KARLSSON: Här är VM:s 15 största stjärnor

Det är dags för VM 2026. Och även om avhoppen varit fler än de senaste åren är det ändå ett helt gäng världsspelare som snörar på sig skridskorna för att spela Hockey-VM. Måns Karlsson rankar här de 15 största namnen som deltar.

Hockey-VM 2026: | TV-tider | Spelschema | Resultat | Grupper & tabell | Poängliga & statistik |

De 15 största stjärnorna i Hockey-VM 2026

15. Porter Martone, forward, Kanada (Philadelphia Flyers)

Har någon spelare blivit en publikfavorit lika snabbt som Porter Martone blev det i Philadelphia? Han kom in och tog fullständigt över showen direkt. Efter att ha vräkt in poäng på college NHL-debuterade Martone under slutspurten av NHL-säsongen och han var fruktansvärt bra från sitt första byte. Det blev tio poäng på nio matcher.

I slutspelet inledde junioren starkt och var imponerande vass i förstarundan mot Pittsburgh, men mot Carolina föll han bort en del. Trots det kan man inte säga annat än att den poänggörande powerforwarden gjorde braksuccé under sin första tid i NHL.

14. Mattias Ekholm, back, Sverige (Edmonton Oilers)

Mattias Ekholm petades från OS-truppen och är inte riktigt lika bra som han var för ett par år sedan då han var instrumental i det Edmontonlag som gick till Stanley Cup-final. Men det här är fortsatt en back av hög klass. Han gjorde en halv poäng per match i NHL och kan absolut vara en av de främsta backarna i VM.

Ekholm har ett VM-guld på meritlistan. Han har också gjort 966 NHL-matcher. I ett orutinerat svenskt lag kommer han bli en av de viktigaste spelarna.

13. Ryan O’Reilly, center, Kanada (Nashville Predators)

På tal om veteraner som inte är lika bra som de en gång var – men fortfarande håller hög klass. Ryan O’Reilly är centerversionen av Mattias Ekholm. Han gör nu sitt åttonde (!) VM och på meritlistan finns redan dubbla guld och en World Cup-titel.

Känslan är att tekningsmaskinen varit på nergång i ganska många år, men den här säsongen gjorde han imponerande 74 poäng på 81 matcher. Bara en enda spelare som är 35 år och uppåt gjorde fler poäng i NHL, nämligen Artemij Panarin. Det säger en del om O’Reillys klass.

12. Nico Hischier, center, Schweiz (New Jersey Devils)

Schweiz har som vanligt fått loss de flesta av sina vassaste NHL-spelare. Nico Hischier är en av dem. New Jersey-kaptenen kommer bli enormt viktig för värdnationen, när de nu återigen gör ett allvarligt försök på att ta sin första VM-titel.

Nico Hischier blev aldrig den offensiva stjärncenter som många trodde när han draftades, men han är en typisk ”du vet vad du får”-spelare. De senaste tre säsongerna har han gjort 67, 69 och 66 poäng. Och han är dessutom ytterst pålitlig i defensiven.

Den forne draftettan kommer få ett enormt fokus på sig i hemlandet under VM.

11. Robert Thomas, center, Kanada (St. Louis Blues)

Känslan är att Robert Thomas fortfarande är en doldis – trots att han är en center i absolut världsklass. Kanske är det för att St. Louis varit ett ganska irrelevant lag sedan Stanley Cup-titeln? Kanske är han för ospektakulär. Eller så spelar det också in att vi inte fått se honom i någon landslagsturnering. Thomas petades från såväl 4-Nations som OS. Men vi kan inte utesluta att han kommer vara med i en best-on-best-turnering för Kanada framöver.

Fyra av de fem senaste säsongerna har han snittat minst en poäng per match. Den säsong han inte gjorde det låg han precis under. Thomas är en sån som skulle kunna vinna en poängliga i hockey-VM.

10. John Tavares, center, Kanada (Toronto Maple Leafs)

Det går inte att komma runt att Robert Thomas idag, den 13:e maj 2026, är en bättre spelare än John Tavares. Men om vi också väger in stjärnglans på den här listan måste jag ändå hålla Torontocentern före.

John Tavares är en legendar som tillhört toppen av NHL i 15 års tid nu. Han har gjort 1185 poäng på 1266 matcher och kommer från sin åttonde säsong med 30 mål eller fler. Japp, vid 36 års ålder är Tavares alltjämt en 30-målsskytt.

På meritlistan i landslaget finns ett OS-guld och en World Cup-titel – men faktiskt inget VM-guld trots fyra försök.

9. Lucas Raymond, forward, Sverige (Detroit Red Wings)

Sveriges överlägset största stjärna hittar såklart in på den här listan. Lucas Raymond har utvecklats till en forward i världsklass, och har redan utmärkt sig även i landslagssammanhang. Eller vad sägs om ett hattrick i finalen i U18-VM, 28 poäng på 28 matcher i VM, tre poäng på tre matcher i 4-Nations och nio poäng på fem matcher i OS (där de åtta assisten var nytt Tre Kronor-rekord)? Han är kort och gott en poängmaskin i landslagströjan.

I OS blev han syndabock efter utvisningen i slutminuterna mot Slovakien, men blickar vi ut över hela OS var han Sveriges bästa forward.

Hittills har det bara blivit två brons i VM för Raymond. Nu är han med för fjärde året i följd och jagar sin första final.

8. Moritz Seider, back, Tyskland (Detroit Red Wings)

Moritz Seider är väl för oss svenskar alltjämt mest förknippad med Rögle. Men de flestta som följer hockeyn har förstås också noterat att han utvecklats till en back i absolut världsklass under sina år i Detroit.

Seider gör, vid 25 års ålder, sitt sjätte (!) VM och är lagkapten för andra året i följd. Han har ett VM-silver på sina tidigare fem.

7. Roman Josi, back, Schweiz (Nashville Predators)

Jag sa att det skulle bli mycket fokus på Nico Hischier under OS. Det är ingenting mot vad det kommer bli på nationens stora fältherre Roman Josi. Schweiz bästa spelare genom tiderna kommer nu spela VM på hemmaplan och det kommer bli mäktigt att följa.

Josi fyller 36 år dagen efter VM-finalen och är inte längre en av världens absolut bästa backar. Men det beror egentligen på att han blivit så himla mycket sämre, utan snarare på att det kommit upp en generation backar runt om honom som helt enkelt sprungit förbi. Josi håller fortsatt enormt hög klass och kommer från en säsong med 55 poäng på 68 matcher.

Han har en Norris Trophy på meritlistan och det kunde absolut ha varit någon eller ett par till. På meritlistan finns också tre (!) VM-silver.

6. Evan Bouchard, back, Kanada (Edmonton Oilers)

Vem vann backarnas poängliga med 14 poäng i NHL den här säsongen? Quinn Hughes? Cale Makar? Zach Werenski? Nix, det var Evan Bouchard. 26-åringen gjorde 95 poäng – men petades ändå från OS-truppen. Han är kort och gott en back av absolut högsta klass offensivt, men desto mer medioker defensivt. I VM lär han dock ha goda möjligheter att dominera.

Bouchard gör nu A-landslagdebut för Kanada.

5. Mark Scheifele, center, Kanada (Winnipeg Jets)

Topp-fem i NHL:s poängliga var: Connor McDavid, Nikita Kutjerov, Nathan MacKinnon, Macklin Celebrini – och Mark Scheifele. Han vräkte in 103 poäng i ett ganska medelmåttigt Winnipeg Jets. Likt Evan Bouchard petades han dock också från OS tidigare i år.

Men nu får vi se superstjärnan i VM.

Det är fjärde gången han är med i VM, men första gången sedan 2017. Han har sedan tidigare ett guld och ett silver.

4. Matthew Tkachuk, forward, USA (Florida Panthers)

Love him or hate him – Matthew Tkachuk är en spelare som berör. Och en spelare som är fruktansvärt bra, dessutom. Han är numera ett av NHL:s stora affischnamn och har tagit över från Brad Marchand som ligans främsta superpest.

Tkachuk är den enda riktiga superstjärnan i USA:s trupp, och den enda som kan lyckas med dubbeln att vinna OS och VM samma år. Det vore en skaplig tröst efter att för första gången på tre säsonger inte få fira en Stanley Cup-titel framåt sommaren…

Tkachuk kommer från en skadefylld säsong men gjorde 34 poäng på 31 matcher för Florida och sex poäng på sex matcher i OS. Han begår nu VM-debut.

3. Aleksander Barkov, center, Finland (Florida Panthers)

Tyskland har Seider, Sverige har Raymond, USA har Tkachuk – och Finland har också en ensam superstjärna som precis allting kommer kretsa kring. Han heter Aleksander Barkov. Barkov får anses vara en av Finlands största spelare genom alla tider efter att ha vunnit två raka Stanley Cup-titlar som lagkapten och vid tre tillfällen prisats som NHL:s bästa defensiva forward. Han har inte spelat VM sedan 2016, då det blev silver.

Aleksander Barkov missade hela säsongen med en knäskada men gjorde comeback i Euro Hockey Tour-turneringen inför VM. Det är svårt att veta vilka förväntningar man ska ha på honom i VM. Men med tanke på vilken enorm spelare det här är skulle jag inte bli förvånad om han kommer tillhöra mästerskapets främsta.

2. Sidney Crosby, center, Kanada (Pittsburgh Penguins)

Sidney Crosby är tillbaka i landslagsdressen. Efter två OS-guld, ett VM-guld och en World Cup-titel siktar han nu på att göra Peter Forsberg sällskap i den ”dubbla triple gold club”, det vill säga vinna två OS, två VM och två Stanley Cup. Ja, Stanley Cup-titlar har han ju dessutom redan vunnit tre av.

Crosby vill ta revansch för det fullständiga dunderfiaskot ifjol när man föll mot Danmark i kvarten, och bakslaget i OS där de föll i finalen mot USA. Men då saknades som bekant Crosby. Vi var nog många som trodde att vi hade sett honom i landslagströjan för allra sista gången efter skadan i kvarten mot Tjeckien. Men vi borde förstås ha förstått redan då att han skulle dyka upp i VM istället.

Sidney Crosby kommer just från sin 21:a (!!!) raka NHL-säsong med mer en poäng per match. Det kan mycket väl vara den absolut sjukaste och mest imponerade statistiken som finns i NHL.

1. Macklin Celebrini, center, Kanada (San Jose Sharks)

Det smärtade att inte ha Crosby etta på den här listan. Men jag kan inte komma runt NHL:s nya ansikte utåt, Macklin Celebrini. Han är fortfarande junior men gjorde ofattbara 115 poäng den gångna säsongen. Det är helt sjukt hur bra han är. Och i OS var han banne mig också en av de allra bästa spelarna. Det är svårt att förstå hur bra den här grabben redan är.

Han VM-debuterade redan ifjol men fick då vända hem med svansen mellan benen efter ett magplask mot Danmark i kvarten. Nu är tanken att han ska leda Kanada till VM-guld. Och jag skulle bli förvånad om han inte gör det.

Macklin Celebrini är hockeyns framtid. Men också hockeyns nutid.