"När Djurgården hörde av sig fanns det ingen tvekan"

Han gjorde 751 elitseriematcher i Djurgårdens tröja – flesta av alla i klubbens historia – och var dessutom med om att ta VM-guld med Tre Kronor 1998. Men hur hamnade egentligen Huddingefostrade ”Falken” i Djurgården?

Det var efter säsongen 1994/95 som Nichlas Falk lämnade Huddinge för spel i elitserien i Djurgården.

– Jag har varit djurgårdare sedan “Lill-Kenta” Johansson spelade där. Djurgården var ruggigt bra på den här tiden och hade vunnit tre SM-guld mellan 1989 och 1991. Dessutom hade jag många polare som spelade där.
– Jag fick erbjudande från Västerås, Luleå och någon klubb ytterligare, men när Djurgården hörde av sig fanns det längre ingen tvekan. “Challe” (Charles) Berglund hade blivit proffs samtidigt som Djurgården inte gav ett par av centrarna nytt kontrakt. Det var så jag fick chansen att spela där.

Hur var steget att ta från omklädningsrummet i Björkängshallen till det lyxigare Globen?
– Jättestort! Organisation, spelare … Egentligen var nästan allt nytt och mycket proffsigare då man kom till Djurgården. Det märktes att Djurgården var en väldigt stor organisation.

Och Tommy Boustedt blev din coach första säsongen.
– Det var Tommy som värvade mig till Djurgården och han tränade laget då tillsammans med Stephan ”Lillis Lundh.

Spelade med två centrar

Hur minns du första elitseriematchen?
– HV71 borta och vi vann med 5-2.
– Året innan hade Djurgården vunnit elitserien och HV71 tagit sig till slutspel i sista omgången. I kvartsfinalen slog HV71 ut Djurgården och gick sedan och vann SM-guld.
– Jag minns att Tommy Boustedt hela tiden fram till premiärmatchen gick och hetsade oss och sa ”Nu grabbar börjar det och nu jäklar ska vi ta revansch på HV71″ och det fick vi ju.

Du är med och vinner SM-guld med Djurgården både 2000 och 2001, vad gjorde er så starka under just den här perioden?
– Samma sak där som då vi tog oss till den allsvenskan finalen med Huddinge, det vill säga att vi hade en otroligt bra trupp dom åren. Sedan kom både Hardy Nilsson och Mats Waltin dit som tränare och införde det som kom att kallas för torpedhockey.
– Vi hade mer centrar än normalt då i Djurgården vilket gjorde att Hardy och Matte skapade ett spelsystem där vi hade en back, två centrar och två forwards. Det här blev ett ruggigt offensivt spelsystem. Dessutom tog man bort red line-offside samtidigt och det här var vi väldigt bra på att utnyttja.

Just att utnyttja den sistnämnda regeländringen var väl en stor anledningarna till Djurgårdens framgångar?
– Absolut. I och med att centrarna spelade som vi gjorde i egen zon så kunde en av forwards ligga högt upp i banan och fiska. Det här blev väldigt svårt för våra motståndare att bemöta, avslutar Nichlas Falk.