“Jag tänkte att det kanske var dags att ge upp hockeyn”

Nu har han ett allsvenskt kontrakt efter att ha öst in poäng i Boden. Men resan dit har varit krokig. Jesper Ylivainio nobbades först av Luleå och åkte sen på en knäskada som gjorde att han på allvar funderade på att lägga ned hockeysatsningen.

– Det kanske inte skulle gå längre på grund av skadan. Det tog hårt på mig, det gjorde det verkligen, säger Moraforwarden till hockeysverige.se.

Övertorneå har fostrad en rad skickliga spelare där ett par av dessa faktiskt tagit sig hela vägen till NHL. I det fallet handlar det om Linus Omark och Johan Harju  Även förra landslagsmålvakten, Daniel Henriksson har som bekant sina rötter i orten med cirka 2000 invånare beläget vid finska gränsen intill Torne älv. 



22-åriga Jesper Ylivainio är även han från Övertorneå. Han debuterade i SHL för Luleå säsongen 2014/15, men fick inget fäste i högsta serien. I stället har det blivit spel i Hockeyettan för Asplöven och Boden innan han inför årets säsong får chansen i Hockeyallsvenskan med Mora.

 
- Ylivainio? Det är finskt. Övertorneå ligger på gränsen till Finland så jag är halvfinne, om man kan säga så, säger Mora-forwarden med ett skratt då hockeysverige.se frågar honom om hans ganska ovanliga efternamn. 


- Mamma är från Finland och pappa är halv-finsk. Det kanske är lite mer finskt än svenskt i mig, men jag är svensk medborgare. 



“De två största förebilderna jag haft”

Raden av skickliga hockeyspelare från Övertorneå kan göras relativt lång. Ovan nämnda Harju, Omark och Henriksson har också betytt mycket för nya generationens spelare från orten.


– Framförallt har dom visat att det går att komma från en liten by och göra en karriär. Det är nog den största grejen när jag har sett på dom, att komma från lilla Övertorneå och göra karriärerna dom gjort. 



Har dom varit förebilder för dig?


– Herregud, ja. Omark och Harju är absolut dom två största förebilderna jag har haft. Dom har satt Övertorneå på kartan. Många vet vad Övertorneå är tack vare dom två. Klart att dom nog är lite helgonstämplade där hemma. 



Linus Omark och Johan Harju var ett fruktat radarpar.

Hur stark är annars hockeyn där?


– Just nu tror jag det är ganska få lag där. Egentligen vet jag inte riktigt ser ut, men tidigare var hockey väldigt stark där. Det fanns intresse även om det bara fanns tio spelare i varje årsgrupp. Dom flesta årgångarna var oftast ändå ganska bra. 



Flera nådde eliten

Det låter som ni fick mycket speltid?


– Ja, det fanns inget att klaga på där (skratt). Det var nästan mer att jag ville pusta ut emellanåt, men det fanns knappt tid för det. I de flesta matcherna hade vi tolv gubbar, vilket vi var nöjda med eftersom vi i alla fall hade fått ihop ett lag. 


- Vi var en ganska stark årgång födda 1996 och 97. Bland annat var Isak Pantzare med som nu spelar i Oskarshamn, Felix Olsson i Tingsryd, lillebror Jonatan Harju i Karlskoga… Vi hade ett bra gäng på den tiden. 



Vad var det som gjorde att just den generationen spelare från Övertorneå lyckats så pass bra?


– Jag skulle säga att alla vi som var där är ett gäng tävlingsmänniskor. Sedan hade vi tillgång till ishallen dygnet runt. Vi bodde i stort sett där. Klart att det har spelat in. 



Som så många andra från mindre orterna i Norrbotten valde Jesper Ylivainio att flytta till Luleå för att fortsätta sin hockeyutbildning. 


- Det föll sig ganska naturligt eftersom Omark och Harju varit där. När ”Skuggan” (Stefan Nilsson), som är sportchef i Luleå idag, hörde av sig kändes det som bästa alternativet. Jag åkte dit när jag skulle börja nian och det var också då jag klev upp i J18. 

Det var också ett stort steg att ta för en 15-åring som bott hela sitt liv hos föräldrarna på en mindre ort. Nu är det inte så jättelångt hemifrån, ungefär en och en halv timme från Luleå. Klart att det var tufft och inget jag var riktigt förberedd på, att som 15-åring flytta själv. Det löste sig gick ändå bra. 



Vilken var favoriträtten du lagade hemma under första året?


– Jag åt i skolan och sedan fick jag mat i ishallen så allt sådant löste sig, vilket nog var tur det, skrattar Jesper Ylivainio.



Fick inget A-lagskontrakt

Jesper Ylivainio fick chansen några matcher med Luleå i SHL, men när det sedan var dags att prata A-lagskontrakt blev han inte kvar i klubben, vilket just då var en besvikelse för honom. 


- Besvikelse… Ja, så var det kanske. Säger jag något annat så ljuger jag. Klart att jag ville vara kvar, men dom kände kanske att jag inte räckte till. 


– Det är inget jag lägger någon energi på alls längre. Jag åkte till Asplöven och hade en okej säsong där som sistaårsjunior. Sedan var jag två säsonger i Boden, vilket är dom roligaste säsonger jag spelat hittills och varit mest nyttiga för mig. 
Ibland måste man ta ett steg tillbaka för att kunna ta ett steg framåt. Hockeyettan, det är kanske inte världens roligaste serie att spela i, men det har varit nyttigt för mig. 



Jesper Ylivainio i Asplövens tröja. Foto: Bildbyrån.

Under sina tre säsonger i Hockeyettan hade han jobb vid sidan av, precis som dom flesta i vår tredjeserie. 


– Jag tyckte att det fungerade bra. Det har nog också varit nyttigt för mig att ha någon grej där jag inte behövt ha fokuset på hockeyn dygnet runt. Jag gick till mitt jobb, gjorde det jag skulle och sedan åkte till ishallen där jag fick rensa skallen. 
Hockeyplanen blev som en fristad där jag kunde lira ut och inte gå runt och fundera så mycket. 



Funderade på att lägga av

Flytten till Boden kan inte beskrivas annat än succé. Förra säsongen svarade 22-åringen för 21 mål och totalt 47 poäng på 37 matcher. Men det fanns även tider under hans tid i klubben som var betydligt tråkigare. 


– Jag skadade knäet och var borta i slutet av den första säsongen. Sedan blev jag inte spelklar förrän seriepremiären. Jag hade jobbiga tankar just där och då.

Jesper Ylivainio i Boden.



Det gick till och med så långt att Jesper Ylivainio var nära att sluta spela.


– Ja, jag tänkte att det kanske var dags att ge upp hockeyn. Det kanske inte skulle gå längre på grund av skadan. Det tog hårt på mig, det gjorde det verkligen, men jag har Robert Nordberg, ”Nobbe”, att tacka för mycket. 
Han har jobbat med mig otroligt för att få mig att förstå vad det verkligen handlar om i fall jag vill lyckas. 



Hur hanterade du personligen hela den här biten eftersom du antagligen även måste lagt om ditt eget sätt att tänka kring satsningen på hockeyn?


– ”Nobbe” fick mig tänka rätt och inte se skadan som ett nederlag. Han sa många bra grejer som verkligen fastnade hos mig. Det här gjorde att jag verkligen gav mig själv en chans till och det har gått riktigt bra faktiskt. Vi har haft många och långa samtal (skratt).


– Förra säsongen, ”Nobbe” och Petter (Nilsson), jag har alltid skapat mycket, men inte alltid fått ut det mesta av det. Dom var på mig och jag fick höra i stort sett varje dag att jag måste ta betalt för chanserna jag skapar. ”Du kan inte vara nöjd med att bara skapa en chans utan att göra mål”. 
 Det här lönade sig och jag spelade med ett oerhört stort självförtroende förra säsongen. 



“Var inget svårt val”

Efter säsongen fick Jesper Ylivainio veta av sig agent, Jan Asplund, att Mora vill ha ner honom dit. 


– Det var efter kvalserien. Jag hade sagt till min agent innan att jag först ville spela klart säsongen. Sedan hörde Peter Hermodsson av sig och det kändes rätt redan från första stunden.  Egentligen var det inget svårt val och det gick ganska snabbt allting efter första kontakten. 



Det fanns även fler alternativ för honom även om valet till slut föll på Mora.

 
- Ja, det fanns lite alternativ, men jag bestämde mig ganska snabbt för Mora så det gick inte något längre med någon annan klubb. 

Peter Hermodsson. 



Jesper Ylivainio flyttade till Mora i början av juni och så här långt stortrivs han. 


- Mina första intryck är bara positiva och jag har inget att klaga på. Dom bryr sig om oss spelare och tar bra hand om oss så jag är supernöjd. 



Och med att bo i Mora? 


- Det känns lite som Norrbotten här faktiskt (skratt). Jag trivs bra. Det kanske är en lite större ort än vad jag är van vid, men det ska nog gå bra.

“Vill inte se och lära”

 

Vilka förväntningar har du på säsongen?


– Jag hoppas kunna spela vidare på förra säsongen. Jag är i grund och botten en offensiv spelare samtidigt som jag inte är här för att se och lära utan vill vara med och bidra. Det är också det jag är hit-värvad för. 



Du åker med Mora till Belfast idag, vilka förväntningar har du på den resan eftersom du knappt varit utomlands förut?


– Det ska bli intressant. Finland har jag varit i, men det kanske inte riktigt räknas som utomlands, skrattar Jesper Ylivainio och fortsätter:


– Det ska bli kul att möta ett från en annan del av Europa, men jag har ingen koll alls på vad det är för lag eller hur dom spelar där. Det kommer bli en kul utmaning.