Giganternas kamp – en serie fylld av stjärndueller
Följ HockeySverige på
Google news
Colorado Avalanche fick en enkel resa till andra rundan av Stanley Cup-slutspelet 2026. Där väntar en betydligt tuffare utmaning än Los Angeles Kings. Minnesota Wild är en utmanare att ta på största allvar – i en serie som blir en duell mellan två av ligans bästa backar i Cale Makar och Quinn Hughes. Scott Maxwell med analys, spelschema och intern poängliga för lagen.
Den här texten är publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts till svenska.
Förhandstexter Stanley Cup-slutspelet 2026
- Carolina Hurricanes – Philadelphia Flyers: Davids kamp mot en överlägsen Goliat
Fakta: Colorado Avalanche – Minnesota Wild
Colorado Avalanche: Etta i Central Division, 121 poäng, slog ut Los Angeles Kings i omgång 1 (4–0)
Minnesota Wild: Trea i Central Division, 104 poäng, slog ut Dallas Stars i omgång 1 (4–2)
Spelschema: Colorado Avalanche – Minnesota Wild
Svenska datum och tider gäller
- Match 1 – Colorado Avalanche vs Minnesota Wild – måndag 4 maj kl. 03.00
- Match 2 – Colorado Avalanche vs Minnesota Wild – onsdag 6 maj kl. 02.00
- Match 3 – Minnesota Wild vs Colorado Avalanche – söndag 10 maj kl. 03.00
- Match 4 – Minnesota Wild vs Colorado Avalanche – tisdag 12 maj (tid ej fastställd)
- Match 5 (vid behov) – Colorado Avalanche vs Minnesota Wild – torsdag 14 maj (tid ej fastställd)
- Match 6 (vid behov) – Minnesota Wild vs Colorado Avalanche – lördag 16 maj (tid ej fastställd)
- Match 7 (vid behov) – Colorado Avalanche vs Minnesota Wild – måndag 18 maj (tid ej fastställd)
Svenskar i lagen
Colorado Avalanche
Minnesota Wild
- Jesper Wallstedt, mv
- Filip Gustavsson, mv
- Jonas Brodin, b
- Joel Eriksson Ek, fw
- Marcus Johansson, fw
Läget i lagen
Mycket har sagts om öppningsserien mellan Dallas Stars och Minnesota Wild, och hur det nuvarande slutspelsformatet missgynnade dessa två lag genom att para ihop dem så tidigt. Men med Minnesota vidare gäller samma sak i andra rundan, då ett möte med Colorado Avalanche lika gärna hade kunnat vara finalen i Western Conference – och för vissa till och med Stanley Cup-finalen. Att dessa två giganter i väst möts redan nu känns för tidigt, men det kommer inte att minska underhållningsvärdet i den hockey vi står inför.
Det rådde nästan inga tvivel om att Avalanche var ligans bästa lag, åtminstone under grundserien. Samtidigt har de ännu inte satts på något verkligt prov den här säsongen. De var nästintill ostoppbara under första halvan och förlorade bara två matcher under ordinarie tid på sina första 40 matcher. Även om de tog ett steg tillbaka under den andra halvan med ett facit på 24–14–4 spelade de fortfarande som ett topp 10-lag och kunde komfortabelt säkra Presidents’ Trophy, särskilt efter att ha förstärkt laget vid trade deadline. Och även om Los Angeles Kings höll de tre första matcherna i första rundan jämna, kändes det aldrig som att Avalanche verkligen blev pressade i svepningen.
Foto: Bildbyrån.
Minnesota var trea i Central Division och blev egentligen en riktig utmanare först efter värvningen av Quinn Hughes, som lyfte laget till status som Stanley Cup-kandidat. Wild hade ett stabilt facit på 17–9–5 före trejden, och gick 29–15–7 efteråt – vilket ändå inte räckte till hemmaplansfördel i första rundan.
Inte nog med att deras förstaserie var en tuff lottning mot Dallas, Wild bar också på tyngden av att inte ha vunnit en slutspelsserie på elva år, trots att de bara missat slutspelet två gånger under den perioden. Men en dominant insats i spel 5 mot 5 gjorde serien enklare än väntat. Efter att ha legat under med 2–1 vann Minnesota tre raka matcher och tog serien.
Hur kommer Avalanche att klara sitt första verkligt svåra test den här säsongen? Kommer de att vara tillräckligt utvilade? Kommer Wild att ha momentum efter att ha vunnit en tuffare serie och brutit sin långa svit utan seriesegrar? Och kanske viktigast av allt: kommer detta möte att avgöra Western Conference – eller till och med Stanley Cup – eller kommer lagen att ta ut varandra så mycket att de blir slagpåsar för något av de kvarvarande lagen?
Inbördes möten
Colorado: 2–1–1
Minnesota: 2–1–1
Det är så jämnt som det bara kan bli mellan dessa två lag. Båda har två segrar – en under ordinarie tid och en efter straffläggning – och målskillnaden är endast +1 till Colorado Avalanche, som vann med 5–1 men också förlorade med 5–2 mot Minnesota Wild. Och det är inte heller så att Colorado fick ett försprång innan Quinn Hughes anslöt, eftersom den enda matchen före trejden var en 3–2-seger efter straffar för Minnesota den 28 november. Efter trade deadline möttes lagen också bara en gång, då Avalanche vann med 3–2 efter straffar två dagar senare. Det kommer att bli jämnt.
När det gäller individuella prestationer levererade stjärnorna i dessa möten. Kirill Kaprizov (tre mål, sex poäng) och Matt Boldy (två mål, fyra poäng, samtliga i en match) producerade för Minnesota, medan Nathan MacKinnon (fyra mål, sju poäng), Martin Necas (tre mål) och Cale Makar (en mål, fyra poäng) alla spelade bra, även om de två sistnämnda blev poänglösa i två matcher. Endast Hughes hade det tyngre, med bara två assist på de tre matcher han spelade.
På målvaktssidan delade Scott Wedgewood (94,5 i räddningsprocent) och Mackenzie Blackwood (93,7) på starterna och tog varsin seger, medan Jesper Wallstedt (.925) startade 3 av 4 matcher och även hoppade in i den fjärde i 1:04 efter att Filip Gustavsson blivit sjuk.
Topp fem poängplockare
Colorado Avalanche
Gabriel Landeskog, 4 poäng
Artturi Lehkonen, 4 poäng
Nathan MacKinnon, 4 poäng
Nicolas Roy, 3 poäng
Devon Toews, 3 poäng
Minnesota Wild
Matt Boldy, 9 poäng
Kirill Kaprizov, 9 poäng
Quinn Hughes, 8 poäng
Brock Faber, 6 poäng
Joel Eriksson Ek / Mats Zuccarello, 5 poäng
Offensiv
Att vara ligans bästa lag under grundserien innebär oftast att man också har bättre siffror, och det stämde för Colorado Avalanche. De slutade etta i mål per match (3,63) och delad etta i förväntade mål framåt per 60 minuter i spel 5 mot 5 (3,33), medan Minnesota Wild låg ett steg bakom, delad tia i mål per match (3,27) och delad elva i förväntade mål per 60 minuter i spel 5 mot 5 (2,87). Den enda tydliga fördelen för Wild var i powerplay, där de var trea (25,2 procent) medan Avalanche hade stora problem och slutade 27:a (17,1 procent).
I slutspelet har dock Minnesota haft övertaget offensivt sett till resultat, med fler mål per match (3,83 mot Colorados 3,25) och bättre powerplay (16 procent mot 9,1 procent). Samtidigt skapar Avalanche betydligt fler målchanser, med 2,98 förväntade mål per 60 minuter i spel 5 mot 5 jämfört med Wilds 2,07.
Båda lagen är likartade i det att de har en trio av elitspelare som driver offensiven. För Avalanche handlar det om Nathan MacKinnon, som stod för ännu en säsong på MVP-nivå och befäster sin position som, i värsta fall, ligans näst bästa spelare. Martin Necas var relativt anonym i första rundan mot Los Angeles Kings men har visat att han kan ersätta Mikko Rantanen på ett tillräckligt bra sätt. Och så finns Cale Makar, som i toppform är ligans bästa back. Precis som Necas var han något mer anonym i första rundan, vilket gällde stora delar av Colorados offensiv.
På Minnesotas sida var deras trio betydligt mer dominant i första rundan. Kirill Kaprizov är lagets offensiva motor och har haft enorm påverkan sedan han kom till laget 2021. Matt Boldy fortsätter att utvecklas och nådde för första gången 40 mål, tillsammans med Kaprizov. De två dominerade mot Dallas med nio poäng vardera. Men kanske är den mest avgörande pusselbiten Quinn Hughes, vars ankomst gav Wild en dimension från backsidan som de aldrig tidigare haft och tog laget till en ny nivå.
Båda lagen har också ett stort djup. Avalanche har centers som Brock Nelson och Nazem Kadri, kraftforwards som Valerij Nitjusjkin, Artturi Lehkonen och Gabriel Landeskog, samt flera jokerkort som Parker Kelly, Jack Drury, Ross Colton, Gavin Brindley och Logan O’Connor. Lägg därtill Nicolas Roys starka start i slutspelet (två mål, tre poäng), och det är en av ligans mest kompletta forwardssidor.
Colorado har dessutom många backar som kan transportera puck och bidra offensivt. Cale Makar är den tydliga motorn, och Devon Toews är välkänd i den rollen, men även övriga backar bidrar till lagets fartfyllda spel. Sam Malinski har varit ett utropstecken, Nick Blankenburg och Brett Kulak har passat in direkt som tillskott under säsongen, och till och med Brent Burns har sett flera år yngre ut. Dessutom stod Josh Manson för två assist på tre matcher i första rundan. Det finns inga tydliga svagheter här.
Wilds forwardssida är inte riktigt lika djup, men de har flera starka alternativ. Joel Eriksson Ek och Mats Zuccarello bidrar med både defensivt ansvar och offensiv produktion. Marcus Johansson hade en stark säsong men gjorde bara ett mål i första rundan. Ryan Hartman är en jobbig spelare i forechecken och fungerar bra tillsammans med Kaprizov. Vladimir Tarasenko är inte lika dominant som tidigare men kan fortfarande bidra. Bröderna Marcus Foligno och Nick Foligno står för ett stabilt tvåvägsspel, medan Jakov Trenin bidrar med fysisk närvaro.
Wilds backsida är en styrka, men till skillnad från Colorado handlar det inte om puckförflyttning. Brock Faber hade varit en tydlig offensiv förstaback om inte Hughes kommit in, men i övrigt är backsidan mer defensivt orienterad. Jared Spurgeon har fortfarande viss offensiv, men är främst en defensiv back numera, vilket även gäller Jonas Brodin. Detsamma gäller spelare som Jake Middleton, Zach Bogosian och Jeff Petry, där man inte ska förvänta sig någon större offensiv produktion.
Foto: Nick Wosika/Imagn Images/Bildbyrån
Defensiv
Det är på den defensiva sidan som Minnesota Wild närmar sig Colorado Avalanche något, åtminstone när det gäller faktiska mål. Avalanche var fortfarande klart bäst i ligan i insläppta mål per 60 minuter (2,4), men Wild var inte långt efter på en fjärdeplats (2,87). Minnesotas boxplay hade betydligt större problem och slutade 16:e (79,8 procent), medan Colorado återigen var etta (84,6 procent). Samma mönster syns i förväntade insläppta mål per 60 minuter, där Avalanche var delad fyra med 2,5 medan Wild låg mer i mitten, delad tolva med 2,66.
I slutspelet gäller också att Avalanche varit bättre i insläppta mål per match (1,25 mot 2,5) och boxplay (81,3 procent mot 60 procent), även om Wild har ett övertag i förväntade insläppta mål per 60 minuter i spel 5 mot 5 (2,21 mot 2,46).
En sak lagen har gemensamt defensivt är att man inte bör förvänta sig shutdown-spel från deras största stjärnor. Wilds toppspelare i Kirill Kaprizov (0,002 i 5 mot 5 RAPM xGA/60) och Matt Boldy (0,007) ligger i kategorin “varken bra eller dåliga” defensivt, men är ändå bättre än Colorados toppnamn i Nathan MacKinnon (0,112), Martin Necas (0,072) och Cale Makar (0,024). Ingen av dessa bör ses som renodlade shutdown-spelare. Undantaget är Quinn Hughes, vars defensiva spel (-0,048) tillsammans med hans offensiv gör honom till en kandidat till Norris Trophy. Samtidigt har Brock Faber haft det något tuffare defensivt (0,011).
Wilds största styrka i den här serien är backsidans defensiva kvalitet. Jonas Brodin (-0,258 i 5 mot 5 RAPM xGA/60) och Jared Spurgeon (-0,181) är fortfarande två av ligans bästa defensiva backar, vilket ger Hughes och Faber möjlighet att spela mer offensivt mot svagare motstånd. MacKinnon och Makar blir svåra att stoppa, men få backpar är bättre lämpade att försöka göra det än Brodin och Spurgeon. Lägg till insatserna från Jake Middleton (-0,091) och Jeff Petry (-0,117), och det är tydligt att Avalanche inte kommer att få det enkelt offensivt.
På forwardssidan är det Minnesotas botten sex som sticker ut mest defensivt. Spelare som Michael McCarron (-0,123 i 5 mot 5 RAPM xGA/60), Marcus Foligno (-0,119), Nick Foligno (-0,08), Nico Sturm (-0,088), Danila Jurov (-0,069) och Bobby Brink (-0,045) ger laget många alternativ. Även om de inte producerar offensivt kommer de inte att bli överkörda i sina byten. I topp sex saknas däremot samma defensiva tyngd, bortsett från Marcus Johansson (-0,07), och till och med Joel Eriksson Ek (-0,004) nådde inte sin vanliga shutdown-nivå den här säsongen.
Det är dock inte så att Avalanche saknar defensiv kvalitet. De har några svagare punkter på backsidan, framför allt Brent Burns (0,091 i 5 mot 5 RAPM xGA/60) och Cale Makar (0,029), men med Sam Malinski (-0,261), Josh Manson (-0,161), Devon Toews (-0,111) och Nick Blankenburg (-0,053) har de gott om spelare som kan täcka upp för dessa brister.
Detsamma gäller forwardssidan, där Colorado – bortsett från toppspelarna – har flera defensivt starka alternativ. Jack Drury (-0,261), Parker Kelly (-0,195), Joel Kiviranta (-0,126), Valerij Nitjusjkin (-0,12) och Zakjar Bardakov (-0,112) är de främsta i den rollen, medan Logan O’Connor (-0,051), Brock Nelson och Nicolas Roy (båda -0,042) också bidrar stabilt defensivt.
Målvakter
Om det finns en sak som båda lagen har gemensamt är det djupet på målvaktssidan. För Colorado Avalanche delade Scott Wedgewood (92,1 i räddningsprocent, 20,73 räddade mål över förväntat i spel 5 mot 5 på 45 matcher) och Mackenzie Blackwood (90,4 i räddningsprocent, 13,49 i spel 5 mot 5 på 39 matcher) på arbetsbördan, där den enda egentliga skillnaden var att Blackwood missade 16 matcher på grund av skada.
Eftersom Wedgewood visade sig vara den bättre målvakten under säsongen fick han förtroendet i slutspelet och fortsatte på samma nivå med 95,0 i räddningsprocent och 6,19 räddade mål över förväntat i spel 5 mot 5 på fyra matcher. Även om Avalanche inte var i någon större fara utan hans insatser spelade han en viktig roll i att laget kunde svepa Los Angeles Kings, vilket gör att han inleder den här serien mot Minnesota Wild som förstaval.
Wild hade perioder där de delade på målvaktsspelet mellan Filip Gustavsson (90,3 i räddningsprocent, 13,88 räddade mål över förväntat i spel 5 mot 5 på 50 matcher) och Jesper Wallstedt (91,5 i räddningsprocent, 7,71 i räddade mål över förväntat på 35 matcher), men de tvekade inte att rida på den målvakt som var hetast för tillfället. Wallstedt hade övertaget i början av säsongen, och även om Gustavsson tog över under större delen av året tappade han formen efter att ha förlorat förstaspaden i Sveriges landslag under OS (89,5 i räddningsprocent, -2,89 i räddade mål över förväntat i spel 5 mot 5), medan Wallstedt var betydligt bättre under samma period (91,8 i räddningsprocent, 2,06 i spel 5 mot 5).
Som ett resultat var det Wallstedt som startade i första rundan mot Dallas Stars, där han med 92,4 i räddningsprocent och 7,61 räddade mål över förväntat i spel 5 mot 5 stod för en insats i nivå med Wedgewoods. Parallellerna är tydliga: båda lagen såg sina tidigare reserver ta över förstaspaden i slutspelet och prestera på hög nivå. Samtidigt är de nuvarande reserverna, Blackwood och Gustavsson, tillräckligt bra för att kliva in om Wedgewood eller Wallstedt skulle få problem.
Skador
Det positiva för Colorado Avalanche efter svepningen i första rundan är att laget i stort sett kom undan utan skador. Josh Manson är dag till dag med en överkroppsskada, vilket gjorde att han missade match 4 i söndags. Men det kommer att gå minst 1 vecka innan Colorado spelar igen, så det är möjligt att han är tillbaka i laguppställningen till dess.
För Minnesota Wild var det en lättnad att ta sig igenom den tuffa serien i Central Division med endast en skada – men det var en tung sådan. Jonas Brodin missade match sex med en underkroppsskada efter att ha blockerat ett skott. Han kommer inte att vara redo när serien startar. Det finns även frågetecken för Joel Eriksson Ek, som skadade sig i match sex mot Dallas.
Mentala faktorer
Även om Wild inte hade den längsta sviten utan seriesegrar tidsmässigt, hade de åtta raka uttåg i första rundan – flest av alla aktiva lag. Nu när den sviten är bruten återstår att se om de kommer att vika sig under pressen att ta nästa steg, eller om de kan spela mer avslappnat när bördan är borta.
Dessutom är Wild ett av fem aktiva lag som aldrig har nått Stanley Cup-final. De har bara nått konferensfinal en gång, och det var för 23 år sedan. Om laget verkligen ska betraktas som en utmanare måste de bevisa det nu. Quinn Hughes har ett år kvar på sitt kontrakt efter den här säsongen, och Minnesota kommer att ha mindre löneutrymme nästa säsong när Kirill Kaprizovs stora kontrakt träder i kraft. Fönstret är inte på väg att stängas, men efter att ha brutit barriären finns det ingen bättre tid än nu.
För Avalanche ser situationen annorlunda ut. De behöver inte desperat vinna för att ge Nathan MacKinnon och Cale Makar en titel – de har redan en. Ytterligare titlar är en bonus. Men om de ska ta en till är detta en perfekt möjlighet. Det här var deras bästa grundserie i klubbens historia. Flera av de etablerade topplagen har missat slutspelet eller redan åkt ut, som Florida Panthers, Dallas Stars och Edmonton Oilers, medan andra pressas hårt, som Tampa Bay Lightning och Vegas Golden Knights. Minnesota kan mycket väl vara det bästa laget Colorado möter i de återstående tre rundorna, vilket gör detta till ett läge att utnyttja.
Samtidigt hänger “Presidents’ Trophy-förbannelsen” över laget. Avalanche undvek visserligen en skräll i första rundan, men är långt ifrån säkra. Lägg till deras ojämnhet i slutspelet – där deras titel är den enda gången de tagit sig längre än andra rundan under MacKinnon-eran – och det finns fortfarande en viss press. Dessutom går Cale Makars kontrakt ut efter nästa säsong, vilket gör att Colorado kan vilja maximera sitt nuvarande fönster innan hans lön skjuter i höjden.
X-faktor
Inför den andra rundan brottas båda lagen med problem i powerplay. För Avalanche har det varit ett tema hela säsongen, medan Wild hade ett starkt powerplay under större delen av året som sedan stannade av i första rundan mot Dallas Stars, där de i stället tog sig vidare tack vare sitt spel i 5 mot 5.
Det lag som lyckas få ordning på sitt powerplay kan mycket väl avgöra serien. För laget som ligger ett steg bakom skulle ett fungerande powerplay kunna jämna ut styrkeförhållandet eller till och med ge ett övertag. Men om det är Avalanche som får igång sitt powerplay kan det i stället innebära en snabb serie till Colorados fördel.
Prognos
Minnesota Wild går in i den här andra rundan med vad som utan tvekan kan vara det bästa laget i klubbens historia. Det räckte till deras första serieseger på elva år, och nu rider de vidare på sitt momentum från segern mot en av de tuffaste motståndarna i slutspelet. Kirill Kaprizov, Matt Boldy och Quinn Hughes är så bra att de kan köra över motstånd, och Jesper Wallstedt spelar några av sina bästa matcher för säsongen. Det kommer att bli ett svårt lag att slå.
Men när man tittar över isen står Colorado Avalanche där – och de är snäppet vassare. Nathan MacKinnon, Cale Makar och Martin Necas kan mycket väl vara den bättre trion i serien. Scott Wedgewood har varit lika bra i slutspelet hittills och hade en jämnare grundserie än Wallstedt. Colorado har dessutom större bredd.
Det är inte omöjligt att se hur Wild skulle kunna vinna serien. 4 till 7 matcher är tillräckligt kort tid för att deras små nackdelar ska kunna svänga över och bli till en fördel. Avalanche har heller inte testats lika hårt som Minnesota. Men Colorado är det bättre laget, och därför är det svårt att tippa emot dem.
Avalanche vinner med 4–2 i matcher.
Den här artikeln handlar om:
