“Det är tragiskt och helt sjukt – måste ske en förändring”

I del ett av artikelserien kring svensk damishockey kunde man läsa att över 100 svenska SDHL-spelare har slutat med hockeyn under de senaste fyra året. I en stor enkät berättar 19 av dessa spelare vad som fick dem att sluta, vad som behöver göras och hur de tänker kring de skrämmande siffrorna.

Under förra veckan kunde ni här på hockeysverige.se läsa att
ungefär 100 av 180 svenska spelare i SDHL har slutat spela under
senaste fyra åren. För många en skrämmande siffra medan andra
inte alls är förvånade. Vad ligger bakom att en som älskar sin
hockey väljer att sluta spela? Hockeysverige.se har kontaktat 19 av
dom spelare som spelade i Riksserien 2014/15 och nu har slutat för
att i alla fall skrapa på ytan av vilka anledningar det kan handla
om. Alla fall är givetvis unika och det går inte att generalisera,
men vi fick många intressanta svar som ni själva kan dra era
slutsatser kring.

Vi ställde frågorna:

1. Varför
valde du att sluta spela?
2. Vad hade fått dig att fortsätt?
3.
Hur tänker du kring att 100 av 180 spelare slutat?

Tilda Svensson, 22 år. Spelade i Brynäs. 2 Junior-VM. Slutade 2016
1. – Främst på grund av psykisk ohälsa. Men också för att jag kände
att jag då representerade en klubb som inte visade oss spelare
respekt. Exempelvis hade det under flera års tid ”lovats” saker
men som sedan visade sig vara tomma ord. Men även för att klubben
saknade en satsning utan istället struntade i damlaget.
2. – Om
jag hade känt att klubben jag representerade hade visat mer intresse
och respekt för oss som spelare och individer. En annan del var
också att jag kände att det var svårt att motivera sig till att
fortsätta lägga ner allt tid och energi som jag gjorde.
– Dels på grund av att man kände att det arbetet man la ner varje dag
inte betydde något för klubben i stort. Men även känslan av att
man hade gjort ”allt det roliga” med cuper, turneringar, U18
landslaget och så vidare. För egen del var ändå mitt psykiska mående den
största delen i mitt beslut.
3. – Att det är tragiskt och helt
sjukt. Och att det tydligt visar att det måste ske en förändring.
Varför slutar så många svenska spelare och varför i sådan ung
ålder?

“OM EKONOMISKA FÖRUTSÄTTNINGAR VARIT BÄTTRE…”

Annie Svedin, 27 år. Spelade i
Sundsvall, Modo samt collegehockey. 1 OS, 5 VM, 2 Junior-VM. Slutade
2018
1. – Jag valde att sluta för att motivationen som behövs
för att spela på högsta nivå inte längre fanns där och jag var
redo för något nytt. Jag kände mig istället motiverad till att
leva ett ”vanligt” liv och alla dess utmaningar.
2. – Om
ekonomiska förutsättningar hade varit bättre hade jag förmodligen
tänkt till en extra gång innan jag tog beslutet, samtidigt var inte
ekonomin avgörande att jag slutade utan det handlade främst om
motivation. En annan sak som kanske skulle ha påverkat mitt beslut
är utvecklingen av klubb och landslag, resurser och så vidare.
3. – Det är
synd då många fortfarande skulle vara otroligt duktiga och bidra
med massvis av utveckling i SDHL.

Kim Martin Hasson, 33
år. Spelade för AIK, Linköping, collegehockey samt i Ryssland. 4
OS och 9 VM. Slutade 2015.
1. – Jag kände mig färdig och var mer
intresserad av att utöka familjen.
2. – Jag kände mig ganska
klar, men såklart att det kanske varit lättare att övertalas om
ekonomin fanns och jag kände att det var värt det. Hade det funkat
för Rielly (dottern) och det hade känts rätt för familjen så hade
det inte varit omöjligt.
3. – Det är tragiskt att så många
slutar. De/vi slutar alldeles för tidigt. Det drabbar verkligen
svensk hockey då vi inte kan behålla spelare och då erfarna
spelare framförallt. Jag hoppas att det hittas en lösning för att
behålla spelare!

Kim Martin Hasson.Ronnie Rönnkvist

Lina Bäcklin, 25 år. Spelade
för Brynäs. 1 OS, 2 VM och 3 Junior-VM. Slutade 2018.
1/2. – Anledningen till att jag slutade var av flera skäl. Det ena var av
praktiska skäl, att jag inte hade ekonomiska förutsättningar för
att spela. Jag fick inte den hjälp av klubben vad gäller jobb (som
dom utlovade) vilket såklart ledde till att jag inte kunde
fortsätta. Sedan kände jag att respekten gentemot oss spelare från
ledningen, både på klubbnivå och landslagsnivå, inte fanns där.
– Jag kände inte att man fick den respekten som jag ansåg att
vi förtjänade med tanke på vad man själv får lägga åt sidan
för att spela. Jag var 23 år när jag slutade och hade förmodligen
mina bästa år framför mig. Hade situationen sett annorlunda ut då
så hade jag spelat hockey fortfarande.
3. – Att så många
spelare har slutat är naturligtvis ingen slump. Jag kan bara utgå
från mig själv och personer jag har pratat med, men där handlar
det också om det jag skrev ovan. Inte respekterad på det sätt man
förtjänar. Det tar otroligt mycket energi. Med tanke på hur många
unga spelare som lägger av så tror jag att en annan anledning kan
vara att dom senaste åren har varit väldigt mycket fokus på
importer istället för att plocka upp juniorer.
– När jag
blev upplockad till damlaget från pojklaget så var jag glad att den
platsen inte fylldes ut med en importspelare. Då var fokuset inte
heller lika stort på att plocka in spelare från andra länder och
resultaten på landslagsnivå var istället betydligt bättre än vad
det är nu.
– Jag tycker att det är bra med importer för det
höjer kvalitén på ligan, men det finns såklart en framsida och
baksida med allt. Baksidan kanske är att svenska spelare hamnar i
skymundan i klubblagen för att sedan kliva in i landslaget och där
ska vara nyckelspelare. Min åsikt är att landslaget har fått tagit
en smäll. Satsning och intresse från landslagsledningen är en del
till det resultat som blivit, men också att svenska spelare hamnar i
en ovan sits i landslaget gentemot klubblaget.

“SVÅRT ATT BEHÅLLA MOTIVATIONEN”

Camilla Sjöholm, 24 år. Spelade för AIK och SDE Hockey. Slutade
2019.
1. – Jag valde att sluta spela ishockey för att jag ville
satsa helhjärtat på min tränarkarriär.
2. – Egentligen
ingenting eftersom jag slutade på mina egna villkor. Glöden för
att spela fanns inte kvar utan den brann istället för att äntligen
få kliva in 100 procent i tränarrollen.
3. – Jag tänker att
det är extremt tråkigt att flera av dessa inte fick chansen, som
jag, att sluta på sina egna villkor utan istället slutar på grund
av skador. Jag hoppas att antalet kvinnliga hockeyspelare ökar så
att konkurrensen blir större och som i sin tur kanske gör att en
del spelare inte slutar för att de uppnått allt med sin hockey som
de önskat och drömt om, innan de fyllt 25 år.

Frida Thunström, 29 år. Spelade för Sundsvall, Modo och Linköping.
Ett OS och ett VM. Slutade 2016.
1. – Jag valde att sluta året
efter OS 2010, 22 år gammal, jag kände mig färdig och hade nått
mitt mål att vara med på ett OS. Det var svårt att få det att gå
runt, träna tio pass i veckan plus jobb. Det fanns ingen fritid
alls. (Gjorde kort comeback säsongen 2015/16)
2. – Det är en
väldigt svår fråga, men lön är helt klart en del av svaret.
Kanske också att jag inte hade varit så ung när jag nådde sitt
mål.
3. – Svaret på sista frågan är nog att man har så stora
meriter vid relativt ung ålder att det är svårt att behålla
motivationen. Dels för att man är vuxen och ekonomin blir en större
del i livet och dels är dels svårt att kombinera elitsatsning med
heltidsjobb. Man vill kanske inte få hjälp av föräldrar och
familj hur länge som helst för att få ihop det.

Emma Eliasson, 30 år. Spelade för Modo, Brynäs, Munksund, Luleå. 3
OS, 7 VM. Slutade 2017
1. – Jag valde helt enkelt att sluta för
att vardagen hade under en period varit ganska ohållbar och att
alternativkostnaden blev för hög. Jag ville skapa utrymme för
annat i mitt liv och satsa på studierna.
2. – Bättre
förutsättningar att studera och bedriva en elitsatsning samtidigt.
Kanske någon form av trygghet vad gäller jobb efter avslutade
studier eller liknande. Medel för att kunna se en långsiktig
trygghet att falla tillbaka på efter avslutad hockeykarriär,
nödvändigtvis inte ekonomiska medel. Ishockeyn och dess närhet
till näringslivet hade kunnat hitta traineeprogram, typ, för att
kunna skapa en trygghet hos de aktiva.
3. – Det är trist och
absolut ett hot mot svensk damhockey från både ett kortare och
längre perspektiv.

Lina Bäcklin.Foto: Ronnie Rönnkvist

Lisa Ekberg, 27 år. Spelade
för Munksund och Luleå. Slutade 2016.
1. – Jag valde att satsa
på studier och kände att tiden inte räckte till för att satsa på
båda delar helhjärtat.
2. – Att förutsättningarna att
kombinera skolan och hockeyn hade sett annorlunda ut. Då hade jag
kunnat tänka mig att fortsätta.
3. – Det är såklart tråkigt
att så många har valt att sluta, men jag ser positivt på framtiden
då många klubbar helhjärtat valt att satsa på sina damlag. Något
som leder till bättre förutsättningar och en möjlighet för
spelare att fortsätta längre.

“FUNKADE INTE ATT KOMBINERA HOCKEY, JOBB OCH FAMILJ”

Josefin Jonsson, 24
år. Spelade för Modo och Munksund. Slutade 2015.
1. – Jag
slutade på grund av att jag inte kände att det var lönt för mig
att fortsätta. Jag fick inte riktigt ihop livspusslet när jag
pluggade heltid i Luleå och spelade hockey i Piteå, vilken betydde
att jag pendlade dit praktiskt taget varje dag. Sedan var det matcher
varje helg. Det gick helt enkelt inte. När det kom till att antingen
klara skolan (vilket troligtvis leder till jobb) eller fortsätta med
hockeyn var det inte ett svårt val för mig.
2. – För mig
personligen hade nog inte mycket kunnat få mig att fortsätta då
jag kände mig väldigt klar med den delen av mitt liv. Var enligt
mig själv inte heller tillräckligt bra och fick inte jättemycket
speltid vilket gjorde att mitt självförtroende var på botten. Jag
behövde därför lägga av för mitt psykiska välmående också.
3. – Tycker det är väldigt höga siffror och mycket unga
spelare. Dock tycker jag inte att det är förvånande då det är en
väldigt påfrestande vardag. Speciellt när man som ung tjej ska
prestera både på planen och utanför.

Åse Andersson, 26 år. Spelade för Skellefteå och Sundsvall. Slutade 2016.
1. – Det var många faktorer som fick mig att sluta med hockeyn. Den
huvudsakliga anledningen till det var för att det inte längre
fungerade att kombinera hockey, heltidsjobb och familjelivet.
2. – Klart att förlorad arbetsinkomst och viss ersättning hade
underlättat. Det kanske gjort så att jag valt att spela längre.
Men, som sagt var, det många faktorer som påverkade mitt val att
sluta.
3. – Självklart är det tråkigt att det är så pass
många som valt att slutat, men jag tror många kämpar med att få
jobb/studier och vardag att gå ihop med hockeyn. Ska man spela vill
man kunna satsa 100 procent. Då måste också rätt förutsättningar
ges.

Rebecca Stenberg, 27 år. Spelade för
Munksund, Luleå, Djurgården. 1 OS, 2 VM och 1 JVM. Slutade 2019.
1. – Huvudorsaken till att jag valde att sluta är på grund av den
ekonomiska situationen, det är den bittra sanningen. För att få
ihop vardagslivet behövs en inkomst som man kan klara sig på.
Hockeyn är ett heltidsjobb utan heltidslön och det fungerar inte i
längden att både spela hockey plus att ha ett till jobb på sidan
om för att få ihop ekonomin. Sedan tycker jag att jag hade uppnått
det jag ville inom hockeyn och tyckte att jag var klar med det
kapitlet.
2. – Det är svårt att svara på. Personligen kände
jag mig ganska nöjd och hade uppnått det jag ville. Jag kände att
det var dags för ett nytt kapitel i livet liksom. Men det är klart,
hade jag kunnat ha hockeyn som ett jobb så hade jag mest troligt
sett annorlunda på situationen.
3. – Det är bara under de
senaste två till tre säsongerna som mer än någon enstaka klubb på
allvar fått mycket bättre förutsättningar som exempelvis bättre
ekonomiskt stöd, träningstider, utrustning, klubbor o s v. De som
slutade tidigare än så fick aldrig sådana förutsättningar.
Samtidigt var damhockeyn en väldigt liten sport bara för fyra
säsonger sedan och många hade redan spelat OS, flertalet VM och
vunnit SM-guld, när de endast var 20, 21, 22 år gamla. Då tror jag
inte att de hade så mycket mer att spela för.

Rebecca Stenberg.Foto: Ronnie Rönnkvist

Maria Omberg, 24 år. Spelade för Munksund, HV71, Sundsvall och Luleå.
1 JVM.
1. – Jag valde nog egentligen att sluta spela hockey av
framförallt två anledningar. Den ena är att jag alltid har haft
andra intressen som jag tvingats hålla tillbaka på grund av den
tiden jag velat lägga ner på hockeyn. Tillslut kom jag fram till en
punkt där alla de där andra sakerna helt enkelt vägde över.
– Den andra anledningen är att jag tyvärr de senaste säsongerna har
haft problem med kroppen med alltför jämna mellanrum som även det
var bidragande till att vågskålen tippade.
2. – Det här är en
extremt svår fråga tycker jag. I en perfekt värld där jag hade
kunnat göra en elitsatsning på ishockeyn utan att behöva offra en
annan del av mig så hade jag troligtvis fortsatt att spela. Men det
är en drömvärld. Under de åren jag spelat hockey har tiden jag
lagt ner alltid varit värt det, hundra gånger om och jag skulle
inte byta det för något i världen. Men beslutet att ta klivet ut
efter förra säsongen var helt rätt för mig, trots att det
givetvis har varit känslosamt.
3. – Att sluta med någonting man
levt för under hela sitt liv är långt ifrån lätt, såklart, och
jag tror att de flesta som väljer att ta det steget inte bara gör
det av en, utan av flera anledningar som tillsammans blir avgörande.
Det är såklart lätt att snabbt dra en parallell med
förutsättningarna, det är många damhockeyspelare på den högsta
nivån i Sverige som varje dag kämpar med att få sin vardag att gå
ihop. Vilket jag tror säkert bidrar till att karriärer tar slut
tidigare än man önskar.
–  Jag anser det oundvikligt att lyfta
fram den aspekten på grund av de stora uppoffringarna det innebär
och någonstans måste det grundas i att man inte behöver känna att
det blir på bekostnad av det egna välmående.
–  Om jag ska
utgå från artikeln där ni skriver om det ökade antalet utländska
spelare i ligan så hamnar jag i något slags dilemma. Jag
personligen har alltid tyckt att det är något som driver ligan
framåt, ökar kvalitén och gör den roligare att spela. Jag förstår
argumenten om mindre speltid och att det blir svårare för unga
spelare att slå sig in, men jag vill dock inte tro att det ska vara
en anledning till att svenska spelare väljer att avsluta sina
elitkarriärer utan att det snarare är en motivationsfaktor.
– För att försöka avrunda ett säkert alldeles för långt svar är
fakta du lyfter fram om att 100 av 180 svenska spelare slutat de
senaste fyra säsongerna såklart tråkig att titta på. Som jag har
förstått det slutar damer generellt sett att spela hockey tidigare
än herrar både av anledningar som går att påverka men även som
inte går att påverka. Den önskvärda trenden skulle givetvis vara
att se en ökning av längden på karriärer för svenska
damishockeyspelare. Hur det ska göras tål att funderas betydligt
mer på. Det känns som en komplex frågeställning som har ett
dussin svar, och det hade jag kunnat fortsätta skriva en novell om
känns det som.

“DAMSPELARE KÄMPAR OFTAST I MOTVIND”

Leon Reuterström, 22 år. Spelade
för Leksand. Slutade 2018.
1. – För min del var det ju en lite
annorlunda situation där jag inte hade något annat val än att
sluta. Jag väntade in i de sista med att sluta, men tillslut gick de
privata inte att skjuta upp det längre utan jag fick då påbörja
min hormonbehandling (eftersom jag är transsexuell), vilket då
ledde till att jag inte får eller kan fortsätta med hockeyn då de
blir doping.
2. – Som jag var inne på så fanns det ingen
möjlighet för mig att fortsätta när jag påbörjade min
hormonbehandling och kom ut som transsexuell. Dels eftersom det är
doping klassat, men sedan vet jag inte hur hockeyn ställer sig till
att välkomna transpersoner.
3. – Jag tycker att det är
jättetråkigt såklart. Det blir väldigt svart på vit med den
statistiken. Dom flesta slutar ju för tidigt, men de blir väl
naturligt när man måste satsa på karriären eller inte orkar eller
kan kombinera den med elitidrotten. Som damhockeyspelare kämpar du
oftast i motvind, både ekonomiskt och när de gäller allt runt
omkring med förutsättningar, fördomar och så vidare. Det är
såklart att de blir slitsamt. Svenska landslaget hade onekligen
varit bättre om flera hade fortsatt och spelat vidare högre upp i
åldern som till exempel Jenni Hiirikoski, Riikka Sallinen, Iveta Koka med flera.
– På något sätt måste vi hitta en väg för att
kunna behålla dom samtidigt som man fortsätter rekrytera nya tjejer
till att börja spela. Jag kan ju inte riktigt tala från egna
erfarenheter på den här punkten, men detta är ju verkligen något
som man behöver belysa och jobba med.

Nina Aronsson,
25 år. Spelade för Linköping och HV71. Slutade 2017
1. – Jag
slutade för att jag inte kunde få ihop mitt liv. Mina föräldrar
stöttade mig ekonomiskt under hela min karriär, vilket jag är
otroligt tacksam för. Hade det inte varit så hade jag behövt sluta
många år tidigare. När jag var klar med gymnasiet var det dags att
söka jobb.
– Jag brottades med valet mellan ett jobb jag brann
för eller ett jobb som passade tiderna för mina hockeyträningar.
Det vill säga ett jobb där jag kunde sluta innan 16, där jag kunde
vara ledig på helgerna och där arbetsgivaren kunde ge mig ledigt
några fredagar och måndagar när vi hade långa bortamatchresor. De
jobben växer inte på träd och jag valde tillslut att ta ett jobb
som jag ville ha. Det gick att kombinera en kort tid men kort där
efter fick jag lägga skridskorna på hyllan.
2. – Hade jag fått
ersättning för mitt hockeyspelande hade jag kunnat fortsätta till
kroppen inte orkade. Att kunna tjäna pengar på det man älskar är
verkligen ett privilegium. Jag hade nog till och med kunnat fortsätta
om jag fick en halv inkomst från hockeyn och kunde jobba halvtid på
en vanlig arbetsplats.
3. – Det är helt bisarrt! Jag har aldrig
tänkt att det är så många. Att tjejer slutade var inget man blev
förvånad över när man var mitt uppe i det. Tjejer i laget slutade
mest hela tiden, man visste att damspelares karriärer inte sträckte
sig mycket längre än till 25-årsåldern. De som höll ut längre
såg man som riktiga veteraner. Vilka kämpar tänker jag nu i
efterhand. Jag upplever att ingen vill ta på sig ansvaret för
situationen och att det är det som är problemet. Sponsorer, klubbar
och förbundet är precis lika skyldiga och det räcker inte att en
part ändrar på sig. Det är snart 2020 och vi borde ha kommit
längre än så här!

Jenni Asserholt.Foto: Ronnie Rönnkvist

Jenni Asserholt, 31 år.
Spelade för Linköping och HV71 samt collegehockey. 3 OS, 10 VM.
Slutade 2019.
1. – Jag slutade spela ishockey främst för att jag
varit med länge på elitnivå och började känna mig klar. Det var
dags att bläddra blad i livet och satsa på familjelivet.
2. – Om den brinnande elden börjar slockna känns det inte som en
ekonomisk ersättning är en långsiktig drivkraft i det läget. Jag
är uppväxt i medelklass, men pengar har aldrig varit det centrala.
Utan det har varit resan och möjligheten att få tävla mot de bästa
i världen har drivit mig till att satsa och utvecklas. Med det sagt
är det klart att det hade underlättat och optimerat satsningen och
än mer om man hade möjlighet att satsa på sin sport fullt ut från
start.
3. – Det speglar den stora problematik vi har i svensk
hockey på damsidan. Vi får aldrig kontinuitet. Istället är det
generationsväxling efter generationsväxling och vi får hela tiden
börja om från början. Det skapar ingen stabilitet. För de flesta
spelare de senaste fyra åren tror jag att en stor del har att göra
med den ekonomiska begränsningen, brist på återhämtning, långa
resor/jobb/studier, ökad träningsdos i elitlag, familjeliv samt
eventuell speltid.
– Jag skulle vilja skicka en uppmaning till
coacherna i SDHL, att ta mer ansvar och spela mer på fyra kedjor och
sju backar. På så sätt behålla spets, sprida kompetens och ge
fler unga svenska spelare möjlighet.
– Det är inte importernas
fel. Vi har i dagsläget världens bästa liga i Sverige. Istället
borde hockeysverige ta tillvara på stjärnspelarna och sprida
tekniska färdigheter och kompetens runt om i ungdomsflicklagen och
hockeygymnasier i Sverige.

“TITTA PÅ VAD FINLAND GÖR”

Emma Holmbom, 29 år.
Spelade för Sundsvall och Linköping. 1 JVM. Slutade 2018.
1. – Jag kände att motivationen och orken började tryta. Jag jobbade 100
procent vid sidan av hockeyn och var inte hemma många timmar på
dygnet. Det tog på krafterna och jag valde att avsluta min karriär
när jag kände mig som bäst ishockeymässigt.
2. – Om jag hade
kunnat gå ner i tid i mitt vanliga jobb och få mer ersättning från
ishockeyn så hade ju det underlättat satsningen inom ishockeyn. Då
hade jag kanske haft en längre karriär.
3. – Tragiskt såklart,
men jag förstår också det. Det är svårt att kombinera både en
civil karriär och hockeykarriär samtidigt.
– Sedan tror jag
också att spela i landslaget senaste åren har varit väldigt
oinspirerande så det tror jag med har sin orsak. Jag hoppas man kan
titta lite vad Finland gör för att kunna behålla sina spelare. Det
känns som att de har lyckats få deras spelare att spela längre än
Sverige.

Jonna Kågström.Foto: Ronnie Rönnkvist

Jonna Kågström, 20 år. Spelade för
Sundsvall. Slutade 2019.
1. – Jag valde att sluta med hockeyn dels
att Sundsvall la ner verksamheten för damer när jag gick mitt
första år på gymnasiet om jag minns rätt. Året efter dom lade
ner skrev jag kontrakt med Skellefteå, men jag bodde kvar hemma dels
för att jag bara hade ett år kvar i skolan, och dels för att jag
har travhästar som jag valde att prioritera.
– Jag och
Skellefteå kom bra överens hur vi skulle lägga upp säsongen. Den
säsongen tränade och spelade jag matcher jag med Kovlands J18-lag,
samtidigt som jag pendlade till Skellefteå om det var så att dom
behövde målvakt.
2. – Vad som hade fått mig att fortsätta är
väl att jag inte hade behövt flytta så långt för att kunna
fortsätta spela. Om jag hade haft bättre förutsättningar rent
ekonomiskt hade det varit ett stort plus.
3. – Oj det visste jag
inte… Men det förvånar mig inte heller.

“SORGLIGT ATT SÅ MÅNGA SLUTAR”

Maja Ewel, 24 år. Spelade för Brynäs.
1. – Jag slutade på grund av flera
anledningar. Till exempel upplevde jag att min egen prestationsångest
förtog en del av glädjen för spelet, men den största anledningen
var de yttre omständigheterna. Det tog helt enkelt för mycket tid i
förhållande till vad man fick tillbaka, vilket gjorde att det ej
var värt det. Särskilt ur ett ekonomiskt perspektiv.
– Eftersom jag (och mina lagkamrater) behövde ha ett jobb ”vid sidan
om” hockeyn gavs det egentligen ingen tid till fritid. Hela livet
handlade om hockey och jobb. Jag gick upp 06.00 på morgonen, jobbade
hela dagen, sedan cyklade jag direkt till ishallen, gymmade och körde
ett pass på is. Kom sedan hem sent på kvällen, åt mat och gick
och lade mig. Det blev inte hållbart helt enkelt.
2. – Hade
förutsättningarna varit bättre hade jag fortsatt, det är jag
ganska säker på. Om man erbjöds någon form ekonomisk ersättning,
om man alltid fick matlåda från ishallen, o s v, o s v. Allt sådant
som underlättar vardagen och gör det lättare att bara fokusera på
sporten man älskar, och inte allt runt omkring för att få det att
gå ihop.
3. – Jag tycker det är sorgligt att så många spelare
slutat, men jag förstår dom alla. Det krävs OERHÖRT mycket av en
damspelare att satsa på en karriär inom ishockeyn, mer än för
herrspelarna då de hela tiden erbjuds så fruktansvärt mycket
stöttning och stöd från klubbarna. Det är lätt att bli bitter
när man tänker på det. Jag är så imponerad av alla grymma
hockeytjejer, tränare, materialare o s v som fortsätter kämpa i
motvind där ute. Jag hoppas att vinden snart vänder. Jag hoppas att
fler skulle förstå vilka uppoffringar tjejerna gör och hur
förutsättningarna faktiskt ser ut; hur orättvist det är.

Hanna Lindqvist.Foto: Ronnie Rönnkvist

Hanna Lindqvist, 27 år. Spelade för Leksand och Brynäs. Slutade
2019.
1. – Varför jag slutade var att jag mest inte orkade med
vardagen längre. Att jobba 100 procent och prestera på jobbet,
sedan vidare direkt till träning i princip varje dag i veckan för
att alltid vilja prestera på topp där och inte komma hem förrän
sen kväll. Ju fler år och säsonger som gick kände jag att det
inte var lika roligt längre på grund av att det mesta kändes
stressigt för att hinna med vardagen.
2. – Självklart hade
situationen sett helt annorlunda ut om jag hade kunnat jobba mindre
och lägga mer tid på hockeyn. Då jag tror att glädjen till
hockeyn skulle bli större om man hade en mer ”sund” vardag. Och
att man skulle kunna prestera bättre.
3. – Jag blev chockad när
jag läste det och hade aldrig kunnat gissat på så många.
Självklart en tråkig läsning. Skulle alla klubbar kunna haka på
de storsatsande klubbarna (tex Luleå) och skapa bättre
förutsättningar för spelare tror jag många damspelare skulle
välja att spela flera år till än vad många gör nu, vilket jag
även tror skulle leda till större framgångar inom svensk
damhockey.

Under kommande veckor kommer ni möta några av
dom som jobbar eller har jobbat inom damhockeyn för att få deras
syn på hur svensk damhockey mår just nu.