EKHOLM: Hög tid att hitta lösningar på nivåskillnaderna mellan dam- och herrhockeyn

Nekat ekonomiskt stöd från SOK. De svenska damhockeyspelarna har det tyvärr inte lätt. Något måste göras, men vad? 

Idag presenterade Sveriges Olympiska Kommitté att de inte kommer ge damkronorna ekonomiskt stöd de kommande åren. Anledningen: en sjundeplats i OS i Pyeongchang – ett icke önskvärt resultat för en medaljkandidat. Men innebär det att hela stöttepengen måste dras in? Tyvärr, ja.

Det är klart att SOK har sina regler, sina checklistor på vad ett lag eller en idrottare ska uppnå från att få stöd inför en OS-turnering. Det är bara så det är. Deras indragna stöd gäller också utförsåkaren Kajsa Kling och konståkaren Alexander Majorov till exempel. Och att SOK ska stötta en hel klubblagsvärld är ett orimligt krav.

Nu får damklubbarna och spelarna klara sig på egna ben. Svårt såklart, då merparten av SOK-pengen gick åt för att de svenska spelarna skulle kunna satsa fullt ut på sin idrott, göra det de älskar på heltid, precis som spelare i SHL, HockeyAllsvenskan och en del i Hockeyettan kan göra.

Herrarna har tre ligor där spelare kan leva på hockeyn – damerna har knappt en. 

Någonstans känns det som att det är där vi måste börja. Få till en miljö, en satsning från klubbar, förbund och allmänheten för att göra det möjligt. För det är självklart att damerna också ska få leva på sin idrott. Till hösten och de kommande åren kommer SHL-lagen få ta del av åtskilliga miljoner tack vare TV-pengar. Det gör att skillnaderna kommer bli ännu större.

– Jag tror att det blir snett om vi skulle titta på att vi skulle sträva efter att vi skulle ha de lönerna som herrarna har. Det kommer vi aldrig att uppnå, men att minska skillnaden måste vi sträva efter, säger förbundskaptenen Ylva Martinsen i en intervju med Dagens Nyheter. 

Martinsen har naturligtvis rätt.

SHL och Allsvenskan har kämpat länge med att vara där de är idag. De har en produkt som funnits länge, som lockar otroligt mycket folk och genererar stora pengar. De har förtjänat de höga lönerna, sponsorintäkterna med mera. Det måste vi komma ihåg. 

Men vad är det som säger att damerna inte kan ha något liknande? Absolut ingenting. SDHL har tagit steg på vägen, intresset har ökat, sponsorerna har börjat hitta dit men det är fortfarande en lång väg kvar. 

Så vad kan vi då göra för att jämna ut skillnaderna? Kanske ska en större del av förbundets pengar öronmärkas för damlag. Kanske måste det ställas högre krav på föreningarna att högre procent av alla bidrag ska gå till damsektioner? 

– Just nu har vi ingen lösning på det, men det är självklart uppe för diskussion, säger Olof Östblom som är hockeyförbundets tävlingschef om att kompensera klubbarna för det bortfallna SOK-stödet.

Kanske ska klubbarna våga satsa på sina egna talanger istället för att värva in stjärnor och på så sätt ”spara” pengar? Kanske ska hela produkten ses över?

Jag sitter knappast på några svar. Men frågan är viktig att lyfta. 

Nivåskillanden är redan stor och blev större när SOK:s bidrag idag drogs in.  Hur ska det gå i OS nästa gång? Kommer spelarna ens ha tid att spela OS eller måste de jobba för att få ihop livet? Kommer Sverige då sluta sämre än sjua?

Det finns inga uppenbara svar eller lösningar – men det är hög tid att hitta dem.