Skrivet i stjärnorna

Klockan är strax efter sju på kvällen och det plingar till i telefonen. Först en gång, sedan igen. Det är ett par WhatsApp-meddelanden från Matt Tomkins som beklagar sig för att han inte återkopplat på den tidigare korrespondensen gällande vår planerade intervju.

– Jag har försökt svara dig hela dagen. Det måste ha något med mitt svenska nummer att göra, väl? Vet du varför det inte fungerar? frågar Tomkins mig varpå jag får göra honom varse om mina tekniska tillkortakommanden.

Den 27-årige kanadensaren ursäktar sig ytterligare en och två gånger innan vi kommer överens om att vi ska höras igen på en liten stund. Först måste Tomkins äta middag på spelarhotellet i Linköping, ett hotell han aldrig kunde föreställa sig att han skulle befinna sig på för bara ett halvår sedan.

För det här var ju aldrig planen.

För ett halvår sedan var Tomkins mitt uppe i AHL-säsongen med Rockford IceHogs, där laget kämpade för en plats i Calder Cup-slutspelet, lyckligt ovetandes om att slutspelet skulle ställas in på grund av coronapandemins komplikationer bara några veckor senare. Där och då fanns inga planer på spel i Europa. Siktet var alltjämt inställt på NHL-spel med Chicago.

En månad senare klev 27-åringen in i ett samtal med Blackhawks som skulle komma att vända upp och ner på hans hockeytillvaro.

– Helt plötsligt skulle jag förbereda mig att åka till Sverige.