MJÖRNBERG: Dags för en ny ”storhetstid”?

För drygt tio år sedan var den serie som då hette division 1E sprängfylld med lag från Värmland. Kanske är det dags för en ny ”storhetstid” när både Grums och Forshaga kaxar upp sig i toppen och ytterligare ett gäng knackar på dörren underifrån?

Säsongen som gick kan och bör beskrivas som en succé för den värmländska hockeyn. Ni minns hur Grums chockade alla och tog sig vidare till Allettan och hur Forshaga när truppen väl fick vara skadefri gjorde en hejdundrande höst och tog sig hela vägen till ett playoff 2 där de pressade Östersund i tre matcher.

Men det var förmodligen bara början. Kanske är det så att vi är på väg mot en ny ”storhetstid” för Värmland i Hockeyettan?

Det fanns ju en tid när det drällde av Värmlandslag i det som idag är Hockeyettan västra med då hette division 1E. Några år in på 00-talet var det mer regel än undantag med tre, fyra lag i serien.

Säsongen 09/10 vann rent av Skåre serien. Det var på den tiden Färjestad satte sina lovande juniorer i klubben istället för att ha ett SuperElit-lag och i den Skåre-truppen figurerade prominenta spelare som Jonas Brodin, Anton Grundel, Magnus Nygren, Emil Bejmo, bara för att nämna några. Även Sunne och Munkfors deltog i E-serien det året.

Men de senaste tio åren har det varit skralt. Efter säsongen 10/11 tvingades så väl Sunne som Skåre lämna Hockeyettan av ekonomiska orsaker och säsongerna 11/12 och 12/13 spelades Hockeyettan helt utan värmländsk representation innan Forshaga lyckades kravla sig upp.

Forshaga som från säsongen 12/13 fick bära fanan som ensam representant fram till det att Grums avancerade upp inför säsongen 17/18. Under de här åren är det väl heller inte direkt så att man kan påstå att något av Värmlandsgängen gjort så värst mycket väsen av sig i ettan.

Fram till ifjol. Vilken man tycks bygga vidare på i höst.

För det går inte att blunda för Värmlandsgängens framfart längre. De är på riktigt.

Forshaga öppnade förvisso några ögon efter fjolåret och har en imponerande rutinerad trupp som om alla pusselbitar faller rätt borde kunna vara ett Allettan-lag. Det har man glimtvis visat den här hösten och finns också med i streckdramatiken ungefär halvvägs in i serien.

Men det stora utropstecknet så här långt är, som jag nämnt tidigare, naturligtvis Grums. Vi var garanterat många som underskattade dem väldigt mycket inför den här säsongen. De tog sig till Allettan ifjol, men såg efter att mest ha fått stryk där ut att försvagas ganska betänkligt till i år. Tji fick vi som resonerade så.

Efter tio spelade omgångar ligger Grums tvåa i den västra serien och har bärgat endast en poäng färre än serieledande superfavoriten Mariestad. Laget kan för tillfället ståta med fem raka segrar och har under den sviten spöat andra topplag som Mariestad, Borlänge, Lindlöven och nu senast Skövde. Det går liksom inte att snacka bort eller försöka ignorera. Det är på riktigt.

Jag snackade med succémålvakten Gustav Bågenvik i förra veckan och han menade att Grums har en ”bra grupp som har kul ihop och kommer till träningarna och inser att det är dags att bli bättre, inte bara damma av en träning”. Det ligger förmodligen en hel del i det.

I Forshaga finns rutinen och i Grums blir spelare bättre. Att det går bra för båda gängen driver förstås hockeyn i Värmland framåt och en blick neråt i seriehierarkin skvallrar om att det kanske faktiskt kan vara på gång med en ny ”storhetstid” och klasar av värmländska lag i Hockeyettan.

I våras bommade Munkfors att ta klivet från division 2 till Hockeyettan på målskillnad. Strömsbro tog den platsen istället och gör succé i den östra serien den här hösten. Men skam den som ger sig.

Munkfors kör ifrån i toppen av sin division 2-serie. Fem matcher har inneburit fem segrar och 37-6 i målskillnad. Bli inte förvånade om gänget med en rutinerad härförare som Peter Wennerström och Hockeyettan-bekantingar som målvakten Jonas Westerlund och trollgubben Emil Sätterman tar klivet upp i vår.

I kombination med att Forshaga och Grums alltmer utvecklas till topplag vore det naturligtvis väldigt intressant för Värmland.

* * *

Apropå Hockeyettan och Värmland blev det bara tre matcher (och två mål) för rutinerade Niklas Fogström i Forshaga. Nu fortsätter karriären istället med ett korttidskontrakt i Hockeyallsvenskan med Mora.

* * *

Kunde en saga egentligen få ett sämre slut än den för Eric Gustafsson i Tranås?

Det känns så futtigt att en spelare som trots locktoner från annat håll stannat precis hela sin karriär i klubben och under många säsonger varit en extremt viktig drivkraft i offensiven ska behöva avsluta med att kasta upp skridskorna på hyllan mitt i en säsong för att lusten tryter. Så tråkigt.

I idealfallet hade han ju fått sätta punkt (gärna om ett bra gäng säsonger till, killen har ju inte ens hunnit fylla 30) genom att leda klubben till en framgång och hyllats på torget istället för att smyga ut bakvägen på grund av meningsskiljaktigheter med en tränare.

Utan att skuldbelägga någon på någon sida av den situation som uppstått så hade man ju önskat att den här historian fått ett lite lyckligare slut.

* * *

Tränaren Sergei Zhukov fick gå innan augusti ens hunnit bli september. Ryske junioren Stepan Toritsyn har skickats tillbaka till Grästorp och i helgen kommunicerade Mörrum det som alla egentligen bara gått och väntat på med tanke på deras frånvaro i lineupen, att de brutit med de tilltänkte spetsfinnarna Mika Koivisto och Janne Pälve.

Man skulle väl kunna argumentera för att laxarnas rekryteringsarbete inför den här säsongen lämnade aningen mer att önska.

Jag bytte några ord med nye tränaren och sportchefen Peter Johansson under förmiddagen angående jakten på spelare att ersätta floppvärvningarna med. Artikeln det mynnade ut i kan ni läsa här.