"Så nära känslan av att vinna ett SM-guld man kan komma"

Han blev en ikon i Södertälje under alla sina säsonger i klubben.
Av vissa benämndes hans som den bästa reservmålvakten i Elitserien.
1996 spelade han upp klubben i sitt hjärta till högstaligan – och får än i dag rysningar när han tänker tillbaka på kvaldramat mot Brynäs.
– Det var så nära känslan av att vinna ett SM-guld man kan komma, säger Lindquist.

Av vissa kallades han Elitseriens bästa reservmålvakt. Magnus Lindquist spenderade nästan hela sin målvaktskarriär i Södertälje SK:s färger och var bland annat med och tog upp klubben till dåvarande Elitserien 1996.

I serien med ”Stickan” Kennes bilder berättar han om resan upp till högsta serien.

– Då vi gick upp 1996 är vad folk pratar om fortfarande. Brynäs var så självklara att gå upp. Dom hade dessutom varit i final mot HV71 säsongen innan och var obesegrade 17 raka omgångar i allsvenskan. Sedan hade vi dom i sista allsvenska omgången. Vi var tvungna att vinna och redan där byggde vi någonting när vi vann (4-1). Det var en grinig match och jag minns att Andreas Dackell åkte på matchstraff.
– Efter matchen var Björklöven griniga eftersom dom menade på att Brynäs hade lagt sig för att få lättare motstånd.

Den 13:e mars 1996 inleddes den allsvenska finalen mellan Södertälje och Brynäs

– Det var bäst av fem. Brynäs vann hemma och sedan vann vi nästa match i Scaniarinken. Då tog vi med oss ”boosten” från vinstmatchen och åkte upp till Gävle och vann tredje matchen.
– (Michael) Sundlöv darrade just då…

"RYSER BARA JAG TÄNKER PÅ DEN MATCHEN"

Göran ”Flygis” Sjöberg efter avgörandet:

– Den där Lindquist, hette han så, var helt fantastisk. Michael Sundlöv har inte varit lika bra i dom här matcherna.

Lindquist:

– I fjärde matchen ledde vi med 2-0 inför sista, men Brynäs hämtade ikapp. Då kokade det i Scaniarinken och jag ryser bara jag tänker på den matchen.

Kunde du ta in den här stämningen under matchen?
– Delvis. Man växer och känner att hela arenan är med dig i ryggen. När vi kom in till värmningen var det nästan fullt i arenan.
– Innan dom byggde om var trapporna upp vita. Jag minns då jag kom ingående, jag gick alltid först, att jag tänkte ”vart är trapporna?” Då hade man släppt in så mycket publik att det satt folk i alla trappor. Det var smockfullt.
– När sedan slutsignalen gick, jag kommer ihåg att jag inte såg en enda spelare. Det är folk överallt och man bar mig fram. Det var så nära känslan av att vinna ett SM-guld man kan komma. Då hade vi dessutom varit nere i ettan under fyra säsonger.
– Det är den ena riktiga bommen. Den andra är då vi gick till slutspel första gången på många, många år. Vi mötte Linköping i kvarten. Det var lockout-år så det var stjärnor i lagen som hette duga. Vi hade riktigt bra spelare med bland andra Niclas Hävelid och Dick Tärnström, två riktigt bra killar. Dessutom hade vi Kyle Calder och Scott Thornton.

"HAN ÄR EN LEGENDAR I SÖDERTÄLJE"

Just Scott Thornton blev en viktig kugge i avancemanget till semifinal.

– Thornton är väldigt stor och vände upp och ner på Mikael Håkanson och slängde omkull honom. Efter den incidenten det kändes det som hela Linköping var omkullkastade.
– Själv var jag skadad, nyckelbenet var av, men bara att vara på läktaren under dom här matcherna… Det var egentligen ingen som brydde som resultatet i första matcherna utan det var bara glädje, liv och flaggor i hela hallen

Hur viktig var Anders Eldebrink för Södertälje under hela den här perioden då SSK åkte upp och ner i seriesystemet?
– Han är en legendar i Södertälje.

Var han viktigast på isen eller utanför?
– Lite både och. Det var en världsback och han betydde mycket för hela stan.

Vad är var det unika med honom?
– Bland annat lugnet, men även det här med träning. Han körde verkligen stenhårt. Sedan hade han det här fruktansvärda skottet. Han var alltid ett hot när han var på isen, avslutar Magnus Lindqvist

Här kan du beställa ”Stickan” Kennes bok, ”Svenska Hockeyadeln"