Tar uppehåll från ishockeyn – kritiserar Luleå: ”Fick mig att känna mig oönskad”

Hon lämnade Luleå för spel i Djurgården efter påtryckningar från tränaren Fredrik Glader. Efter den röriga säsongen lämnar Elin Johansson nu ishockeyn. Hon gör det samtidigt som hon riktar kritik mot svenska mästarna.
– Jag upplevde det som något personligt, säger hon efter konflikten med Luleå.

Elin Johansson, 23, har under flera säsonger varit en av svensk hockeys stora framtidsnamn. Hon har spelat tre Junior-VM och blivit svensk mästare med Modo 2012. Dessutom har hon tillbringat två säsonger på Minnesota State University. Men förra säsongen blev splittrad för forwarden från Hudiksvall. Hon inledde säsongen i Luleå, men blev sedan trejdad till Djurgården. Något som hon själv inte hade räknat med. Den splittrade säsongen har också gjort att hon nu valt att göra ett uppehåll från hockeyn.
– Det har varit en väldig resa fram och tillbaka. Först var jag i Luleå, sedan i Djurgården, tillbaka till Luleå och sedan Djurgården igen. Det har absolut varit roligt eftersom hockey alltid är roligt, men det har också varit väldigt krävande, berättar Elin Johansson för hockeysverige.se när hon är på besök hemma i Hudiksvall.
– Den här trejden var inte riktigt på allas villkor och det blev väldigt krävande för mig att lämna Luleå. Jag hade min lägenhet där och jag kände att allt i livet just hade börjat lugna ner sig för mig. Nu skulle jag ner till Stockholm och spela. Jag pluggar vid Luleå Universitet. Då var det något papper jag inte hade som man behövde ha för att kunna plugga på distans.
– Då fick jag åka tillbaka till Luleå och jag valde mellan att spela i Luleå igen och se hur det skulle fungera eller så fixar jag alla papper och åker tillbaka. Det var också så det blev, att jag fixade alla papper för skolan och sedan flyttade jag tillbaka till Stockholm igen.

Ville du själv inte vara en del i trejden och flytta till Djurgården?
– Nej, det ville jag inte. Jag kan inte skylla någonting på Djurgården för dom var väldigt schyssta, öppna och väldigt snälla. Det var inga problem från deras sida. Det var mer från Luleås sida.

Hur ser du på allt som hände i Luleå i samband med att du trejdades till Djurgården?
– Det var aldrig så att Luleå tvingade mig utan det var mer påtryckningar från deras håll, att jag skulle åka ner och prova.
– (Fredrik) Glader sa att Luleå skulle värva en landslagsback och det ena efter det andra. Jag sa ”okej” samtidigt som han fick mig att känna mig väldigt oönskad. Det gjorde att jag ville prova Djurgården. Samtidigt blev det en konflikt och i den blev det väldigt tydligt att jag skulle få komma tillbaka om jag ville, vilket var en annan femma.
– När jag sedan kom tillbaka till Luleå kände jag mig aldrig välkommen tillbaka. Det var också därför jag drog tillbaka ganska fort. Jag fick inte byta om till matcher och det ena efter det andra. Dessutom blev jag hänvisad till någon konkurrenssituation, men så var det inte. Jag upplevde det som något personligt.

Det här var något som slet på Elin Johansson socialt.
– Socialt påverkade det mig väldigt mycket. Jag hade spelat i Luleå under en och en halv säsong, kört sommarträningen med tjejerna och så vidare. Nu fick jag flytta ifrån alla mina kompisar och även från skolan.
– Jag har sambo och då fick vi ha ett distansförhållande. Under första bytet av klubb bodde han kvar i Luleå, men nu har han varit på utlandstjänst så vi har ändå varit ifrån varandra, men det blev ”extratid” ifrån varandra i och med flytten.

Givetvis påverkade det här Elin Johansson mycket som hockeyspelare.
– Väldigt, väldigt mycket. Jag fick inte kontinuiteten och hann inte heller landa i laget. Yttre faktorer påverkar alltid ditt spel. Jag hade inte den starkaste säsongen i år och det är mycket av det andra som har påverkat det.

Elin Johansson fick bli stockholmare för några månader och det är något som trivdes väldigt bra med att vara.
– Det var faktiskt jättebra. Jag har familj och vänner både från ”Hudik” och då jag gick på gymnasiet där nere. Dessutom kände jag många i laget sedan tidigare från olika läger, camper och så vidare.
– Allt var jättekul och jag trivdes faktiskt väldigt bra både med laget och vid sidan av.

Elin Johansson i mitten.

Senaste säsongerna har alltså 23-åriga forwarden spelat i Luleå och Djurgården, men innan det spelade hon två säsonger i Minnesota. Givetvis var det en stor kontrast mot att spela och leva som hockeytjej i Sverige.
– Ja, visst var det så. Ändå tycker jag att Sverige börjar komma ikapp den här collegenivån när det gäller professionalitet. Minnesota var trots allt ett Hockey-mecka på ett annat sätt. Vi kanske inte hade jättemycket publik, men det var som att man andades, sov och åt hockey. Det var hockey, hockey, hockey hela tiden.
– Luleå har börjat komma ikapp väldigt mycket då det gäller vilket material man får, omklädningsrum och allt sådant.

Var det annars mer jämställt i Minnesota?
– På universiteten måste det vara väldigt lika förutsättningar för tjejer och killar. Killarna har en lite större budget eftersom dom har mer publik, men annars får vi exakt samma saker och förutsättningar som dom får.

Som coach i Minnesota hade Elin Johansson OS-guldmedaljören från 1980, John Harrington. En riktigt bra coach enligt henne och som inte allt för ofta lyfte fram sin medverkan i det sensationella guldlaget i Lake Placid.
– Han pratade inte om OS så ofta faktiskt. Vi kollade på ”Miracle on ice” filmen på bussen en gång och jag tror att han tyckte det var lite jobbigt (skratt). Samtidigt tror jag han tyckte det var väldigt kul också.
– Dessutom var han en väldigt bra coach och det var mycket detaljer. Han är en av dom bästa coacher jag har haft faktiskt. När jag var där borta fick jag även träffa Mark Johnson några gånger och han är också en rolig profil.

Just nu är Elin Johansson i Hudiksvall och hon är långt ifrån säker på hur hennes hockeyliv kommer att se ut nästa säsong. 
– Just nu är det ganska tomt på hockeytankar. Både förra säsongen och den här har varit väldigt, väldigt påfrestande för själen. Framförallt efter att ha flyttat runt och inte fått den här kontinuiteten. Man lägger ner så mycket energi, men man får inte lika mycket tillbaka från hockeyn.
– Jag tränar som att det hade varit försäsong. Jag har en fys-coach som jag pratar mycket med och som lägger upp vad jag ska göra och så vidare.
– Just nu kände jag att jag behövde en paus från hockeyn. Känner jag mig sugen i augusti igen så hör jag väl av mig till någon klubb. Jag känner att det inte är mer med det.

Har du flyttat hem till Hudiksvall eller vart tänker ni slå ner era bo-pålar?
– Jag och min sambo väntar på att få tillträde till vår lägenhet i Luleå så vi ska flytta upp dit igen. Däremot är jag inte precis aktuell för något spel i Luleå. Jag vill gå klart skolan i Luleå och det är min högsta prioritet just nu. Där har jag två år kvar.

Känner du fortfarande den här glädjen att prestera på isen?
– Senaste veckorna har jag absolut inte gjort så. Jag har mer känt att det varit jobbigt att prestera. Nu när jag har varvat ner och fått tagit det lugnt ett tag känner jag att jag vill tillbaka till det här med att tävla och prestera igen.
– Det blir lite grann som ett beroende när man håller på med idrott. Man vill tävla hela tiden, prestera och vara i framkant.

Du pratar själv om att du kanske tar beslut först i augusti. Trots allt har du varit med i landslaget och där har vi en ny förbundskapten (Ylva Martinsen). Om du kommer tillbaka hur hårt är du beredd att satsa?
– Kommer jag tillbaka så kommer jag satsa 100 procent. Då är det ingen handbroms i utan då kör jag på.
– Jag var med i landslaget en gång och det var en ganska intressant upplevelse. Jag hade en liten dispyt där med Leffe (Boork). Det var en klassisk Leffe-kommentar om vilken form man ska vara i och så vidare. Nu är jag inte den som inte säger något tillbaka och efter det var jag inte välkommen tillbaka antar jag, avslutar Elin Johansson.