Från armbrott till VM-spel: ”Någon gång måste det vända”

Hon bröt armen under säsongen och åkte ut ur kvartsfinalspelet mot blivande mästarna Luleå med buller och bång. Nu ska AIK:s Sabina Küller försöka få en positiv avslutning på en säsongen med VM-spel i Finland.
– Det är väldigt kul att bli uttagen och det är en bekräftelse på att jag inte gjort bort mig helt och hållet, säger Sabina Küller till hockeysverige.se inför sitt fjärde VM.

SOLNA (HOCKEYSVERIGE.SE)
I dag genrepar Damkronorna inför VM med match mot Japan. Ett VM som känns som väldigt spännande med tanke på att landslaget har en ny förbundskapten i Ylva Martinsen som tagit över efter Leif Boork.

Martinsen har valt att satsa på flera unga nya spelare, men även behållit en stark stomme från tidigare VM- och OS-turneringar. En av dessa är ”doldisen” Sabina Küller.

På sin meritlista har 24-åringen redan tre VM- och en OS-turnering. Lägg där till att hon blev svensk mästare med AIK 2013. Men det är inte i Solna hon är uppväxt även om hon spelat i AIK under nästan hela sitt liv.
– Det var under några år vi hade ett damlag som körde på hemma i Norrtälje där jag växte upp. Jag var lite för ung för att spela där så jag spelade med killar och gjorde det fram till det jag kom hit till AIK då jag var nio år, berättar Sabina Küller då hockeysverige.se träffar henne på Ritorp dagarna innan avresan till VM i Finland.

Samtidigt rullar även en bil in på idrottsplatsområdet där landslagskompisen Lisa Johansson sticker ur huvudet och skriker till Küller ”vilken stjärna du är”. Hon skrattar innan hon fortsätter:
– Jag pendlade hit första sju åren. Mina föräldrar körde mig, men vi var tre tjejer med från Norrtälje då. Som tur var kunde dom turas om att skjutsa. Det var ändå mycket planering med mat, ”mellis” och allt sådant. Man kan väl säga att vi hade schyssta föräldrar.

HAR ROSLAGEN I SITT HJÄRTA

Innan vi går vidare med att prata hockey kommer vi in på tjusningen med Roslagen och det är en del av Sverige som ligger henne varmt om hjärtat.
– Jag älskar Norrtälje och Roslagen. Det är så jäkla härligt och fint med bland annat gamla torget inne i stan. Dom flesta butikerna finns där i stan om jag vill shoppa. Sedan ligger landet och Skärgården tio minuter därifrån. Det känns som Roslagen verkligen har allting.

Hinner du utnyttja Norrtälje skärgård något?
– Först och främst älskar jag skogen. Sedan har vi många vänner som har båt om vi skulle vilja åka ut på havet. Det är även många av mina vänner som har landställen där ute så jag utnyttjar verkligen Skärgården.
– Sedan köpte mina föräldrar hus i Spanien för två år sedan. Det blir att jag åker dit en del också, men ingenting kommer kunna mäta sig mot Norrtälje, säger 24-åringen medan pendeltågen vid Solna station rusar förbi 100 meter ifrån oss samtidigt som det slamrar från bygget av simhallen på Ulriksdals IP som Ritorp egentligen heter.

Foto: Bildbyrån/Dennis Ylikangas

INBITEN GNAGARE

Sedan Sabina Küller valde att spela för AIK har hon varit klubben trogen – och gjort 250 matcher i Riksserien och SDHL. Det hörs på henne att det är en klubb som hon stortrivs i.
– I grund och botten har jag alltid varit AIK:are, farsan är en inbiten gnagare. Sedan har damverksamheten funnits här väldigt länge. Det är också därför jag har kunnat vara här hela tiden. Dessutom hade vi ett riktigt bra juniorlag här som var med och vann Stålbucklan under flera år.

Har det aldrig lockat att testa på något annat?
– Nej… Klart att jag tänkt ”Skulle jag utvecklas mer om jag tig mig någon annanstans?” Samtidigt ser jag hela tiden små förändringar i klubben som gör att jag utvecklas.
– Just nu då vi fått in ny tränare (Jared Cipparone), nästan helt ny ledarstab nytt omklädningsrum och så vidare. Då känns det som AIK gör en nysatsning.

När du ser Luleå och Linköpings satsningar, lockar det inte att hoppa på det tåget?
– Jo, men det är nästan att gå över gränsen för att utvecklas. Någonstans måste man såklart tänka på sig själv. Det gör man genom att gå till storklubbar med lite mer pengar.
– Samtidigt skulle min speltid minska otroligt mycket. Utvecklingen på själva träningarna skulle absolut vara bättre, men det är själva matchningen jag vill ha. I AIK spelar jag powerplay, boxplay och i första eller andra linan. Skulle jag flytta till Luleå blev det antagligen tredjelinan och eventuellt spel i boxplay. Luleå har så pass många vassa spelare så det absolut inte skulle bli powerplay för mig.
– Det är sådant jag måste tänka på om jag är landslagsaktuell. Är det för många spelare som är ”elit” i ett lag så får man mindre speltid.

Foto: Bildbyrån/Tobias Sterner

”FÅR SJUKT MYCKET FÖRMÅNER”

Givetvis har ekonomin även en viktig roll i val av klubb, men Küller ser ändå just speltid och klubbkänsla som nummer ett.
– Klart att det här med pengar alltid kommer att vara en fråga. I alla fall så länge jag kommer att spela hockey. Just nu jobbar jag på Järfälla Kök som är av våra största sponsorer. Jag får sjukt mycket förmåner där och jag tycker att det är kul att komma till jobbet varje dag.

Sabina Küller är kapten i AIK, men har haft en säsong där en skada ställt till det en del för henne.
– Säsongen började lite sådär. Jag har pratat med ganska många som var med på OS och det kändes som en urladdning att vara med där. Det var svårt att komma in i det igen och väldigt tungt mentalt.
– Jag bröt armen i december och spelade igen match först sju veckor senare. Om jag lägger det här med skadan åt sidan så tycker jag ändå att det varit en helt okej säsong.

Blev säsongen splittrad tack vare skadan?
– Sju veckor är en lång tid, men som tur var så hade jag juluppehållet. Det gjorde att jag bara var borta åtta matcher.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”TACKSAM ÖVER ATT DET VAR ARMEN JAG BRÖT”

Det blev det sex mål och totalt elva poäng på 26 matcher för AIK-forwarden, vilket hon ser själv som en liten besvikelse.
– Klart att jag ser det så. Jag ser det lagmässigt, att gör alla i laget fler poäng så vinner vi fler matcher. Det är just sådant som jag känner inte riktigt har klaffat den här säsongen.
– Sedan är jag tacksam över att det var armen jag bröt för då kunde jag ändå hålla igång med skridskoåkningen, vilket jag tycker har utvecklats tack vare att jag varit skadad. Det var det positiva i det hela.
– Varje säsong… Jag är en person som aldrig är nöjd och kommer alltid vela utvecklas mycket, mycket mer.

Nu är hon på plats i Finland för att inleda sin fjärde turnering, en turnering hon har stora förväntningar på.
– Det är väldigt kul att bli uttagen och det är en bekräftelse på att jag inte gjort bort mig helt och hållet, säger Sabina Küller med ett leende och fortsätter:
– Det ska bli väldigt spännande med Ylva som tränare…

Du har haft Ylva Martinsen som tränare i AIK och nu då i Damkronorna, är det stor kontrast jämfört med tidigare ledarskap i landslaget?
– Så är det absolut. Jag har tagit Leffe (Boork) för vad han är, så är det, men det får man göra med alla tränare.
– Nu var han huvudtränare och körde stenhårt på hans sätt, vilket en tränare måste göra. Annars gör du inte som tränare något du tror på. Man ska ge honom det, men sedan var det kanske inte rätt för oss.
– Jag har alltid gillat det här med raka rör. ”Du behöver jobba och utvecklas på dom här områdena. Det här är varför du inte får spela på den här positionen”. Leffe säger jämt rakt ut vad han tycker och tänker. Det har jag uppskattat väldigt mycket.

Upplever du att Ylva Martinsen också är rak i sin kommunikation?
– Ja, det är hon. Det är något jag också tycker att hon ska ta med sig. Ylva är inte den som vacklar på grejer och sjukt noggrann i det hon gör. Det är bara hockey när det är hockey. Hon är extrem i det där. Det är en trygghet att veta att hon inte kommer lämna någonting åt slumpen.
– Det ska bli väldigt intressant och jag tycker agerandet i själva matchningen varit bra från Ylvas sida. Jag hoppas hon fortsätter så.

Kan du utveckla det?
– I kritiska lägena spelar hon dom som är heta. Hon har en tro i människor som hon vet vad dom går för. Jag tycker att hon spelar rätt spelare i rätt lägen. Jag hoppas hon fortsätter lita på det även då det kommer till dom här kritiska lägena i matcherna.

Är du en av dom som ska ta lite extra ansvar med tanke på att det är väldigt många VM-debutanter i truppen?
– Jag har rutin och på något sätt vet jag vad som krävs på den här nivån. Jag kommer absolut försöka ta ansvaret i mitt spel och försöka visa vägen genom det.

Har du inte en viktig roll i omklädningsrummet också?
– Jag är ingen som låter saker falla till slumpen. Känner jag att jag har någonting på hjärtat så måste jag säga det, så jag tar för mig där också.
– Nu har jag ingen bokstav i landslaget, men jag ser mig ändå som en ledande spelare. Jag tycker att det är viktigt att fler än jag känner så för vi är flera som har många landskamper sedan tidigare. Jag hoppas och tror att fler ansvaret istället för att putta över det till kaptenerna för det är allas ansvar.

Hur långt kan ni räcka i VM?
– Jag hade inte hållit på med hockey om jag inte velat vinna allt, så är det. Man är en jäkla vinnarskalle (skratt).
– Man tänker alltid på prestation och det tar dig dit den tar dig. Viljan… Klart att vi vill ta oss till kvart och semi. Sedan får vi se var vi tar oss därifrån, men jag tycker inget är omöjligt. Ser vi till våra odds och vad vi presterat tidigare så känner jag att någon gång måste det vända. Varför skulle inte det vända nu, avslutar VM-forwarden med leende som visar att hon åkt till VM med stora förhoppningar.