Kylington om framtiden: ”Har inte stängt dörren till någonting”

Följ HockeySverige på

Google news

"Jag börjar varje morgon med EP" – hockeyvärldens mest nedladdade app just nu

Oliver Kylington är tillbaka i Sverige och SHL och spelar denna säsong för Djurgården.
Hockeysverige.se har träffat backstjärnan som berättar öppet om åren i NHL, vad som ledde till att han kom tillbaka till Sverige och hur han ser på framtiden.
– Jag har inte stängt dörren till någonting, säger han.

Oliver Kylington om framtiden – och eventuell comeback i NHL. Foto: Ronnie Rönnkvist

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

Oliver Kylington är tillbaka i SHL. Dessutom tillbaka i en klubb där han spelat som junior, Djurgården. Det var inför säsongen 2013/14 han valde att lämna Sverige för spel i Calgarys farmarlag, Stockton Heat.

– Det var som att komma till en helt ny värld. Ny plats, ny miljö och på ett sätt även ett nytt språk. Jag trodde att jag kunde engelska, men jag var ny emigrerad och skulle bo i ett land folk pratade engelska flytande och på ett sätt som för dom var naturligt. Allt var nytt, berättar Oliver Kylington när hockeysverige.se träffar honom för en intervju på ett café på Östermalm i centrala Stockholm.
– Samtidigt var det en tid som var rolig och läskig, men jag såg bara möjligheter. Jag har ambitioner i det jag gör och var där för göra. Jag hade bara målet där för att etablera mig i NHL så snabbt jag kunde.
– Den resa jag var på då såg jag som ett bra delmål i dit jag ville komma.

Du var över tio år i Kanada och USA, vad har tiden där gjort med dig som människa?
– Mycket. Gjort mig mer världsvan. Lärt mig förstå kulturer bättre. Lärt mig förstå mig själv bättre. Lärt mig uppskatta saker mer.
– Tiden där har gjort mig till en bättre människa, men jag skulle även säga en bättre hockeyspelare.

När du säger att lärt dig uppskatta saker mer, vad tänker du närmast på då?
– När du utmanar dig själv tidigt med att lämna något som är bekvämt förstår du också vikten av saker som är bekväma och vad det betyder. Inte ta saker för givet i relation till människor eller saker på andra plan.
– Jag drog redan som 18–åringen, men bodde hemifrån redan som 16–åring i Karlstad. Det var inte samma sak eftersom det bara var en tågresa till Stockholm eller att mamma och pappa kunde besöka mig varannan eller varje helg.
– I mitt fall kom jag att bo nio timmar från Sverige tidszonsmässigt. Jag kunde inte heller vara uppkopplad eller ha en närhet till personer som gav mig trygghet.
– Rent generellt, en uppskattning till människor och till det du vet är genuint och betyder mycket för dig.

Så har han förändrats som spelare: ”Har rundat av mitt spel”

Oliver Kylington ser sig idag inte som samma hockeyspelare som den han var 2013  då han valde att åka över till Kanada.

– Nej, det skulle jag inte säga att jag är. Jag tror folk minns mig som väldigt offensiv, kreativ och ” hopefully not lose everything, buy the way”, säger Kylington med ett leende och fortsätter:
– Jag vet att jag nu rundat av mitt spel till att mer vara en tvåvägsback. Fortfarande har jag samma offensiva attribut som då jag lämnade Sverige, men jag insåg snabbt att jag behövde bli en bättre tvåvägsback för att göra karriär i NHL.
– Du kan inte bara spela ett offensivt spel i NHL och helt enkelt med det hålla dig kvar utan du måste lära dig att spela ifrån dig pucken också. Det fick jag jobba med under mina tre och ett halvt år i AHL.

Så här långt har det blivit drygt sju säsonger i NHL. Säsongen 2021/22 tog sig Calgary till slutspel och Oliver Kylington spelade sin kanske bästa hockey så långt i karriären.

– En rolig säsong. Vi hade en ny tränare i Darryl Sutter. En ny form av träningsfilosofi, men också en ny coachningsfilosofi. Den coachningsfilosofin och coachningen av mig gav utdelning redan från första dagen.
– Jag har alltid uppskattad då coachningen varit väldigt rak och tydlig. Han krävde mycket av en samtidigt som jag krävde mycket av mig själv. Han identifierade mig snabbt som den spelare han såg mig som och krävde det av mig varje träning och match. Det satte stora krav på mig och jag älskade det. Resten är historia.
– Jag tycker att vi med det laget vi hade den säsongen kunde gått längre än vad vi gick. I alla fall till Conference final. Nu åkte vi ut i andra rundan mot Edmonton, tyvärr.
– Det gav många roliga och fantastiska minnen man lever i fortfarande och som jag tar med mig. Roliga spelare jag spelade med.

Du spelade en topphockey och alla såg dig i en stor roll hos Calgary, men säsongen efter valde du att ta ett uppehåll från hockeyn, hur mycket tappade hockeymässigt under ditt uppehåll?
– Jag trodde initialt att jag skulle tappa mer. Sedan motbevisade jag mig själv och alla andra då jag kom tillbaka ett år och tre månader senare och inte hade tappat någonting.
– Jag satte stora krav på mig själv då jag var ifrån hockeyn att jag som spelare skulle var av den kaliber som jag när lämnade Calgary. Det hade jag också som mål i det mörka och jobbade med mig själv.
– Träning slutade jag aldrig med under den process jag gick igenom familjärt sett utan försökte bibehålla en form av träningsrutin. Sedan ökade jag gradvis volymen ju närmare hockeyspelandet jag kom.

Calgary-tiden bjöd på högt och lågt för Oliver Kylington.
Foto: Bildbyrån

Var du i Sverige under den här tiden?
– Hälften, hälften. Lika dela i Sverige som i Kanada och USA. Jag jobbade stenhårt och när jag kände mig redo efter det jag hade tagit mig an på det personliga planet ville jag ge, jag fick så mycket kärlek från Calgary, och visa att jag är den bra spelare som jag är, vilket jag tycker att jag gjorde. Jag är också stolt över att jag bevisade det för mig själv.

Vad kan du berätta om vad som gjorde att du höll dig borta en hel säsong från hockeyn?
– Jag kan säga att det var en familjär situation för mig i en relation till en familjemedlem
– Jag kommer att gå ut med min story och den handlingen då den dagen kommer, men jag kommer inte gå in på några mer detaljer än så. Idag mår jag jättebra och känner ingen skuld eller ångest.

Blev trejdad för första gången: ”Det var nytt”

Senaste säsongen inledde Oliver Kylington i Colorado och avslutade den i Anaheim.

– Det var en säsong som kom med en del utmaningar. Inledningsvis hade jag en bra start. Sedan åkte jag tyvärr på en skada tidigt på säsongen, i början eller mitten av november.
– Det här var min första och största långtidsskada under karriären, var borta tre och en halv, fyra månader och missade stora delar av säsongen. Jag försökte egentligen bara kämpa mig tillbaka rent fysiskt, hitta tillbaka till den form jag var i under början av säsongen.
– Jag tycker att jag gjorde ett helt okej jobb när jag kom tillbaka från den skadan. Jag gjorde mina två första matcher efter att jag kommit tillbaka just innan four nation–breaket, spelade sex matcher efter det och sedan kom ”trejding deadline”.
– Jag förstår Colorado med tanke på att vi var ett slutspelslag och låg två eller trea i vår division. Dom ville uppgradera sig mer offensivt och jag visste att det var forwardspositioner dom inte var helt nöjda med. Jag fattade att jag var en pusselbit och att då dom kunde få något positivt ”in return for that”.
– Folk tror kanske att jag åkte till New York, men det gjorde jag aldrig utan jag visste att det var en ”three way deal” som pågick så jag visste att jag skulle till Kalifornien och Anaheim.

Det här var första gången Oliver Kylington blev trejdad i sin karriär.

– Det var nytt såklart, men det blev bra. Jag kom till en rolig grupp. Det var bra personer i den gruppen jag spelade med i Anaheim. Laget i sig hade knappt något att spela för då jag kom dit och var rätt uträknade rent matematiskt.
– Dessutom hade vi en tränare (Greg Conin) som förlorat omklädningsrummet på ett visst sätt, så det var en helt annan miljö jag kom till kontra den i Colorado.
– Jag försökte bara ta vara på min tid där på ett positivt sätt. Ha kul med grabbarna och tillföra det jag är bra på. Vi hade ett väldigt ungt lag så det var första gången jag kände mig som en äldre person i ett lag. En ny roll, men jag tycker att det var väldigt kul.
– Jag fick nya vänner som Leo Carlsson och Isac Lundeström. Vi hade även några finska killar och jag hade kul sista delen av säsongen.

Kylington i Anaheim-dräkten.
Foto: Bildbyrån

Inför säsongen 2025/26 valde han att åka på Carolinas camp för att ta en plats där.
 
– Precis. Jag åkte över under sensommaren på camp i Carolina. Under sommaren hade jag fått några förslag som jag inte hundraprocentigt ville skriva på. Jag kände att jag ville ge mig själv möjligheten att gå en annan väg. Ge mig mer valmöjligheter om det blir så att det inte blir vad jag vill.
– Jag åkte till Carolina på en PTO (try out). Det var en rolig utmaning, men också en oklar situation med tanke på att det inte finns några garantier i ett sådant upplägg. Det var jag också beredd på redan inför att jag åkte dit. 
– Det var kul att få lära känna en ny grupp och det var bra spelare även där. Jag visste att Carolina hade många backar under kontrakt och, som sagt var, situationen var oklar och jag visste inte exakt vad det skulle resultera i.
– Det jag sedan blev erbjuden till mig kände jag att jag inte ville gå vidare med. Med det kontrakt jag hade kunde jag vända hem, ta det till utvärdering och se vad jag verkligen ville med det som finns på bordet. 

Har inte stängt dörren till NHL: ”Absolut inte”

Har du nu stängt dörren till NHL?
Absolut inte. Jag har inte stängt dörren till någonting. Jag har lärt mig leva i nuet och med det jag har framför mig.
– Dörrar av olika slag kan öppnas upp, men om du inte gör något med det du har framför dig kommer kanske inte några dörrar alls öppnas upp.
– Nu är jag här i Stockholm och spelar för Djurgården. Hittills har det varit fantastiskt. Jag fram emot det jag har framför mig och ambitionen jag har med säsongen. Jag är inte här för att beta av tid utan jag är här för att försöka göra skillnad och ta Djurgården till en plats där fansen och organisationen förtjänar att vara på. 

Kylington under comebacken till svensk ishockey.
Foto: Bildbyrån


Varför blev det just Djurgården?
– Många faktorer. Jag har en fantastisk vän som jobbar i organisationen som ungdomstränare, Rami Sadik. Dessutom har jag fantastiska vänner som spelar i laget, Marcus Krüger och Jacob Josefson. 
– Jag känner också många människor i organisationen och i mina tidigare år var jag även ungdomsspelare i Djurgården. Många människor jag lärde känna under dom åren finns fortfarande kvar i organisationen, så det var många parametrar som stämde in.
– Det fanns många fina och starka relationer i organisationen med bland andra Jacob och Marcus som känt väldigt länge, men aldrig spelat med. Då såg jag en möjlighet att nu få göra det. Dela den här resan som kan bli något positivt.
– Plus att vara hemma och nära min familj som jag varit ifrån under tio år. Spela framför familjen här i Stockholm och vara dom nära till hands. Jag får mycket kärlek och mår bra av det. Pengar har jag och det är inte viktigt just nu. Familj, vänner och att må bra fick mig att besluta att vara i Djurgården och såklart att få spela inför ett fullsatt Hovet, avslutar Oliver Kylington. 

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: