Rutinerad i landslaget – men väntar på mästerskapschansen: ”Självklart har jag blivit besviken”
Hon har nu spelat landslagshockey fem säsonger i rad, men något VM eller OS har det inte blivit. För Nathalie Ferno är spel i VM det stora målet som hägrar den här säsongen.
– Självklart har jag blivit besviken då jag inte kommit med till OS eller VM, men det finns inte mycket jag kan göra, säger Luleåstjärnan till hockeysverige.se.
UPPSALA (HOCKEYSVERIGE.SE)
I kölvattnet av att flera etablerade spelare inte kommer synas i Damkronorna den här säsongen kommer, fullt naturligt, förbundskaptenen Ylva Martinsen släppa fram en ny generation i landslaget. Till den generationen räknas Nathalie Ferno. Detta trots att 22-åringen från Mellösa i Södermanland spelat i landslaget sedan säsongen 2014/2015. Dock utan att fått chansen i VM eller OS.
Inför förra säsongen lämnade Ferno Modo där hon spelat under fem säsonger. Ny klubbadress blev Luleå där hon redan under sin första säsong blev svensk mästare.
– Jag hade varit i Modo under fem år, gått hockeygym och även börjat jobba där. Men jag kände att jag behövde en ny utmaning både på och utanför isen, nya miljöer, berättar Nathalie Ferno då hockeysverige.se träffar henne inför avresan med Damkronorna till Tjeckien och då vi ställer frågan om varför hon valde att lämna Modo.
– Tiden i Modo betydde jättemycket för mig. Det här med hockeygym, att jag fick träna på dagtid betydde hur mycket som helst för mig. Att kunna träna på det jag inte hinner på vanliga lagträningen. Då är det istället mycket hur man ska komma ihop som lag, spelidé och sådant.
Är det stor kontrast mellan Modo och Luleå som klubbar?
– Vi hade det bra i Modo också, men det känns som att man i Luleå har gått steget längre. I Luleå genomsyrar det här hela föreningen, att man känner att alla står bakom varandra och det är en bra kommunikation mellan alla samtidigt som det känns som vi alla är mer ett gäng.
Känner du att det finns en respektfull jämställdhet i Luleå Hockey?
– Ja, jag har aldrig kommit till en klubb där jag känner på samma sätt som jag gör i Luleå. Jag pratade även med en kompis som just kommit dit. Hon känner också att det är en annan jargong kring hur man ser på varandra i Luleå.
Skiljer det sig mycket då det gäller den ekonomiska ersättningen?
– Nej. Det är vanligt att man tror att bara för du kommer till Luleå så blir du multimiljonär. Men det handlar inte om det. Sedan är det inte heller vad vi kräver, att vi ska 50, 60, 70 eller 80 000 i månaden.
– Det handlar om att vi vill bli bemötta med respekt till att börja med. Att vi verkligen är välkomna och prioriteras. Det handlar absolut inte om att vi får några proffslöner.
SPELADE MED KILLARNA
Innan Nathalie Ferno skrev på för Modo spelade hon med killarna i Flen. Under hela den perioden kände hon att killarna gav henne respekt som hockeyspelare.
– Jag tänkte inte så mycket på sådant då utan jag var som en i gänget. Jag spelade med samma killar från det jag var sex år till det jag var 14. Då blev det mer naturligt och vi förstod inte då att det fanns sådana skillnader.
– Dom killarna tänkte inte heller på mig som någon annorlunda eftersom jag varit med i laget hela tiden.
Ferno gjorde sin kanske bästa säsong i SDHL 2017/18. På 27 matcher svarade hon för sex mål och totalt 17 poäng.
– Det är en av dom roligaste säsonger jag någonsin haft. På senare år även den säsong där jag utvecklats mest i spelet med puck. Samtidigt har det varit en av dom tuffaste säsongerna för mig.
– Jag blev skadad (hjärnskakning) vid nyår och har haft problem med den skadan nästan hela tiden fram till nu. Samtidigt vann vi SM-guld. Man kan säga att det har varit väldigt kul och väldigt tufft samtidigt, men skulle jag bortse från skadan så är det den bästa säsongen som jag har haft.
Känner du fortfarande av hjärnskakningen?
– Nu har det blivit mycket bättre, men det var ett tag som jag fortfarande kände av den.
Hur ser du tillbaka på finalspelet mot Linköping?
– Det var en tajt serie och väldigt roliga matcher att spela. Första finalen kommer jag faktiskt inte ihåg så mycket av. Vi vann nere i Linköping. Det var böljande spel, men dom hade lika gärna kunnat vinna.
– Hemma skulle vi vinna, men då vann Linköping. Det kändes ändå då jag åkte hem på kvällen efter den matchen att vi borde ha det här. När vi förlorade med 1-0 i en match som man vet att vi borde tagit då blev det ”Vi vet att vi kan ta dom”.
Var det ändå nervöst inför tredje och avgörande matchen?
– Det kändes ändå som att vi i laget hade ett lugn kring oss. Vi gör det vi kan och är bra på och håller oss till det. När första två målen kom var det som att ”okej, nu kör vi bara”.
TAR STÖD HOS LAGKAMRATEN
Luleåforwarden har alltså gjort fyra säsonger i Damkronorna. Totalt har det blivit 22 A-landskamper, men inget spel i varken OS eller VM.
– Jag har varit med på camper och läger men jag har aldrig fått chansen i dom stora mästerskapen. Det är alltid kul att få spela matcher och givetvis kul att få samlas tillsammans med så pass bra spelare eftersom man lär sig väldigt mycket.
– Självklart har jag blivit besviken då jag inte kommit med till OS eller VM, men det finns inte mycket jag kan göra. Jag kan bara stå för det jag gör på isen. Resten är upp till andra att ta beslut om.
Har det inte varit frustrerande ändå eftersom fyra säsonger i landslaget är en ganska långt tid?
– Första åren kände jag att jag inte riktigt var där. Jag visste att jag inte var där just då och att det oftast tar tid att etablera sig. Till exempel brukar jag prata med (Johanna) Fällman. Det tog väldigt lång tid innan hon etablerade sig, men nu är hon en självklar spelare i landslaget.
– Det tar tid och alla utvecklas i olika takt. Så länge jag fortsätter att utvecklas får det ta sin tid.
Målet med landslaget den här säsongen är given för Nathalie Ferno.
– Självklart VM. Så måste det vara varje säsong eftersom VM är det största.
Den här artikeln handlar om: