Efter skadefyllda säsongerna – nu ska Rödin ta NHL-chansen: ”Det är bara att gasa”

Anton Rödin var inställd på ytterligare en säsong med Davos i den schweiziska ligan. Då kom Anaheim Ducks med ett kontraktsförslag ­– och nu ska den tidigare Brynässtjärnan ta chansen.
– Gör jag det bra så finns det absolut chans för mig att ta en tröja där. Sedan är det bara att tuta och köra, säger Rödin till hockeysverige.se.

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Anton Rödin kan se tillbaka på två ganska tuffa säsonger fyllda med skador. Han lämnade Brynäs som SHL:s mest värdefulla spelare 2016 för spel i Vancouver. Det blev tre matcher i NHL och sju i farmarlaget Utica första säsongen innan han slog upp en gammal knäskada som han opererat första gången i slutet av säsongen 2015/16. Andra säsongen inledde han i Utica, men i slutet av november bröt han kontraktet och flyttade till Davos. Han startade fint där med fyra poäng på tre matcher, men då var olyckan framme igen. I en match mot Biel bröt han fotleden. Rödin var tillbaka i slutet av säsongen och spelade slutspel med Davos. Där svarade han för tre mål och totalt sju poäng på sex matcher, vilket gjorde honom aktuell för VM-spel.

Men i första bytet i träningslandskampen mot Slovakien var olyckan framme igen.
– Första bytet. Han fick ett skott på fingret. Han fick sy några stygn och det är en fråga om hur fort det läker. Han fick ingen fraktur och så fort det är läkt bör han vara fit for fight igen, sa Tre Kronors förbundskapten Rikard Grönborg till HockeyNews.se.

FÖRVÅNAD NÄR ANAHEIM HÖRDE AV SIG

Det blev inget VM för Anton Rödin och allt talade för ytterligare en säsong i Davos för den tidigare Brynässpelaren, men i början av juli var vi många som höjde på ögonbrynen och blev glada för Rödins skull. Han erbjöds en ny chans i NHL av Anaheim. Samma klubb som hans barndomskamrat och granne från åren som barn hemma i Gävle, Jakob Silfverberg, spelar för.

– Det var lite chockerande när Anaheim hörde av sig. Speciellt efter att jag hade gjort illa fingret under en landslagsturnering och det inte vart något VM. Då visste jag att det skulle bli tufft att få komma tillbaka dit, berättar Anton Rödin när hockeysverige.se träffar honom på en uteservering i centrala Gävle.
– Jag hörde lite prat, men sedan lades det på is. Så en dag kom Anaheim och då var det bara att hoppa på tåget.

Rödin under sin tid i Vancouver. FOTO: Bob Frid/Icon Sportswire

Givetvis kom anbudet från Anaheim överraskande för 27-åringen.
– Ja, så var det. Det var överraskande. Jag hade ställt in mig på att åka tillbaka till Schweiz och köra där en säsong till. Jag hade kontrakt med Davos en efter att ha skrivit ett plus ett där.

Hur var Davos reaktion när du tackade för dig?
– Klubben var ändå glada över att jag fått chansen en gång till samtidigt som det är bra marknadsföring för dom också. Det var inga ”hard feelings” alls.

KARRIÄREN HÄNGDE I LUFTEN

Det har, som sagt var, varit två tuffa säsongen för Anton Rödin sedan han lämnade Brynäs. Två säsongen där allt givetvis inte varit ”en dans på rosor”.
– Det var tufft såklart eftersom jag ville vara på isen och spela. En säsong vart förkortad och en annan nästan helt förstörd eftersom jag var tvungen att operera igen. Sedan fotleden…

Hur hanterade du det här mentalt?
– Det var inte så jäkla mycket jag kunde göra. Det var vad det var. Det hade kanske kunnat vara så att jag inte hade kunnat spela mer hockey. Jag fick se det så, vara glad att jag kunde spela igen.

Det blev bara åtta matcher i Davos för Anton Rödin. FOTO: IBL Bildbyrå

Upplevde du att det fanns en risk att du skulle tvingas till att sluta helt med hockeyn?
– Ja, det var inte helt hundra när jag skulle göra min andra operation. Det är inte någon direkt vanlig operation så läkarna kunde inte ge mig några garantier. Förmodligen skulle det bli bra, men dom visste inte. När jag ser på allt på det sättet var jag glad att jag kunde spela igen på en hög nivå.
– Nu får jag en ny chans, men under den här tiden var det tufft och det är tur att jag har bra vänner, lagkompisar, familj och flickvän.

Har du tappat mycket hockeymässigt?
– Det är svårt att säga när jag inte spelat på länge. När jag kom tillbaka i Schweiz kändes det bra. Jag tyckte inte att jag hade tappat någonting utan allt fanns kvar.
– Jag har tränat dubbelt så hårt i gymmet under somrarna när jag varit skadad, stått och skjutit och gjort allt jag kunnat för att inte tappa någonting. Klart att jag kände i början att musklerna inte var dom samma, men ju mer jag kom igång desto bättre blev det. Nu känner jag mig som jag var innan skadorna.

Trots att det var en tuff situation för Anton Rödin i Davos som ny och skadad hade han klubbens stöd i ryggen hela tiden.
– Det har varit jättebra. Varje ställe jag har varit på har det varit grymt bra, fystränare, massörer och läkare. Samtidigt förstod tränaren min situation. Han sa ”Det får ta den tid det tar. När vi kommer till slutspelet så gasar vi”. Det gick också bra i slutspelet.
– I Vancouver var det kanske som tuffast, när jag fick min chans att slå mig in där men det inte gick. Samma sak där, det är tur att jag har bra folk omkring mig med fystränare, fysioterapeuter och så vidare. Inte då bara i det dagliga arbetet, utan som såg mig gå upp och ner i humöret men hela tiden fanns där för mig, säger Rödin med tacksamhet i blicken.

”DET HÄR ÄR SISTA CHANSEN”

Anton Rödin, som faktiskt har Hammarby som moderklubb efter att ha bott första åren som barn på Folkungagatan i Stockholm, har inte legat på latsidan den här sommaren trots värmen vi haft i landet.
– Jag har tränat med Brynäs och deras fystränare Magnus Ågren under sommaren. Jag kom hem till Gävle ganska tidigt. Eftersom det inte blev så mycket hockey hoppade jag på direkt och körde fys.
– Jag frågade honom om jag fick vara med och köra, vilket inte var några problem och det har känts jättebra.

Rödin har tränat med sin gamla klubb i sommar. FOTO: Bildbyrån

En han tränat en del med till och från är hans blivande lagkamrat Jakob Silfverberg.
– Jag har kört med honom på is, men inte fys.

Vad har han sagt om det du har att förvänta dig då du kommer över till Anaheim?
– Han har sagt att det finns lite platser öppna så ingenting är ristat i sten. Gör jag det bra så finns det absolut chans för mig att ta en tröja där. Sedan är det bara att tuta och köra.
– Jag är i den åldern där jag inte längre är speciellt nervös och spänd. Det är vad det är och det här är sista chansen, så det är bara att gasa.

Med tanke på det du säger, känner du dig bättre förberedd, trots skadorna, den här gången än då du åkte över till Vancouver 2016?
– Jag har varit med om rätt mycket…

Är det mentala bitarna vi pratar om då?
– Ja, det skulle jag säga. När jag var yngre hade jag lite prestationsångest och var rätt besviken på mig själv då jag inte grejade det. Nu är det ändå… Klart att jag vill ta en plats, men jag är ändå bättre redo mentalt. Det är inte hela världen, men jag går in med ”mind settet” att ta en tröja.

Och om det blir AHL inledningsvis?
–Jag har faktiskt inte ens tänkt på det. Jag har fullt fokus på att ta en tröja. Sedan får vi helt enkelt ta det därifrån.

Om du trots allt inte tar en tröja, kan du tänka dig att åka hem till Europa igen?
–Jag har faktiskt inte tänkt på det. Allt fokus ligger på att ta en tröja, men blir det inte så får jag ta en funderare då, om jag kanske åker ner (AHL) och köra ett tag där nere eller om jag åker hem till Europa. Jag vet faktiskt inte. Mitt enda fokus ligger på att spela i NHL.

När ser vi dig i svensk hockey igen?
– Jag vet inte. Det finns en stor chans att jag kommer tillbaka någon gång och då förhoppningsvis till Brynäs, men förhoppningsvis inte ännu på ett tag, avslutar Anton Rödin innan vi promenerar några hundra meter ner till Testeboån för att ta några bilder i Anton Rödins nya matchtröja.