Henrik Lundqvist om Joels karriärsavslut: “Väldigt känslosamt för egen del”

I veckan tog Joel Lundqvists långa och framgångsrika ishockeykarriär slut. 
För hockeysverige.se berättar nu brorsan Henrik Lundqvist om känslorna kring Joels avsked – och hur han ser på tvillingbrorsans karriär.
– Joel har varit en stor inspiration för mig, säger “Henke”. 

Säsongen 2000/01 debuterade två unga tvillingar från Åre i elitserien för Västra Frölunda, bröderna Henrik och Joel Lundqvist. Nu, alltså 23 år senare, är bådas fantastiska karriärer över. Henrik Lundqvist, efter en näst intill magisk karriär i New York Rangers, var tvungen att avsluta sin tid som spelare 2020 efter en hjärtproblematik och för bara några dagar sedan var det Joel Lundqvist tur att säga adjö till hockeyn som spelare. Den som känner Joel Lundqvist bäst av alla är givetvis hans tvillingbror Henrik och han låter väldigt stolt när han pratar om sin brors karriär. 
– Joels styrka tror jag har varit hans tävlingsinstinkt och det som drivit honom mest, hur han tränat och förberett sig inför varje match. Även in till sin sista match, säger Henrik Lundqvist till hocjkeysverige.se när vi frågar om var hans brors styrka var som hockeyspelare.

Henrik Lundqvist fortsätter:
– Som spelare tycker jag att han har en väldigt bra spelförståelse, läser spelet bra. 

Ni båda har spelat länge, men hur mycket hockeynördar har ni varit under åren?
– (Skratt) Lite hockeynörd måste du vara. För det första måste du älska det du håller på med. Annars kan man inte hålla på med det så länge som vi gjort. 
– Sedan tror jag inte vi båda har suttit och tittat på en massa hockey när vi själva inte har spelat. Det beror såklart på att det gått så mycket tid åt ens egna träning, fokusering och matcher. 
– Jag tror han, precis som jag, uppskattar själva spelet hockey. Men han får nog svara på det själv hur mycket hockey han tittade på när han själv inte spelade. Jag vet inte om vi är hockeynördar, men vi har verkligen älskat att hålla på med hockeyn. 
– Jag säger också det till många yngre som tränar, ligger i och ser framåt, att viktigaste är att passionen finns där för du kommer stöta på utmaningar på vägen. Då är det i slutändan om du älskar det du håller på med som kommer avgöra om du orkar lägga ner tiden och engagemanget som behövs. Den har alltid funnits där hos oss och varit grundstenen, alltså passionen för hockey.

Vad är ditt bästa gemensamma hockeyminne tillsammans med brorsan?
– SM-gulden med Frölunda och VM-guldet 2017. Just guldet -17 var något fint eftersom vi fick återförenas på isen efter tolv år. Sluta cirkeln på ett sätt.
– Vi drömde som grabbar om att vi skulle få vinna tillsammans på landslagsnivå. Det var otroligt kul att då få göra det. Gulden med Frölunda betydde också otroligt mycket. 

“Som brorsa har Joel såklart betytt jättemycket för mig”

Joel fick aldrig riktigt fäste i NHL trots tre okej säsonger i Dallas, hur tänker du kring det?
– Mycket handlar det om tajming där. Han spelade faktiskt väldigt bra under hans andra och tredje säsong. Sedan fick han en skada i slutet av tredje säsongen. 
– Dallas väntade lite väl länge på att sajna om honom och då kom Frölunda med ett erbjudande gällande sex säsonger och att vara kapten.
– Jag kommer ihåg att jag satt och kollade på Joel i slutspelet andra säsongen. Han fick spela väldigt mycket och hade en bra säsong. Det kändes som han etablerade sig då, men sedan var det här med skadorna tredje säsongen. Tajmingen var inte bra där. 

Gjorde han mål på dig?
– Vi spelade mot varandra tre gånger, men han gjorde inget mål, vilket bara var tur. Det var viktiga matcher för oss båda och såklart väldigt speciella. 
– Jag kommer framför allt ihåg första matchen. Innan hade vi alltid spelat tillsammans och i samma lag. Det hade aldrig slagit mig att jag en dag skulle spela mot honom, men så blev det under hans första säsong i Dallas och min andra i New York. Det var nervöst, men kul också.

När du blickar tillbaka på din brors karriär, hur känner du det inombords då?
– En del av min resa har varit att ha Joel där. Jag tänker då på första 13, 14 åren fram till att vi var 23 år. Han var ofta lagkapten i många lag. 
– Det var som att vi var med på resan tillsammans, stöttade varandra och följdes åt i juniorlandslag och tog klivet upp i Frölundas A-lag samtidigt. Klart det då blev väldigt annorlunda då jag valde att flytta till New York och han inte var där.
– Som brorsa har Joel såklart betytt jättemycket för mig. Vi flyttade som elvaåringar till Båstad och börja spela i Rögle. Sedan flyttade vi själva till Frölunda som 16-åringar. Att då få ha brorsan med sig… Klart att han betytt otroligt mycket samtidigt som han varit en stor inspiration för mig. 

“Det är någonting jag tror att han kommer ta med sig”

Nu blev det ett speciellt avslut för Joel Lundqvist då han fick avsluta karriären i kostym efter att han blivit avstängd efter en huvudtackling. 
– Det blev vad det blev. Klart att det var lite otur att det blev så, men samtidigt tog Frölunda sig till semifinal och han hade en bra säsong med laget. Det var viktigt för honom att se helheten över hela säsongen och inte bara sista matchen. 
– Det är väldigt få förunnat att kunna ha en perfekt sista match. För mig är det hur sista säsongen och den resan var för honom. 
– Jag tycker också det var en väldigt fin stund på isen för honom efter sista matchen. Det är någonting jag tror att han kommer ta med sig.

Det var en del tårar på isen hos din bror, kände du liknande då du såg den här hyllningen efter sista matchen?
– Jag satt faktiskt och tittade på det…, säger Henrik Lundqvist som tystnar en stund innan han fortsätter:
– Det är såklart ett stort ögonblick som både hockeyspelare och människa när man spelat hockey sedan man var sju, åtta år. Det är en väldigt lång tid, över 30 år, och då hockeyn varit en stor del av ens liv. 
– Klart att det var väldigt känslosamt för egen del. Jag kände igen mig i situationen. Även om han fick ett annat typ av avslut än vad jag fick förstod jag vad han gick igenom känslomässigt och vad det betyder. Det var ett fint ögonblick då han fick gå ut på isen. 

“Jag ser fram emot att vi ska kunna känna lite mer frihet”

Kanske en svår fråga för dig som bror att svara på, men vad tror du Joel har betytt för svensk ishockey?
– Den är, som du säger, svår att svara på, men jag tror det är viktigt att ha spelare när man kommer till just den här passionen för hockey som Joel har. Också hur laglojal han varit. 
– Jag tror att det sänder väldigt bra signaler. Hur mycket det betyder att vara på ett ställe och vad man är beredd att lägga ner för klubbens bästa hela tiden. Jag hoppas att han betytt mycket för Frölunda, men även för andra som kanske inte är Frölunda-fans men sett det engagemanget han visat. 
– Tittar vi på meriterna, alla VM-guld, Champions Hockey Leauge och SM-guld så är det en imponerande meritlista.

Det är Joels ”fel” att du blev målvakt i och med att han räckte upp din arm då frågan kom om vem som kunde tänka sig att vara målvakt, har du förlåtit honom för det ännu?
– (Skratt) Jag vet inte om det var hans fel. Det var kanske mer hans hjälp. Vi spenderade många timmar hemma på gatan, isarna på Åresjön eller i skolan. Vi turades om ganska mycket att stå i mål i början. 
– Någonstans kändes det som att vara målvakt var min roll och där hjälpte han till då det var dags. 

Hur ska ni få somrarna att gå då det inte blir någon försäsongsträning?
– Jag har kommit in i det där och för mig är det år två. Vi har pratat en del om det här, nästa steg i livet och möjligheten att kunna göra saker eftersom schemat blir så flexibelt. Det öppnar en helt ny dörr. 
– Mina somrar har varit ganska flexibla även under NHL-karriären då jag har tränar tiderna jag velat. Frölunda har kört sina timmar och scheman även under sommaren. Jag ser fram emot att vi ska kunna känna lite mer frihet, unna oss att kanske resa mer och vara mer spontan där.
– Vi kommer att få tiden att gå. Nu få han landa och ta in allt, reflektera över karriären innan han börjar se framåt, avslutar Henrik Lundqvist.

TV: Henrik Lundqvists tröja hissad i New York