Friskförklarad – nu vill talangen tillbaka till Nordamerika

INGARÖ/NACKA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Adam Ollas Mattsson slog tidigt igenom som ett av svensk hockeys stora framtidsnamn på backsidan.Han draftades i sjätte rundan av Calgary 2014 och var given i Junior-VM laget 2016. Trist nog slutade hans turnering med tre frakturer i foten. Något han berättat om tidigare för Hockeysverige.se’s läsare.

Säsongen 2016/17 kom Adam Ollas Mattsson tillbaka starkt och gjorde en fin säsong för Djurgården i SHL. Året avslutades med att han åkte över till Calgarys farmarlag Stockton där han gjorde mycket bra ifrån sig.
– Min första målbild då var att åka över och prova på och se om det var något för mig.  Jag hade surrat med Calgary till och från och sagt att jag var sugen på att åka över. När jag väl var där fick jag chansen direkt och det gick väldigt bra, berättar den nu kontraktslöse 21-åringen då vi ses i hans hem i natursköna Ingarö.
– Det var lite snack redan under JVM med Calgary om att åka över och dom tyckte det såg väldigt bra ut. Sedan lyckades jag bli skadad där så det blev lite kuggar i hjulet där. Efter det fick jag ändå en hel säsong utan skador i Djurgården och då sa dom att så fort säsongen var slut ville dom ha över mig så fort som möjligt för att pröva på att spela där. Snacket den sommaren var hela tiden att dom ville ha över mig. Det enda som var att förhandlingarna drog ut på tiden

BLEV INTE SOM FÖRVÄNTAT

Ollas Mattsson svarade för ett mål och totalt två poäng på nio matcher i slutet av säsongen med farmarlaget Stockton i AHL. Framförallt fick han mycket beröm för sitt spel vilket givetvis gjorde att förväntningarna på honom sköt i höjden. Men en axelskada gjorde att säsongen inte blev vad han eller Calgarys organisation hoppats på.
– Jag hade lite förväntningar på hur det skulle gå för mig den här säsongen med tanke på att jag hade fått mycket förtroende och allt gått väldigt bra. Det gjorde att jag hade förhoppningar både på mig själv och hur dom skulle ta hand om mig där borta.
– Det började lite småknackigt och det är lite annorlunda att vara rookie där. Jag fick en
käftsmäll mentalt. För varje match kom jag in i det mer och mer med liten rink, tajming och allt sådant. Dom sju, åtta matcherna innan jag blev skadad gick riktigt bra och det tyckte dom i Stockton också. Det känns lite småsurt att, både i JVM och nu, när det gått som bäst har jag lyckats dra på mig rätt ordentliga skador. Det var varit tufft mentalt och jag har, som sagt, varit med om det några gånger nu.

Hur hanterade du det här?
– Jag har försökt se det positiva i det negativa. Jag har fått mycket tid att fokusera på ben och fötter, vilket jag vet att jag behöver jobba på. Sedan ska jag inte sitta och säga att det har varit en dans på rosor för det har varit jäkligt tufft mentalt och en jävla massa rehab. Det har inte varit en lätt tid, men jag försöker se något positivt i
det.

Har du kunnat vara med laget under den här tiden och kommit in bra i gänget?
– Ja, jag kom in bra. Det var ett väldigt skönt gäng där dom flesta var väldigt unga. Dessutom tog veteranerna verkligen hand om oss yngre. Sedan hade jag både Rasmus Andersson och Oliver Kylington där. Dessutom kom även Eddie (Läck) in.
– Det var ändå en trygghet att ha svenskar där, men laget i sig var väldigt trevliga dom också. Det blir litte annorlunda när man är skadad när man är inte med inför matcher och allt sådant. Jag tycker ändå inte att gemenskapen förändras någonting.

Hade det varit tuffare om Rasmus Andersson, Oliver Kylington och Eddie Läck inte varit där?
– Ja, det tror jag. Kanske inte om jag hade åkte över nu när jag lärt känna alla, men just från start är det alltid skönt att ha en trygghet med några du känner sedan tidigare.
Det blev mycket TV-spel bland svenska spelarna under säsongen och Adam Ollas Mattsson är helt övertygad om vem som är bäst i den grenen.
– Solklart så var det jag. Sedan var Eddie kanske tvåa, men jag skulle säga att jag var överlägsen,säger 21-åringen skämtsamt men med en allvarlig blick.

TOG FÖRNUFTET TILL FÅNGA

Adam Ollas Mattsson drog alltså på sig en axelskada som behövde opereras. Något som han själv inte var lika övertygad om inledningsvis.
– När det hände var jag ändå redo att köra igen. Jag tyckte inte att det var så farligt, men dom ville magnetröntga och kolla var det var för skada. På magnetröntgen såg det lite värre ut än vad jag trodde och kände. Dom tyckte att det var lite konstigt att jag fortfarande hade den rörlighet och styrka som jag hade, säger han och fortsätter:
– Man sa att jag kunde ”rehaba” det där men att det skulle vara ungefär 90 procents chans att det skulle hända igen. Alternativen var att göra operationen direkt eller vänta till efter säsongen. Det fanns både positivt och negativt att ta ställning till. Dels då hade jag spelat halvskadad resten av säsongen och inte fått ut max samtidigt som jag inte visste om jag skulle vara helt hundra till nästa säsong. Eller att då få operationen gjord. Axeln är hel nu och jag har ”rehabat” i nästan fem månader så jag är friskförklarad och redo för nästa säsong.
– Det var lite fram och tillbaka hur jag skulle göra, men dom tyckte att det var lika bra att få det gjort direkt. Här, i hela processen, hade dom väldigt mycket att säga till om. Jag tog mitt förnuft till fånga. Jag är ung fortfarande så det var lika bra att få det fixat så fort som möjligt.

Ångrar du idag att ni tog det här beslutet?
– Klart att jag kan tänka tillbaka  ”Jag kanske borde ha spelat”. Det är inte så kul att nästan inte spela några matcher alls. Nu hann jag bara med 14 matcher på en hel säsong.
– Jag tog ett beslut och det får jag stå fast vid. Även om jag tänker tillbaka och tycker att det kanske var korkat så kommer jag nog om något år inse att det var ett bra beslut för min karriär. Jag måste tänka lite framåt också.
Är axeln helt bra idag?
– Jag var över för en månad sedan och då vart jag helt friskförklarad. Jag hade kunnat spela match redan nu om jag velat samtidigt som jag känner mig starkare än någonsin. Allt känns som normalt igen och det är skönt.

ANNORLUNDA STAD

Stockton, där backen från Ingarö höll till under förra säsongen, är inte känt som ett hett hockeyfäste, men Ollas Mattsson trivdes ganska bra där ändå.
– Det fanns inte så jättemycket att göra där. Självklart var det schysst att vi bara hade en timme till San Francisco. Det var bra väder och jag är en som gillar att ligga vid poolen och sola, säger Ollas Mattsson med ett leende och fortsätter:
– Nu hade jag både Oliver och ”Ralle” där så det blev en jäkla massa Tv-spel. Samtidigt var det väldigt mycket fokus på hockeyn. Nu hade jag även flickvännen med mig dit över. Jag trivdes helt okej, men det fanns lite skumma människor där…

Skumma människor?
– Det har varit lite snack om att Stockton är väldigt kriminellt. Just där vi bodde var det mest en del hemlösa och några som gick omkring med kundvagnar där dom hade sina tillhörigheter. Det fanns även några som snackade med sig själva och någon som stod och snackade med ett träd. Självklart var det här ingenting vi behövde oroa oss för, men jag kunde känna att det var lite småskumma personer ibland.

Vil utomlands – men Djurgården har en speciell plats i hjärtat FOTO: Bildbyrån

”STOCKTON ÄR PRIO ETT”

Kontraktet med Calgary har gått ut för den tidigare Djurgårdsbacken, men hur det kommer se ut nästa säsong för honom är i dagsläget inte klart även om han hoppas på att det blir en fortsättning i Stockton.
– Det där sköter agenterna och jag har pratat med dom en gång i veckan medan jag var skadad för att stämma av hur det går. Vad som händer nästa säsong låter jag agenterna fixa. Mitt högsta prio ligger i att jag vill tillbaka eftersom jag inte känner att jag gav det en ärlig chans.Samtidigt har jag inte stängt dörren för att komma hem heller. Jag måste ha en plan B eftersom jag inte riktigt vet vad som händer där borta.

Är det tillbaka till Stockton som gäller då eller generellt till Nordamerika?
– Först och främst Stockton eftersom jag trivdes bra där och tränarna gillade mig. Prio ett är Stockton. Om det blir någon annanstans i Nordamerika, jag önskar att jag kunde svara på det men jag vet lika lite som alla andra, säger Ollas Mattsson som vill hålla en dörr öppen till Sverige och Europa.
– Jag har varit skadad så jag får lov att inse att det inte är så lätt att få jobb där borta alla gånger även om jag hoppas på det. Sedan stänger jag ingenting hem eftersom jag vet att det är bra hockey i Sverige och Europa också. Vi får se vad som händer framöver.

Om det blir Sverige är det då Djurgården som är laget närmast ditt hjärta?
– Djurgården är den klubb jag har spelat i hela tiden och ligger väldigt nära hjärtat. Om det blir Sverige är det först upp till dom, sedan upp till mig och efter det ska vi komma överens om någonting, men just nu vill jag bara spela hockey igen. Det känns som att det kvittar vart det blir, men jag skulle ljuga om jag sa att Djurgården inte hade en speciell plats.
– Det har funnits kontakt med några klubbar men det där får, som sagt, agenterna hantera, avslutar Ollas Mattsson