Douglas Flygt blev tredje yngst i Hockeyallsvenskans historia

När Douglas Flygt skrinnade ut på isen i Hockeyallsvenskan blev han den tredje yngsta spelaren i ligans historia. De enda som klår honom är målvakten Johan Gustafsson och backen Fredrik Claesson. För Hockeysverige.se berättar talangen nu om när han blev kallad till A-laget.
– Sedan kvällen dom ringde och sa att jag skulle vara med och träna var jag hur nervös som helst, säger 15-åringen. 

NORRKÖPING (Hockeysverige.se)

I förra veckan blev Vita Hästen-spelaren, Douglas Flygt, den tredje yngsta spelaren, och den yngsta forwarden, någonsin att spela i Hockeyallsvenskan, 15 år och 195 dagar gammal. För många är talangen från Norrköping fortfarande relativt okänd så hockeysverige.se reste till fotbollsstaden Norrköping för att träffa 15-åringen som alltså går i nionde klass i högstadiet. 
– Sedan jag var liten, från treårsåldern, har jag varit på is och åkt skridskor. Tidigare har jag även haft intresse för fotboll, berättar Douglas Flygt och fortsätter:
– Vi var på en NHL-match i Global series i Stockholm. Efter den blev jag och mina två brorsor, Jakob och Lukas, väldigt intresserade av hockey och började spela. Jag fick hänga med i ishallen när brorsorna var på is. 
– Lite senare, när jag var i sexårsåldern, började även jag sätta i gång med hockeyn. Sedan dess har det flutit på och är det jag brinner för varje dag. 

Nu är det inte enbart ishockeyn och fotbollen som Flygt har testat på under uppväxten. 
– Jag spelade fotboll i en mindre klubb här i Norrköping, Lindö FF. Jag tappade intresset för fotbollen för jag har alltid velat satsa på hockeyn. 
– Då blev det att jag lade andra sporterna åt sidan för att fokusera på hockeyn. Så har det varit varje dag hela livet. Tidigare har jag även testat på judo, skidor, fotboll, innebandy och simning.

När var du här i Himmelstalundshallen första gången?
– Jag kommer ihåg att jag var på en hemmamatch här när jag var, kanske sex år eller något. Jag kom ihåg att jag sprang runt, runt, runt på nedre raden (skratt) och hängde mycket bakom A-lagets bås. 
– Jag hade köpt en Hästen-hoodie som det var någon från A-laget sajnade så jag vägrade tvätta den efter det. Där är i alla fall första gången jag minns att jag varit här. 

Hade du några idoler i A-laget under uppväxten?
– William Wallén. Han är skillscoach i Rögle nu. När han var i Hästen var han en av grabbarna jag gillade väldigt mycket. 

“Definitivt mina två förebilder”

Idag spelar Jakob Flygt i Vita Hästen J20 och Lukas Flygt i Borås efter att ha inlett säsongen NCDC för WB/Scranton Knights. 
– Vi har faktiskt spelat tillsammans. I somras var vi i USA och spelade hockey under två, tre veckor. Där körde vi en turnering tillsammans med ett lag. Det började med att vi spelade i olika femmor. Sedan satte tränaren oss i samma femma och det blev första gången vi spelade en riktig match tillsammans. Det är en av dom roligaste saker jag gjort inom hockeyn. Det var sjukt roligt. 

Vart i USA spelade ni?
– I Boston. Det var en 04- till 02-turnering, säger Douglas Flygt som är född 2007. 

Hur tajta är ni tre bröder?
– Jättetajta. Vi håller kontakten varje dag. Lukas flyttade till USA, men har kommit hem nu. Vi är på varandra hela tiden. 
– När det kommer till hockeyn är dom två sjukt mycket på mig och vill att jag hela tiden ska utvecklas. Efter varje match ringer Lukas och Jakob och säger vad jag ska göra bättre. Dom stöttar mig och vill att jag ska nå mitt mål. Dom är definitivt mina två förebilder. 

Har det gått sönder någon garageport där hemma då ni spelat landhockey?
– Ja, det har det faktiskt. Vi byggde garaget då jag var lite yngre. Vi började med att sätta in en målbur där inne utan att mamma visste om det. När hon kom hem en dag var det en massa svarta märken på garageporten, skrattar Vita Hästen-talangen och fortsätter:
– Vi har även en liten plan nere i källaren. Där har vi också varit en hel del genom åren så jag och mina bröder är verkligen jättetajta. 

“Hela familjen var chockad”

Douglas Flygt har den här säsongen mestadels spelat med Vita Hästens J18 och U16. 
– Det har varit sjukt roligt än så länge. Framför allt själva grejen att jag fått spela i J18 också, men också fått spela så här mycket. Sedan har vi kanske inte haft bästa starten med vinster och så vidare. 

Vad har du utvecklat mest så här långt under säsongen vilket gjort att du har kunnat ta stegen du gjort?
– Det jag utvecklat mest nu och lagt fokus på är mitt spelsinne för att kunna använda mina styrkor på ett smartare sätt på isen, vilket jag också sett hjälpt mig under matcherna. 

Hur gick tankarna då du som U16-spelare blev kallad till A-lagsmatch?
– Det sjukaste jag varit med om. Sjukt coolt…

Du måste blivit överraskad?
– Ja, hela familjen blev det. Mamma, pappa och brorsorna var nog ännu mer överraskad än vad jag var. Hela familjen var chockad. 
– När Johnny (Mauritzon, J18-tränare) ringde och frågade om jag var redo för att träna med A-laget svarade jag bara ”Ja, absolut”. Nästa morgon blev det träning med dom. Sedan hade jag samtal med Anders (Olsson) och Tim (Brithén). Då sa dom att jag skulle med till Örnsköldsvik. Jag blev såklart ännu mer chockad. Allt hände på en gång. 

Hann du bli nervös?
– Sedan kvällen dom ringde och sa att jag skulle vara med och träna var jag hur nervös som helst. När dom sedan sa att jag skulle med till Örnsköldsvik blev det verkligen pirr i magen. 

Mötte MoDo i debuten

Nu väntade först en bussresa på tio timmar upp till Hägglunds Arena.
– Det var sjukt mycket tankar på den resan, men jag satt med ett leende under hela den resan eftersom jag var så sjukt glad, säger 15-åringen med just ett leende. 

Hur var upplevelsen att få glida in på isen för att spela mot MoDo?
– Det var mäktigt. Dessutom inför allt folk, närmare 5000 på läktaren, och dessutom mot ett så bra lag. Speciellt när man tänker på vilka som spelat för MoDo i den arenan.
– Det kändes overkligt när jag klev ut på isen under uppvärmningen. När han sedan sa att jag skulle ut på isen under matchen… Jag har aldrig hoppat ut på isen så snabbt. Allt var otroligt roligt och jag tror att det blev elva byten. 
– Tempot var extremt. Allting hände så snabbt där ute så man måste använda hjärnan i vad du än gör på isen, varje sekund. Spela smart och verkligen ge allt hela tiden. 
– Att stå i båset och se MoDo spela, hur snabbt det gick med pucken, visade vilket tempo det var. 

Tyckte du det var svårare eller lättare att spela på den nivån?
– Det var svårare att spela, men jag lade inte märke till det just för stunden. Då var det mer att gå ut och köra. Lita på mig. När jag nu tänker efter var det mest bara spel utan puck för mig. 
– Det var några stunder när vi spelade i anfallszonen som jag höll i pucken. Annars var det mestadels att jag jobbade för att få tillbaka pucken. 

Har du tränat med A-laget efter den här matchen?
– Ja, det har varit två träningar efter. Sedan har jag pratat med Anders och gått igenom matchen på video. 

“Har som målsättning att få göra någon mer match där”

Vad hade han att säga om din insats?
– Han var nöjd och tyckte att jag gjorde det bra. Dels i spelet utan puck, att jag där hade ett moget spel. 

Hur var det att efter den matchen gå ner och spela mot Borås J18?
– Jag var lite lugnare på isen då. Det kändes bara skönt att få spela en J-18 match också

Har du som målsättning att spela fler A-lagsmatcher den här säsongen eller hur går tankarna kring det?
– Jag har som målsättning att få göra någon mer match där, eller så många jag får, men också att få träna med dom. Jag märker själv att jag då utvecklas mycket. Dels hur jag tänker på isen dels farten. 
– När jag tränat en träning med dom och sedan med J18 på eftermiddagen känner jag att tempot är mycket högre på A-lagsträningen. Då blir det att det känns lugnare på J18-träningen och jag hinner tänka mer i alla situationer. 

Douglas Flygt har ännu inte spela i landslaget, men hoppas på att få chansen framöver. 
– Jag är inbjuden till Regionscamp och ser fram emot det. Det är en tuff konkurrens, men jag ska göra allt för att få en möjlighet i landslaget.

TV: Karlkvist: "Känns som jag får spela hockeyn jag är bra på"