Hockeyettan-klass som plockades in när Troja gjorde klart med Otto Henell, Viktor Bemström, August Hansson och till sist även Gustav Lindberg. Bredd och en stor numerär inför ett långt slutspel i all ära, men det finns också ett talesätt som lyder att man inte ska laga något som inte är trasigt. Det skulle kunna bli så att det blir lite för mycket av det goda i Troja och att man faktiskt värvade sönder ett lag som redan fungerade väldigt bra. Ännu rörigare blir det om man betänker att Bemström fick sparken under mystiska former bara veckor efter att han signerat kontraktet. Framtiden får utvisa om all-in-mentaliteten vid deadline blir en succé eller något klubben i perspektiv kommer önska var ogjort.

Jens Gustafsson. Foto: Jonas Ljungdahl/Bildbyrån

Borde Västervik ha sålt av ännu mer?
Det har varit en speciell säsong för Västervik som efter att ha lagt en huvudlös glädjebudget ganska omgående körde rakt in i en ekonomisk kris. Det har inneburit att man under hela säsongens gång har släppt spelare så fort det funnits intressenter och vid deadline släppte man några ytterligare när Gustav Lindberg försvann till Troja-Ljungby och Elias Sjöström fiskades upp av Västerås. Men frågan är om man inte borde ha försökt sälja lite ytterligare. På ett medlemsmöte nyligen framkom att den ekonomiska situationen är akut och i Allettan-tabellen har den tunna truppen börjat dala allt mer och ligger i botten. Istället för att drömma om att konkurrera borde man nog i ärlighetens namn ha försökt sälja allt som säljas kunde och sedan bara spelat klart säsongen så hjälpligt det går. Det mellanväg man växlat in på nu kommer förmodligen bara sluta med sämre ekonomi, men utan sportsliga resultat att visa för det.

Victor Öhman, sportchef i Västervik. Foto: Jesper Zerman/Bildbyrån

Hur står sig egentligen norrlagen bakom Hudiksvall?
Hudiksvall brummar fram som en slåttermaskin i den norra Allettan. Filip Algeman på tränarbänken har fått ihop det riktigt stark med det material sportchef Lars ”Lillis” Lövblom har tillhandahållit och det ska till en episk kollaps för att laget ska missa seriesegern, men hur är det egentligen ställt där bakom? Brödernas/Väsby har bara glimtvis visat kapaciteten som finns i laget och får kritik för sin matchning. Sundsvall har blandat och gett med riktigt starka matcher som avlösts av riktiga djupdykningar och varken Boden eller Piteå (framförallt) har visat upp någon direkt övertygande sida. Frågan är därmed rimlig, hur är det egentligen ställt med de tilltänkta topplagen bakom Hudiksvall? Boden har eventuellt något lite småintressant på gång, men det är många som måste steppa upp om inte Hudik ska kunna puttra behagligt hela vägen till Hockeyettan-finalen.

Hudiksvall tajmout. Foto: Skärmdump

Borde Piteå ha gjort mer åt den defensiva situationen?
Sportchefen Anton Wallsten satt inte på händerna vid deadline utan plockade in backen Andreas Rådberg från Örnsköldsvik och i rättvisans namn ska sägas att Piteå fått bättre ordning på sin defensiv i Allettan än hur det såg ut i grundserien. Men frågan är om inte Piteå hade behövt göra mer. Laget har med all rätt fått mycket beröm för sitt underhållande anfallsspel under säsongen, men haft lika stora besvär i egen zon och det är fortfarande så att man ger bort för mycket puckar och gör för billiga misstag som kostar segrar. Positionen alldeles för långt ner i tabellen talar sitt tydliga språk. För att kunna klättra måste man skärpa sig ännu mer defensivt och det gäller både målvakts, back- och försvarsspelet i stort. Kanske hade man faktiskt behövt plocka in ytterligare något eller några kort som har defensiven som största uppsida. Men så skedde inte.