MJÖRNBERG: Häftigt jämna serier

Att det är så
otroligt jämnt i Allettorna ungefär en tredjedel in är
naturligtvis oerhört häftigt för oss som följer Hockeyettan. Men
det talar samtidigt om att ingen ännu har spänt musklerna som en
allvarlig utmanare om en allsvensk plats.

KRIF storspöar
Huddinge (6-1) för att i omgången därpå ta ordentligt med stryk
av Skövde (2-6) som i sin tur tog bussen till Huddinge för att få
stryk med klara siffror (4-7).

Det är ett synnerligen väl
fungerande exempel för att beskriva inledningen av den södra
Allettan den här säsongen. Alla slår alla. Det är jämnt och
otroligt svårt att förutspå. Dagsform avgör och grundstabilitet
tycks inte existera.

I norr är det förvisso aningen mer
uppdelat, men det är lite samma sak där. Till exempel kan ett gäng
som Lindlöven ta stryk hemma mot Vallentuna för att några omgångar
senare vinna borta mot haussade Östersund. Det svänger. Alla är
med. Alla kan torska.

Ur ett publikt perspektiv är det
naturligtvis hur häftigt som helst. Alla vill ju ha jämna serier
och det blir knappast mer underhållande än serier där utgången är
oviss inför varje match och där det är knallhårt i tabellen. Så
här långt är båda Allettorna, men framförallt den södra, mumma
för oss som följer Hockeyettan. Det är sådana getingbon vi vill
ha.

Men samtidigt säger den här jämnheten mig även en
annan sak.

Det finns inget lag i Hockeyettan den här säsongen
som ännu (jag skriver ännu, för mycket kan fortfarande förändras)
är redo att ta klivet till Hockeyallsvenskan.

Inget lag har
visat en sådan jämnhet eller pondus som måste finnas för att det
i slutändan ska gå att ta steget. Det finns ingen storfavorit.
Ingen har greppat ledartröjan.

Bortsett från Karlskrona, som
väl hade en resultatmässigt ganska rörig säsong när de tog
klivet och till viss del Västerås som inte hittade sitt flyt förrän
på slutet, brukar lagen som går upp ha gjort ganska solida Alletor.
Inte nödvändigtvis slutat som seriesegrare, men varit bofasta högt
upp i tabellen och förlorat väldigt få matcher.

Ifjol gick
Kristianstad upp, de förlorade bara tre matcher under ordinarie tid
i Allettan. Säsongen 16/17 förlorade Troja bara två, 15/16 tappade
Södertälje tre och Sundsvall förlorade inte en enda under
ordinarie tid året dessförinnan.

För att det ska bli
liknande siffror i år krävs det att något lag plötsligt hittar
storformen och vinner i stort sett resten. Det ser knappast ut att
hända.

Lag som historiskt sett går upp åker inte runt och
tappar poäng mot bottenlagen eller spelar fifty-fifty-matcher mot
lagen i tabellens mellanskikt. De fungerar mer som maskiner som
oavsett hur det ser ut vinner det mesta.

Någon sådan maskin
kommer förhoppningsvis att utkristallisera sig (för det hör ju
till traditionen att något lag tar klivet upp), men har inte gjort
det än.

Ju jämnare det är mellan Hockeyettan-lagen, desto
mer skulle jag tro att det talar för bottenslammet i
Hockeyallsvenskan.

Sett ur den synvinkeln borde AIK jubla just
nu.