MÅNS KARLSSON: Därför måste Anders Larsson bort – nu

Rysslands invasion av Ukraina har pågått i fyra dagar. Eller “händelserna i Ukraina” som det internationella ishockeyförbundet kallar det för. Anders Larssons förbund.

Jag blev närmast chockad när jag såg det svenska ishockeyförbundets (SIF) ordförande Anders Larsson dyka upp i C More:s studio under invasionens första dag. Jag blev också förvånad när han rätt ut sa att han hade svårt att se ett ryskt landslag få möta Sverige i Beijer Hockey Games – även om han lindade in det med att det “är lång tid dit” och sådant som han alltid gör.

Något som däremot inte förvånat mig ett dyft är att Anders Larsson och det svenska ishockeyförbundet inte sagt någonting sedan hans framträdande i CMore i torsdags. Fyra dagar har gått och ett av hockeyvärldens mäktigaste förbund har inte sagt någonting.

IIHF, som under så många år varit Vladimir Putins knähund, skrev för tre dagar sedan att de är “oroade över händelserna i Ukraina” och att de “fördömer militärt våld”.

Sen har även de gått under jorden. 

De ska ha ett extrainsatt möte imorgon och väntas där meddela att Ryssland inte kommer få spela i några internationella turneringar 2022 och självklart inte heller arrangera JVM eller VM 2023 som de egentligen skulle göra.

Och förmodligen är det väl just därför Anders Larsson inte uttalat sig i frågan. Och det är just det som är problemet. När Anders Larsson i torsdags sade saker i stil med att allting var inne i ett tidigt skede och att man inte skulle fatta förhastade beslut sa han mellan raderna att han inte kan uttala sig speciellt kraftigt förrän IIHF gjort det.

Eftersom han sitter i styrelsen där. Också.

Anders Larsson är vice ordförande i svenska olympiska kommittén och var givetvis på plats i Kina. Han sitter i styrelsen i IIHF. Han är ordförande i svenska ishockeyförbundet. Han har fingrarna i så många syltburkar och sitter på så många stolar att det är ohållbart att det aldrig skulle bli ett problem. I min värld har det blivit det nu.

I min värld har det blivit ett problem att svenska ishockeyförbundet inte tagit tydligare avstånd. Att de inte, på egen hand, gått ut med ett pressmeddelande och sagt att det inte finns en chans i helvetet att de tänker gå med på att möta Ryssland i vare sig Beijer Hockey Games, U18-VM eller vad det än må vara.

Men man fegar ur den här gången också. Det lär knappast komma något uttalande förrän IIHF sagt sin sak. Då vågar ordföranden, IIHF:s styrelsemedlem Anders Larsson, säkert säga något igen. Innan dess? Säkerligen inte. Han har kämpat alldeles för hårt (säkert för “svensk hockeys bästa”) för att ta sig in i den där styrelsen, för att nu våga vara lite obekväm.

Det är i alla fall den känslan jag får. Och det är Larssons eget fel att jag, och så många med mig, har den känslan. Han gör ingenting för att motbevisa mig. Och om min känsla stämmer innebär det att svenska ishockeyförbundet aldrig någonsin kommer leda vägen. Aldrig uttala sig först. Aldrig sätta exempel för alla andra. 

De får mer än gärna överbevisa mig. Men Larsson har gång på gång gömt sig och inte uttalat sig. Han solar sig gärna i glansen och är inte sen att framhäva sig själv som en utmärkt kandidat i alla möjliga sammanhang. Men när vi väl behöver en stark ordförande - då är han en precis motsats till det. Varje gång det blåser till, oavsett om det rör Belarus, Ryssland eller konflikten i HockeyEttan, tycks Larssons motto vara att säga så lite som möjligt under så lång tid som möjligt.

Det lilla förtroende jag hade kvar för Anders Larsson är borta nu. Jag hoppas för svensk hockeys skull att han kan vinna tillbaka det. Att han leder vägen för svenska hockeyförbundet och att SIF blir ett förbund som jag, som svensk hockeyälskare, kan känna stolthet över.

För det har jag ärligt talat inte gjort speciellt många gånger de senaste åren.

Just nu är det i stället hockeyförbund som det schweiziska, lettiska och norska som sätter exempel och kräver hårda åtgärder mot Ryssland.

SIF har dragit igång en insamling för krigsoffren i Ukraina. Det är absolut fint och ska uppmärksammas. Det är direkt rörande att se hur hela hockeysverige slutit upp på det sätt man gjort för Ukraina. Men för mig räcker det inte på långa vägar. Jag kräver så mycket mer. 

Så mycket mer än passivitet och något fint ord här och där.

Egentligen skulle hela min krönika kunna kokas ner till en tweet från IK Oskarshamns tränare Martin Filander. Där har vi en ledare att vara stolta över. En ledare som är vokal i en situation där alla andra håller käften.