”Det var väl det minsta jag kunde förväntat mig egentligen”

17 september 2019.

Luleå Hockey har åkt ned till Närke för ett möte med Örebro i Behrn Arena för SHL:s andra omgång för säsongen. Matchen står och väger när lagen går in till den tredje perioden när Filip Hållander plötsligt skrinnar sig fri med Örebromålvakten Dominik Furch. I avslutsögonblicket störs Luleåtalangen dock av Örebrobacken Aaron Irving så pass mycket att han tappar fotfästet och brakar in i kortsargen bakom Örebromålet och blir liggande på isen.

Oroväckande länge.

***

– Jag hade ingen aning vad som hände.

Det har gått över tre månader sedan den där tisdagskvällen i Örebro. Bakom sig har Filip Hållander en segdragen rehabiliteringsperiod som 19-åringen till en början skulle sträcka sig över sex veckor, i värsta fall.

Det blev, som sagt, lite över tre månader.
– Jag kände direkt att det gjorde jäkligt ont, men sen har jag inte haft någon fotskada innan, så jag hade liksom inga referenser hur ont en stukning eller något annat gjorde. Var det bara en rejäl stukning, tänkte jag.
– När jag tog av mig skridskon såg jag direkt att foten var riktigt svullen och ”Bulan” (Thomas Berglund) sade också att det kanske inte såg speciellt bra ut, även fast han inte är någon doktor så är det klart… Det såg inte bra ut. Sen hoppas man alltid på det bästa, men så här i efterhand skulle jag nog ha ställt in mig på värsta tänkbara.

Foto: Maxim Thore/Bildbyrån

 ”DÅ ÄR INTE SJÄLVFÖRTROENDET PÅ TOPP, DIREKT”

Lyckligt ovetande om skadans omfattning åkte Filip Hållander hem till Luleå igen för vidare undersökningar. Där kom dock värsta tänkbara besked. Ett benbrott i foten, sex veckor i gips och tre månaders rehabilitering, löd domen.
– Jag hade fått lite förhoppningar nere i Örebro och på vägen hem upp till Luleå att jag kanske bara skulle bli borta i sex veckor eller något sånt. Men när jag fick se röntgenbilderna när jag hade varit på sjukhuset här i Luleå och de sa att det skulle ta tre månader att läka och att jag förmodligen skulle missa JVM… Då var det riktigt tungt. 

De senaste månaderna har således präglats av rehabilitering för att komma tillbaka starkare än tidigare. 
– I början körde jag inte så mycket alls. De första sex veckorna gick jag runt i gips, så då kunde jag köra lite överkropp och så, men det var nog mest bara för att jag skulle känna att jag rörde på mig litegrann. Jag tror i ärlighetens namn att det inte gav speciellt mycket, men det var väl mest för att få känslan att man gjorde någonting.
– När jag tog bort gipset kunde jag röra mig lite mer och det var väl då rehabiliteringen började, skulle man kunna säga. Foten var riktigt stel och svag efter de där veckorna i gips, så det är det jag har jobbat mest på under den här tiden, att få upp rörligheten och styrkan i foten igen.

Ganska tråkig träning, eller?
– Jo, du, det kan man säga, skrattar Hållander.
– Speciellt i början var det riktigt segt, då man kände att man var riktigt dålig. Man är så van att kunna gå som vanligt och sen blir det helt plötsligt otroligt krävande att bara ta en promenad… Då är inte självförtroendet på topp, direkt. Det var lite nytt för mig. Jag trodde att allt skulle kännas hyfsat normalt efter jag tagit bort gipset, men det var fortfarande som att ha en pjäxa på sig, mer eller mindre. Det var lite förvånande ändå, hur pass dålig foten var ändå efter allt det där.

***

I samma sekund som Filip Hållander dundrade in i kortsargen i Behrn Arena stod det klart att hans JVM-drömmar för den här säsongen var krossade. Han visste det inte där och då, men med facit i hand var så fallet. 
– I början var det riktigt, riktigt tufft… Speciellt när man fick veta hur pass allvarlig skadan var och hur länge jag skulle bli borta. Då var det väldigt jobbigt, suckar Hållander.
– Sen när man börjar landa i det och man börjar dra igång träningen så har det ändå känts bättre. När jag har gått runt där med gipset så har det känts orealistiskt att spela hockey och man känner att man har ont, då är man inte ens nära på att spela och då är det lättare att acceptera. Då känns det nästan inte ens som att man saknar det.

Foto: Joel Marklund/Bildbyrån

Ju närmare det kom till att den svenska truppen till årets JVM-turnering i Tjeckien, desto närmare kom även Filip Hållander en comeback. En dryg vecka innan truppresentationen på Scandic Anglais i centrala Stockholm var Hållander så smått tillbaka på is igen hemma i Luleå och vissa små förhoppningar började väckas att det kanske skulle vara möjligt att Hållander skulle hinna tillbaka lagom till turneringen.

"DET HADE KUNNAT SKÖTAS PÅ ETT MYCKET BÄTTRE SÄTT"

Så blev inte fallet.
– Filip är skadad och har varit skadad under hela säsongen. Där har vi gjort bedömningen att han inte är i närheten av att kunna konkurrera, sade förbundskaptenen Tomas Montén till Hockeysverige.se i samband med truppresentationen.

För Hockeysverige.se berättar Hållander att han och Montén inte haft någon kontakt alls med varandra under hösten.
– Nej, ingenting egentligen…
– Han ringde mig direkt efter skadan och kollade läget. Jag trodde väl kanske att jag skulle få ett samtal under hösten här eller när de skulle plocka ut laget, men… Det var väl det minsta jag kunde förväntat mig egentligen, att han i alla fall kunde berätta att han inte skulle ta ut mig. Jag har inte pratat med Tomas sedan 20 september eller något sånt där.

Är du förvånad över den uteblivna kontakten mellan dig och Tomas?
– Alltså, jag förstår att de inte vill chansa på mig och att de kanske vill gå på lite säkrare kort, det gör jag. Men jag tycker att dialogen har varit dålig. Det är jag besviken på. Sen hur de gör sina val kring truppen och så där, det kan jag inte påverka. Men jag tycker att det hade kunnat skötas på ett mycket bättre sätt… Det är vad det är. 

Foto: Jesper Zerman/Bildbyrån

***

28 december 2019. 

Över tre månader efter den olyckliga situationen i Örebro får Filip Hållander äntligen dra på sig Luleå Hockeys matchtröja igen när norrbottningarna gästar Färjestad för en mellandagsbatalj i Löfbergs Arena.

SKADADE POLARNA HAR HJÄLPT

19-åringen spelar drygt 15 minuter och noteras för en passningspoäng när Luleå bortabesegrar Färjestad med 3–2. Mot Leksand minskade istiden en aning och han fick lämna isen poänglös, men det är av mindre stor vikt – Hållander får äntligen spela ishockey igen.
– Det känns skitkul, så klart. Det har gått bättre än förväntat tycker jag. Jag trodde att det skulle vara större skillnad när man varit borta så länge och att det kanske skulle ta lite längre tid att hitta tillbaka till tajmingen och alla smådetaljer ute på isen, men det har fungerat bra.
– Det är väl flåset som är lite sådär just nu, men det kommer ju varje dag desto mer man spelar och tränar. Men rent hockeymässigt känns det riktigt bra.

Hållander menar att det faktum att Luleå haft en del andra långtidsskadade under samma period hjälpt honom mycket under den tunga skadeperioden. 
– Jag har haft fördelen, om man nu får säga det, att vi har haft ganska många långtidsskador, vilket gjort att det blivit en liten grupp som hållit ihop och kört rehab tillsammans. Även fast alla haft olika skador har vi ändå kunnat köra med varandra, så det har varit skönt. Det har hjälpt jäkligt mycket. 
– Annars är det så klart riktigt tufft att vara skadad och missa allt roligt som händer ute på isen. Men nu är det äntligen över…

Foto: Simon Eliasson/Bildbyrån

"DET ÄR EN HÄRLIG KÄNSLA"

Att hans comeback borta mot Färjestad sammanföll med Juniorkronornas 5–2-seger mot Schweiz i JVM:s gruppspel är inget som Hållander själv lägger någon större vikt vid.
– För mig har planen hela tiden varit att vara igång här kring mellandagarna. Sen om det hade blivit med Sverige i JVM eller här i Luleå, det kan inte jag bestämma. Det kan jag inte heller lägga så stor vikt. Det är vad det är. Huvudsaken är ändå att man kan spela hockey igen.
– Även fast jag har varit borta väldigt länge nu så har jag ändå fått en bra chans här med Luleå under den första tiden och det känns verkligen som att de tror på mig. Jag har gjort mig förtjänt av speltiden också, så just nu känns det bara riktigt bra.

Om skadan har fört med sig något gott för Hållander är det att hans hunger för hockeyn är större än på många, många år.
– Man brukar säga att man kommer in i serielunken när vi går in i de här mörka månaderna vi är inne i just nu, men för mig känns det absolut inte så. Jag längtar till varje match som jag ska få spela nu. Det är en härlig känsla. Det är väl det enda positiva med den här skadan, att jag fått en sån otrolig hunger till hockeyn igen och att jag verkligen sitter och längtar efter att få komma ut på isen igen. 
– Vissa har redan spelat 25, 30 matcher. Det är klart att det tär på psyket och på kroppen. Men för mig, som har varit borta i över tre månader, blir det så klart annorlunda. Det är nästan som en seriepremiär för mig varje match.