Backbjässen lägger av: ”Har alltid önskat att få sluta på topp”
Han är bara 32 år, men nu är karriären över för Tom Linder. Den två meter långe backen tackar för sig i ett pressmeddelande.
– Anledningen att jag väljer att sluta spela är ganska så enkel. Jag känner inte drivet längre.
Det blev 149 matcher i SHL och över 500 i HockeyAllsvenskan för Tom Linder. Bland höjdpunkterna hittar vi två uppflyttningar till högstaserien: med Växjö 2011 och med Karlskrona, som lagkapten, 2015.
Nu bekräftar Linder, via moderklubben IK Oskarshamn, att karriären är över. Han avslutade karriären med två år i just Oskarshamn. Det blev också spel i Leksand, utöver de tidigare nämnda klubbarna.
Linder bekräftar avskedet med ett långt avtackningsbrev.
”Nu är det dags att tacka för mig.
Det blev 15 säsonger. 0 tänder. 10 stygn. 723 matcher. 1 fraktur. Och vänner för livet.
Jag har alltid önskat att få sluta på topp. Och gärna med en vinst i karriärens sista match. Någon vinst blev det inte på tavlan, men vi gjorde det jävligt bra och det slutade i en avgörande match. En match om ett direktkval till SHL med min moderklubb. Det är i efterhand väldigt stort. Och jag är otroligt stolt och tacksam över vad jag fick uppleva med IK under min sista säsong.
Jag får ibland frågan vilken höjdpunkt som är störst. Det finns många roliga och häftiga ögonblick. Men den största är nog ändå när jag, 17 år gammal, fick en plats och ett bås i A-lagets omklädningrum. Omklädningsrummet där jag själv stått utanför och tiggt klubbor och autografer av mina idoler. Skeeter, Säkken, Roth, Hydén, Lundbäck, Kastak, Mäkitalo, Larsen, Burger, Skäär, TG, Larsson. Och framförallt min idol, #5 Peter Ekroth. Där satt nu jag. Det var stort. Riktigt STORT.
Anledningen att jag väljer att sluta spela är ganska så enkel. Jag känner inte drivet längre. Jag behöver något som sitter på näthinnan. Ett mål eller en utmaning som gör att all tid och kraft jag lägger ner kan läggas ner med ett leende. Mitt största driv genom åren har varit att bli så bra jag kan och spela så högt jag kan. Det drivet känner jag inte längre. Och då är det läge att tacka för sig.
Det skönaste nu när jag har bestämt mig för att sluta är att all tid och fokus jag tidigare lagt på att äta, sova, vila och träna för att kroppen och knoppen ska vara så pigg som möjligt till match nu helt plötsligt är ledig tid. Den tiden kan jag nu lägga på familjen som består av min sambo Christine och våra två grabbar, Olle och Nils.
Det jag kommer sakna mest är kärleken från supportrarna vid hemmasegrar. Och känslan efter en bortavinst. Sätta sig i bussen med en matlåda, luta sig tillbaka och bara skratta och snacka skit med alla kompisar. Kärleken och gemenskapen.
Vill tacka alla tränare jag haft som alla har gjort avtryck på olika sätt.
Jag vill skicka ett tack till IK Oskarshamn, Växjö Lakers, Leksands IF och Karlskrona HK för totalt 15 oförglömliga år.
All kärlek till alla mina lagkamrater. Alla har betytt mycket och vissa har ytterligare lite mer.
Tack till mina föräldrar som hjälpt mig med allt genom åren.
Störst tack till min fantastiska Christine som låtit mig leva min dröm och flyttat med mig dit hockeyn tog mig.
Till alla er som spelar och kämpar för att nå era mål – sikta högt, ge inte upp och släpp aldrig tron. Inte ens i motgång.
Tack för du tog dig tid. Och tack för att du hejat på mig och mitt lag.
Lycka till IK – vi ses!!!”
Den här artikeln handlar om:
