Måns Karlsson: Kommer någon kunna ena en hel nation på samma sätt igen?

Så var dagen här. Game for Börje genomfördes i Gävle. Och jag törs lova att jag aldrig kommer vara med om något liknande igen.

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Det är inte helt enkelt att försöka summera det vi fick vara med om den här lördagen. När jag kom till arenan två timmar före matchen var det så mycket folk i entréhallen att det knappt gick att ta sig fram. Autografköerna ringlade sig långa till Peter Forsberg och Johan Holmqvist. Alla ville ta en bild på Tord Lundström, Ingemark Stenmark som också var på plats.

Redan där förstod man att det här är något annat än det man är van vid att få uppleva i den här arenan. Och något än det man någonsin kommer få uppleva igen.

Debatten de senaste veckorna har främst handlat om huruvida Börje Salming borde få sin vepa i taket eller inte. Oavsett vad man tycker i sakfrågan (jag själv har ju uttryckt mig en aning kritiskt) var det knappast någon som lämnades oberörd när ögonblicket väl var kommet. Det går inte att göra en tröjceremoni så mycket värdigare och vackare.

Att se hockeylegendarer stå och gråta, att se en hel arena stå upp och applådera oavbrutet i minuter åt en person som själv inte fick vara där och uppleva det själv var så starkt och känslosamt att det inte ens går att sätta ord på det.

Så det tänker jag inte ens försöka göra.

Jag tror faktiskt det var först idag som många faktiskt förstod hur overkligt stor Börje Salming var. Vilket ouppnåeligt avtryck han faktiskt hann sätta under sin tid på jorden. Kommer någon någonsin kunna ena en hel nation på samma sätt igen?

Kändes närmast surrealistiskt

Jag nöjer mig med att konstatera att hela eftermiddagen närmast kändes surrealistisk. Å ena sidan fick vi se några av tidernas största svenska spelare (Peter Forsberg, Mats Sundin, Nicklas Lidström, Mats och Markus Näslund, Henrik Zetterberg, Tomas Jonsson med flera) dra på sig grejerna inför en utsåld salong. En salong som bara utstrålade glädje och värme. Två spelartrupper som alla kunde konstatera samma saker:

Det var grymt kul att spela.
Publiken i arenan var grym, och bidrog verkligen till att det här var en fin upplevelse för alla.

Och förresten: Nog borde Timrås sportchef Kimmo Kapanen slå en signal till Henrik Zetterberg? Den karln hade fortfarande kunnat gå in och leverera i SHL.

Men å andra sidan var vi alla där för att hedra och hylla en person som inte längre fanns bland oss. Vi var där för att samla in pengar till kampen mot en fruktansvärd sjukdom som gjorde att Börje Salming rycktes från oss alldeles för snabbt. Redan i periodpausen hade över fyra miljoner kronor samlats in till börje Salmings ALS-stiftelse. När matchen var slut var vi uppe och nosade på åtta miljoner kronor. Den summan kommer stiga ytterligare.

Det ögonblick jag kommer ta med mig allra mest från det här spektakulära och känslosamma evenemanget var leendet på Stig Salming efter slutsiginal, när han tog coachen Curre Lundmark i handen. Då förstod man på något sätt hur mycket den här matchen betydde.

Börje hade varit stolt och glad

Till sist: Brynäs IF har blivit någon sorts allmän offentlig slagpåse de senaste åren, i viss mån rättmätigt, men hyllas den som hyllas bör. Evenemanget idag var i absolut världsklass från första till sista stund.

Om Börje Salming kunde se det här från platsen han är på nu hade han garanterat varit stolt och rörd.

Precis som alla vi andra i arenan var.

För mig och många andra blev det här ett minne för livet.