“Målet? Det är bara att få spela hockey”

– Jag hade inget erbjudande att ta ställning till egentligen, säger han.

Alexander Johansson har haft en fascinerande karriär. Han tog sig upp från HockeyEttan till HockeyAllsvenskan och hela vägen till Elitserien, där han senare etablerade sig som en viktig spelare för Växjö. Han flyttade till Färjestad, fick ett jättegenombrott, landslagsdebuterade och utsågs till lagkapten. Sen kom skadeproblemen som till slut gjorde att han blev av med kaptensrollen, och blev oönskad i Färjestad. Johansson flyttade till Tyskland där han tillbringade förra säsongen och gick kontraktslös under sommaren och inledningen av hösten.

För en vecka sedan blev han dock klar för en ny klubb: Halmstad Hammers i HockeyEttan. Han har hunnit göra två matcher, med två poäng som facit, och man kan verkligen ta på glädjen 31-åringen känner över att vara tillbaka i ett lag igen.

– Det betyder mycket att känna tillhörighet till en grupp. Bara att få spela en match, att få vinna och förlora och kämpa mot ett större mål…man ska inte underskatta den känslan. Jag har suttit med i omklädningsrummet tidigare men det är mycket som är annorlunda nu, säger Johansson till hockeysverige.se.

– Träning i all ära, den där sista tiondelen får man bara på match. Den får man av att gå fullt in i situationer, av att kämpa om pucken.

FÖRSTA MATCHEN PÅ ÖVER SJU MÅNADER

I fredags gjorde han sin debut med Halmstad efter att ha varit med och tränat med laget under hösten. Det blev två poäng direkt, men själv var han inte sådär överdrivet nöjd med insatsen.

– Det kändes att det var första matchen, kan jag säga. Då insåg jag hur långt uppehåll jag egentligen haft. Den senaste matchen jag hade spelat var den åttonde mars... Det var verkligen jättekul att få dra igång igen och tävla på riktigt.

Det måste vara skönt, med tanke på de meriter du ändå har, att komma in och bidra med ett par poäng direkt...

– Jo, så är det väl. Men samtidigt vill jag hålla förväntningarna nere lite. Jag måste vara ärlig och försöka göra mig själv rättvisa. Men visst, vi vann och spelade bra. Det var kul att få hjälpa till, det är det jag ska göra. Sen får vi se hur det går framöver. Det var trots allt länge sedan jag spelade i HockeyEttan - eller hockey över huvud taget.

Alexander Johansson i Grizzlys Wolfsburg.Imago

Men hur hamnade egentligen en 31-åring med sju år i SHL och ett år i Tyskland i den svenska tredjeligan? Ja, mycket har såklart att göra med en viss global pandemi...

– I augusti gick man runt och kände lite sisådär. Då var jag inställd på att inget skulle ske alls. Sen gick det som en berg- och dalbana i september och oktober. Det var svårt att veta hur man skulle vara, rent känslomässigt. Ingen har erfarenhet av det här, ingen kan förklara varför saker sker eller när de gör det. Det var svårt att veta vad som skulle hända nästa dag, nästa vecka eller nästa månad. Allting var liksom nytt. Då kände jag mot slutet att ju mer tiden gick, desto mer skulle jag hamna efter med matcher och tävlingsinstinkten. Då frågade jag agenten om det var okej om jag fick spela matcher och känna pulsen. Då sa han att det nog egentligen var det enda sättet för mig att komma i form.

– Halmstad hade frågat mig ett par gånger och ställde sig till förfogande. Jag kände att det skulle vara bra för familjen, eftersom vi bor i närheten, och att det var bäst för alla om jag spelade där. Jag tycker fortfarande hockey är jäkligt kul och vill hålla på med det. För tillfället är det här den bästa lösningen. Sen får vi se vad som händer framöver och hur världen kommer se ut.

"DÅ STANNAR MUSIKEN"

Målet är att få kliva uppåt i seriehierarkin igen?

– Inte nödvändigtvis. Jag är lite kluven. Dels på grund av pandemin såklart, men också på grund av hur ekonomin ser ut. Det är klart att jag alltid har velat spela så högt upp som möjligt men det här året går till historien. Jag har även en familj att ta hänsyn till, så det är inte bara att säga att vi ska flytta eller något. Samtidigt finns det många som brinner för hockeyn i Halmstad. Och jag måste också tänka på vad som händer efter karriären, då stannar musiken liksom. Det finns ett liv därefter och det har öppnat upp sig lite möjligheter för mig tills dess också. 

– Hockey är förbaskat kul fortfarande. Och skulle det dyka upp något erbjudande högre upp så får jag ställa frågan då och se om det passar.

Alexander Johansson.Foto: Johan Bernström/Bildbyrån

Så, vad har du för målsättning?

– Målet? Det är att spela hockey. Jag vet inte riktigt själv vad det innebär om jag ska vara ärlig, säger han med ett skratt och fortsätter:

– För tillfället gör jag det i Halmstad och då vill jag vinna hockeymatcher och spela så bra som möjligt. Det finns jättemycket drivet folk och många killar som vill högre upp och ser möjligheter i saker och ting. Det känns jättekul och ger mig en uppskattning till var jag har fått spela och vad jag fått uppleva som hockeyspelare. Det är många i det här laget som inte fått uppleva det, men som kanske får det i framtiden. Jag uppskattar det mesta och är rätt ödmjuk inför det som stundar för mig.

FANNS INTRESSE - MEN INGA ERBJUDANDEN

Däremot är Johansson öppen med att HockeyEttan förstås inte var hans förstaval när förra säsongen avslutades.

– Då var tanken att fortsätta spela som proffs, givetvis så högt upp som möjligt. Men sedan dess är det mycket som förändrats. Sen måste jag säga att man inte ska underskatta något bara för att det är i HockeyEttan. Vi har varit ett gäng som tränat med Halmstad: Robin Alvarez, Oscar Fantenberg, Pierre Engvall, och du kan fråga alla dem och jag lovar att de kommer svara att det varit riktigt bra fart på träningarna. Vi har verkligen behövt ligga i för att hänga med. Killarna har bra fart på grejerna här.

Märkte du av något intresse från andra håll eller var det helt dött på marknaden?

– Intresse har det väl funnits på något sätt. Det har varit: "Ja, vi är intresserade", "Ja, vi har en plats öppen", "Ja, vi kan tänka oss" och så vidare. Men intresset betyder ju noll om det inte finns något kontrakt. Så, nej. Jag har inte haft något konkret erbjudande att ta ställning till egentligen. Vår förhoppning har ju varit att det skulle öppna upp sig någonstans, att något lag skulle åka på tillräckligt många skador eller något sådant för att de skulle behöva agera.

Hur var det rent mentalt att gå utan klubb och inte veta om något skulle lösa sig?

– Just det var faktiskt inte så jobbigt. Det var mer det generella läget som oroade. Exempelvis tror jag inte vi i Sverige fattar hur allvarligt det är med publikfrågan exempelvis. I Europa har vi sett att ligor inte startar, det kommer restriktioner, den brittiska ligan lägger ned hela säsongen, NHL startar helt plötsligt upp igen i augusti, den tyska ligan är fortfarande inte igång... Det har pendlat väldigt mycket. Ena dagen känner man att man har en klar bild om allt och nästa dag har man ingen klar bild om någonting över huvud taget.

– Nu känns det jättehärligt att de höjer publiktaket i Sverige i alla fall. Det är åtminstone en liten indikator om att det går åt rätt håll för idrotten och kulturen. Stundtals har det varit väldigt mörka rubriker.

Men du var trots allt landslagsman för några år sedan, nu är du en av de som drabbats av coronasituationen i världen och spelar i HockeyEttan. Känner du att det är "orättvist"?

– Nej, inte alls! Det där har jag knappt reflekterat över alls. Det jag reflekterat över är hur stolt jag är över allt jag uppnått. Det där är ingenting som bekymrar över eller som jag känner mig knäckt över eller så. Jag har varit med om en fantastiskt rolig resa och har fått spela med massor av härliga hockeyspelare. Livet går vidare och jag får ta mig an nya utmaningar i lite olika former.

TRIVDES I TYSKLAND

Som 30-åring testade Alexander Johansson förra säsongen ett utlandsäventyr. Det blev spel i tyska Grizzlys Wolfsburg där han på drygt 40 matcher noterade nio mål och lika många assistpoäng.

– Det var en jättekul säsong. Det spelades en rolig hockey och var en ganska bra liga med många skickliga hockeyspelare. Det var lite annorlunda jämfört med vad jag trodde från början och det var inte riktigt lika högt tempo eller hård press som i Sverige. I Sverige ska man ju åka skridskor och sätta press över hela banan.

Alexander Johansson firar ett mål.Imago

Blev det en svår omställning?

– Inte så svår. Men det var som sagt lite annorlunda, och en del annorlunda regler med importer och att man ska ha några tyska spelare under 23 år och sådana saker. Men själva spelet var inte så svårt att komma in i. Vi spelade lite mer defensivt som lag och jag fick en roll som också var lite mer defensiv. Den passade mig bra, tycker jag. 

– Jag är jättenöjd över att vi åkte ned som familj och fick uppleva alls. Jag är skitglad att jag tog möjligheten och känner att det är något som man verkligen borde göra om man bara har spelat i Sverige.

VILLE STANNA I TYSKLAND

Johansson lämnade Sverige efter att Färjestad brutit kontraktet med honom, men tillvaron i Tyskland gjorde att han kunde glömma bort det trista avskedet från Karlstad.

– Absolut, så var det. Allting som hände där påverkade ju mig mycket, såklart. Men hockeyn är stor där nere, samtidigt som fotbollen är tusen gånger större. Så man fick inte den uppmärksamheten som hemma i Sverige. Det gjorde också att jag kunde glömma bort allt som hänt ganska bra. Det var skönt.

Om det inte vore för pandemin hade han sannolikt blivit kvar.

– Ja, om den tyska ligan hade varit igång hade jag nog spelat där.

I stället blev det spel i Sverige igen. Det jublar nog Halmstad Hammers över.

TV: Veckans SHL-lag #4