SKOGLUND: När i helv*te ska folk fatta?
Ännu en morgon och ännu en dag som vi läser om en hockeyspelare som fått ta emot otrevliga meddelanden via sociala medier. I Jonathan Dahléns fall gick det så långt så han valde att plocka bort sina konton. Detta berättar han om för Hockeynews.
Jonathan Dahléns flytt från Vancouvers organisation till San Josés dito vid trading deadline förra veckan har blivit en snackis. Jim Benning, GM i Vancouver, hävdar att Dahlén själv bett om en trejd via sin agent. Dahlén själv förnekar att så skulle vara fallet.
Men det hela rörde i alla fall upp känslor på sociala medier. Både i Kanada och Sverige och jag läste själv en hel del hårresande saker från folk här på hemmaplan om vad de tyckte om Dahléns val, om det nu var hans val. För det vet vi ju inte. Men folk är ju snabba att bilda sig en egen uppfattning om precis allt de egentligen inte har att göra med.
I en intervju med Hockeynews berättar nu Dahlen att det hela gått så långt så han valt att plocka bort sina konton på Twitter och Instagram.
— Jag har inte gjort så många intervjuer, jag tycker att det har varit jobbigt att få meddelanden från Vancouver-fans. De har skrivit väldigt hatiska meddelanden och det slutade med att jag tog bort både Twitter och Instagram. Jag har försökt hålla mig lite i skymundan nu och fokuserat på att försöka må lite bättre, berättar han.
Nu säger han förvisso ingenting om svenska användare här, men samma sak förekommer ju på vår sida av den väldiga pölen och jag kommer aldrig sluta påminna om det som faktiskt borde vara en självklarhet: Bete sig som en normal människa på sociala medier.
Men det verkar tydligen vara svårt att göra det. Vi ser ju det dagligen hur tangentbordsriddare boostar sig själva under några sekunder för att skriva något ”häftigt och coolt”. Utan tanke på vem det drabbar såklart.
Vi normal-fungerande individer förstår ju såklart det patetiska och sjuka i att sprida sitt hat på sociala medier. Men tyvärr är det alldeles för många som inte fattar hur man ska bete sig.
Jag har aldrig träffat Jonathan Dahlén. Jag har heller aldrig pratat med honom och har såklart ingen aning om hur han är som person. Men för att dra min helt fördomsfulla bild av alla som är runt 20 år, så antar jag att sociala medier är en stor del av hans liv. En del som han nu alltså tvingats kapa för att folk helt enkelt utan någon som helst eftertanke tagit sig friheter att sprida sitt vidriga hat. Människor som högst troligt mår dåligt i sig själva och boostar sina trasiga egon under några sekunder.
Det känns som att detta är en drog för folk.
Värt att trycka lite extra på i det Dahlén säger är också: ”Jag har försökt hålla mig lite i skymundan nu och fokuserat på att försöka må lite bättre.”
Killen är 21 år och han har hela livet framför sig. Han ska inte ens behöva lägga en tanke på att fokusera på att må lite bättre. Livet borde leka, men såklart finns det missunsamma människor som inte tillåter det.
Att detta nu kom att handla om Jonathan Dahlén till en början var faktiskt inte meningen. Jag snubblade bara över nyheten och tyckte att det var värt att lyfta. Det jag egentligen ville skriva om var Anton Grundel.
Grundel meddelade via Färjestads hemsida i förra veckan att det nu var färdigspelat. Detta efter en hjärnskakning som han inte har återhämtat sig ifrån. I videoklippet berättar Grundel om en mörk vardag för honom, en vardag som även drabbar hans familj. Killen fyller 29 år idag, stort grattis Anton, och han berättar om en karriär fylld av prestationsångest där den psykiska ohälsan kommit som ett brev på posten.
Dagen efter beskedet skrev Anton Grundel väldigt tänkvärda rader i ett Färjestadsforum på Facebook.
”Visst tycker man att det är fruktansvärt roligt att spela, Men sponsorer, fans etc betalar våra löner, det är er vi ska tillfredsställa i första taget. Den psykiska ohälsan är väldigt olika, men börjar oftast på samma sätt. Dåligt självförtroende är en sak som börjar och sen rullar de på”, skriver han.
Grundel fortsätter sedan med att förklara hur fansen kan bidra till att inte ge en spelare dåligt självförtroende.
”Man ska ha åsikter om allt möjligt, men ni måste sluta upp med personangrepp och allt sånt.
De ska inte finnas inom idrotten, ALLA gör så bra dom kan ifrån sig varenda dag. Ibland vaknar man upp och mår skit, men utan feber. Ja då är de bara att bita i de sura äpplet och prestera! ALLT för att NI ska få er underhållning.”
Han slår verkligen huvudet på spiken här. Under och efter varje SHL-omgång så haglar det hat och otrevligheter mot lag och spelare runt om på sociala medier och folk verkar helt seriöst tro att det finns spelare som redan på förhand valt att gå ut och prestera som en påse nötter.
Men, tänk efter själva. Hockeyspelare är såklart som du och jag med samma tankar och samma känslor. Brukar ni som hatar gå till jobbet på morgonen där ni redan på förhand bestämt er för att prestera uselt ”bara för att”?
Brukar ni gå på dejt utan att ha duschat och borstat tänderna på en vecka bara för att ni redan på förhand bestämt er för att det hela ska gå åt helvete?
Så är det såklart inte. Hockeyspelare är precis som vem som helst och vill precis som dig och mig gå ut och prestera sitt bästa. Men ibland funkar det bara inte beroende på att vi alla är människor av kött och blod.
Vi har ju faktiskt ingen aning om hur vardagen för andra människor ser ut och vilka svårigheter de går igenom i sitt privata liv. Det är inte så jäkla konstigt att folks ogenomtänkta dravel på internet späder på svårigheterna som en hockeyspelare eventuellt går igenom privat.
”Låt mig följa med dig på ditt jobb, så ska du se att jag kan trycka ner dig så långt att du knappt vet vad du heter. Ser du ? Jag kan alltså trycka ner dig i skiten av endast några ord. Då kanske man ska förstå vilken enorm kraft de har!!” skriver Grundel och han har så jäkla rätt.
Även vi hårt arbetande journalister drabbas ju av hatet emellanåt. Jag tillhör väl dem som är allra mest förskonad från detta. Men en sak har faktiskt bitit sig fast, inte så att jag tagit åt mig på så vis, men jag fick ett mejl efter en artikel en gång i tiden där hela innebörden verkade vara så utstuderad i enda syfte att bara trycka ner mig.
Jag minns inte ens vad artikeln handlade om, men mejlet inleddes med välskriven och saklig kritik för att sedan avslutas i stil med: ”Synd på en sån fin sajt som har blivit betydligt mycket sämre och tappat kvalité sedan du började där.”
Svårt att beskriva känslan där. Men någonstans kändes hela mejlet utstuderat i ett enda syfte: Att trycka ner en annan människa. Det som personen tyckte var fel i artikeln, verkade egentligen bara vara sekundärt. Han såg sin chans att äntligen få trycka till. Växa lite själv?
För en tid sedan skakades jag och mina närmaste av ett dödsfall. Det första jag möttes av när jag skulle arbeta efter det beskedet var kritik mot mig och min yrkesroll. Såklart inte så jäkla kul med tanke på sinnelaget redan från början och den arbetsdagen var förstörd redan innan den hunnit börja. Tyvärr.
En annan sak som fastnat hos mig är ju megafiaskot till människa som hörde av sig och meddelade att det inte skulle vara någon förlust om jag dog i en bilolycka. Vem fan skriver ens sånt?
Så. Återigen. Tänk på hur ni beter er på sociala medier. Vi älskar alla hockey och då vill vi knappast bidra till att de som bjuder oss på underhållningen ska må dåligt.
PS. Du som skrev att det inte vore någon förlust om jag dog i en bilolycka. Det tog mig mindre än en vecka att ta reda på det mesta om dig. Namn, personnummer, var du bor, arbetsgivare, att du har deltagit på en svensexa etcetera, etcetera. Med tanke på innebörden i ditt mejl så är inte det speciellt kompatibelt med det du jobbar med och det du ska förmedla i ditt arbete ?
Eftersom jag är en fridens man så har jag valt att inte hänga ut dig. Men alla är ju inte som mig och detta kan faktiskt tjäna som en påminnelse till alla som väljer att sprida hat på nätet. Det går faktiskt att hitta er om man lägger ner lite jobb och vad skulle era nära och kära säga om det kommer fram att ni är patetiska tangentbordskrigare? De skulle nog knappast jubla av glädje av vetskapen.
Den här artikeln handlar om:
