På väg att gå vinnande ur Slaget om Siljan: ”Kan lova dig att det är ingen vanlig hockeymatch”

Mötet Mora-Leksand väcker starka känslor. Speciellt kanske om man är uppväxt i trakterna av Siljan. Mats Lusth har efter många år återvänt till hembygden med ett enda mål för ögonen: Att rädda kvar Mora i SHL. Som motståndare har han bästa kompisen Leif Carlsson som står i Leksands bås.
– Från början var det en konstig känsla, säger han till hockeysverige.se om att gå head-to-head med nära vännen.

LEKSAND (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det vi bevittnar då det gäller inramning i direktkvalet mellan Mora och Leksand håller absolut högsta nivå, även om spelet till och från kanske har mer att önska. Utsålt i mer eller mindre varje match och två klackar som verkligen gör allt för att lyfta fram sitt lag. Trots att det finns en rivalitet mellan lagen som sträcker sig tillbaka till 1930-talet är det ytterst få fysiska ordningsproblem på läktarna. Det kan mest liknas som en form av ”hat-kärlek” mellan lagen.
– Det är som du säger, att det är en ”hat-kärlek, säger Mats Lusth med ett skratt när hockeysverige.se träffar honom för en intervju efter Moras seger över Leksand i Tegera Arena.
– Jag tycker att Jon Knuts uttryckte sig bra innan serien drog igång, att man föds med den här rivaliteten. När man växer upp i dom här orterna finns det en stark, stark rivalitet. Det är mycket känslor…

Foto: Ronnie Rönnkvist

Har det förändrats mycket sedan du själv spelade i Mora i början på 1980-talet?
– Det är svårt för mig att svara på, men mina känslor är desamma som när jag själv spelade i Mora. Sedan har jag varit borta från Mora länge så jag vet inte riktigt hur det är. Idag är det många killar i lagen som inte är från Mora eller Leksand, men det finns en rivalitet hos fansen och alla äldre i båda byarna. För mig är det sten-häftigt i alla fall.

TOG DET FÖRBJUDNA STEGET

Säsongen 1994/95 kom Mats Lusth hem från en säsong i schweiziska Grasshoppers. Då valde han själv att ta det förbjudna steget, som Folke Gustavsson var den första att göra 1951, att välja bort sin tidigare klubb Mora för spel i just Leksand.
– Jag hade inga problem. Det var lockout så Uffe Samuelsson, Tomas Jonsson och lite annat folk var i Leksand. Tomas Jonsson och jag är jättebra kompisar. Vi håller fortfarande kontakten och pratar en hel del. Jag trivdes bra.

När du tackade ja till jobbet som tränare i Mora, fanns det här med att eventuellt få möta Leksand där som en extra ”trigger”?
– Nej, trigger… Mora ringde och jag sa direkt att jag kommer. Jag behövde inte ens tänka en tiondel.
– Det är en enorm stolthet och ära för mig att få komma hem och jag kommer göra allt jag kan och som står i min makt för att rädda Mora kvar i SHL.

Det kunde antingen bli din kompis från Malmö, Björn Hellqvist, eller din bästa kompis Leffe Carlsson som du skulle ställas mot i kvalet, hade du inga tankar alls på det där?
– Inte när frågan kom. När jag väl hade tackat ja tänkte jag att det kunde bli Leffe eller Björn. Mycket mer än så var det inte utan mer att det var Mora, min moderklubb.

BÖRJADE SPELA IHOP FÖR NÄSTAN 40 ÅR SEDAN

Leksandstränaren Leif Carlsson är tre år yngre än Mats Lusth. Första gången dom båda spelade i samma lag var säsongen 1980/81 i Mora. Sedan dess har dom båda varit goda vänner.
– Leffe och ”Pekka” Lindmark är mina bästa vänner. Jag och Leffe spelade ihop länge och jag kommer ihåg då han kom till Mora. Jag spelade i A-laget och han i juniorerna. Efter säsongen skulle vi juniorer som spelade i A-laget åka med juniorerna på någon turnering i Schweiz. Det var då jag tränade med Leffe för första gången. Efter den turneringen började jag och Leffe spela ihop som backar. Säsongen efter spelade vi som backpar tillsammans i A-laget.
– Sedan gick vi samtidigt till Färjestad och spelade i samma backpar även där. Totalt blev det sex säsonger ihop, fyra i Färjestad och två i Mora. Vi har alltid haft kontakten och precis som ”Pekka” betyder Leffe mycket.
– Jag kommer ihåg att första sommaren åkte vi på semester tillsammans. Jag brukar skoja med Leffe nu och påminna honom om när vi åkte till Kanarieöarna ihop. En underbar kompis.

Går det att hålla den här distansen till varandra under kvalspelet?
– Ja, absolut. Han har sitt att fokusera på och jag mitt. Det kommer aldrig hända något med vår vänskap utan det finns där ändå, men just nu lägger vi den åt sidan.

Leif Carlsson. Foto: Ronnie Rönnkvist

Hur var Leif Carlsson som backkollega?
– Han var jäkligt tuff, stark och rejäl. Det var ingen som åkte på honom i första taget. Vi hjälpte varandra mycket. Vi kanske inte var enskilt dom bästa backarna, men som backpar var vi väldigt starka ihop.
– Conny Evensson använde oss mycket i Färjestad. Om vi ledde med ett mål när det var fem minuter kvar så spelade vi båda fyra och en halv av dom för att hjälpa målvakten. Tillsammans var vi en dröm för målvakterna att ha framför sig i just tighta situationer, säger 55-åringen från Orsa som verkligen gillar att få möta sin bästa kompis i en duell under säsongens sluttamp.
– Ja, så klart det är så. Från början var det en konstig känsla, men nu har jag vant mig vid den och jag har fått acceptera att det är som det är, men det är verkligen häftigt.

VILL HA TILLBAKA FARTEN

Mora vann söndagens möte med Leksand med 2-1 och leder nu matchserien med 3-1 i matcher.
– Idag (läs: igår) kan vi tacka (Christian) Engstrand. Under powerplay i första perioden, den första räddningen där var viktig. Sedan får vi ledningen efter att det studsat in någon puck.
– I andra perioden tycker jag att vi blir passiva. Vi vågade inte gå upp och sätta press. Leksand har skickliga spelare som gillar att ha tid och att ta isen, åka lite lugnt, vända, vrida och sticka in lite puckar. Där försökte vi mana på killarna, att vi måste lyfta spelet så inte deras spelare får den här tiden.
– Jag tycket att vi lyfte upp spelet i tredje perioden så dom inte fick lika lätt. Vi var mer i ansiktet på dom och det måste man vara på deras spelare. Vi har trots allt några chanser. Bland annat kommer Jason (Akeson) fri. Han trampade runt, fick ner Tex (Williamsson), men fick inte på pucken.
– Vi måste ha lite mer mod och våga ha kul. Det är lätt att stå och säga så och jag förstår att det ligger mycket på killarnas axlar. Samtidigt är det svårt att spela när man står mitt emellan och hamnar på hälarna. Alla vill och gör allt dom kan.

Är det bara att gå ut och spela hem det här på tisdag?
– Nej, för helvete. Inte en chans i helvete. Här gäller det att få tillbaka vår fart jag tycker att vi har haft under dom tre första matcherna, att vi ger Leksand mindre tid med pucken och får igång allt det där.

Är det bara en ”vanlig” hockeymatch på tisdag eller är det en speciell känsla för en med Mora som moderklubb att möta Leksand.
– Jag kan lova dig att det är ingen vanlig hockeymatch, haha…