MJÖRNBERG: En duktig utmaning att hitta rätt kvalmekanism

Idag får man väl anta att förbundsstyrelsens förslag att ett lag ska åka ur och ett annat gå upp varje säsong kommer att klubbas igenom.

Klubbarna från Hockeyettan och Hockeyallsvenskan har förvisso i grevens tid ställt sig upp och opponerat sig ganska högljutt. Men jag har väldigt svårt att se att förbundet skulle gå till omröstning med ett förslag som de inte är säkra på att få igenom.

Det är väldigt mycket politik i sådana här saker och man får anta att det är uppgjort i kulisserna på förhand. Att vissa överenskommelser träffats som gör att förslaget kommer att få bifall från de röstberättigade. Illvilliga konspirationsteoretiker vill ju gärna hävda att det är SHL som drar i marionettrådarna.

Att ett lag går direkt upp och att ett lag varje säsong åker ur är ett bra förslag i sig. Men det ligaorganisationerna opponerar sig emot är att det är endast detta som erbjuds. De vill ju väldigt gärna se att det finns två platser upp att spela om. Allt för att hålla dramatiken och drömmarna om avancemang levande. Vilket man kan förstå och sympatisera med.

Men nå väl. Låt säga att förbundsmötet röstar igenom förbundsstyrelsens förslag. Då har det ju presenterats på ett sådant vis att ligorna själva ska få vara med och styra över hur kvalmekanismerna ska se ut.

Där kommer Hockeyettan få en duktig utmaning.

För 46 lag ska alltså slåss om en plats i Hockeyallsvenskan. Det krävs ett väldigt snillrikt upplägg för att göra det så väl kommersiellt som intressant för publiken.

Klart är ju vid ett sådant scenario att kvalserien som vi känner den med två HA-lag och fyra från ettan kommer att skrotas. Så hur ska det där lyckligt lottade laget som får chansen att ta den plats som erbjuds sållas ut?

Det mest logiska vore kanske ett slutspel med en avslutande final där vinnaren avancerar. På papperet en lösning som ser ganska spännande ut.

Men det skulle riskera att kunna sätta Hockeyettan i fullständig radioskugga.

Det är sårbart på ett sådant sätt att intresset för en final skulle vara helt avhängigt vilka lag som spelar där.

Medan en rafflande kvalserie med de allsvenska gängens ångest och Hockeyettan-lagens iver och (för det mesta) geografiska spridning skapar ett skapligt stort engagemang på flera håll och är en produkt som det går att kommersialisera kan en final mellan två ettan-lag bli något helt annat.

För att ta ett exempel. Säg till exempel att Piteå och Huddinge skulle spela bäst av fem om en plats i Hockeyallsvenskan.

Inget ont om någon av dessa föreningar, det är fina organisationer som för det mesta ställer starka lag på isen och spelar bra hockey, men vem skulle bry sig om det?

Det är två klubbar utan någon direkt publikuppslutning att tala om och som heller inte engagerar särskilt brett utanför de egna ishallsdörrarna. Det skulle precis som när Borlänge och Huddinge spelade ”final” för något år sedan bli en grej som pågick fullständigt i skymundan och det finns ju tyvärr många klubbar som är duktiga men som skulle innebära att det blev ungefär samma grej.

Ett finalspel skulle vara helt beroende av att det var ”rätt” publik- och engagemangsstarka lag som tog sig dit för att över huvud taget ha en möjlighet att nå ut och lyfta ligan. Något som man ju strider med näbbar och klor för att lyckas med.

Så något annat typ av upplägg vore att önska. Frågan är bara vad.

Om mötet idag röstar igenom det lagda förslaget. Då är det många geniknölar som måste gnuggas för att hitta en väg framåt och ett sätt att göra Hockeyettans kval riktigt intressant även framgent.

En intressant utmaning för dem som får uppdraget onekligen.