”Fick höra att jag var ‘mammas lilla gullegris’”

Mikael Wikstrand skapade rubriker när han – utan tillstånd – lämnade Nordamerika och Ottawa Senators organisation. Det slutade i en avstängning från all hockey. Nu berättar Färjestads OS-back om den tuffa tiden och anledningen till att han gav upp NHL-drömmen för att åka hem.
– Alla har nog fortfarande inte fattat varför jag stack hem, säger han i en intervju med NordicBets SHL-bloggen.

Det var hösten 2015 som Mikael Wikstrand lämnade Frölunda och flyttade till Nordamerika. På horisonten fanns en NHL-tröja i Ottawa Senators, som hade plockat backtalangen i den sjunde rundan av draften 2012.

Men det blev aldrig något spel i Nordamerika för Wikstrand. När det ganska tidigt stod klart att han skulle få inleda säsongen i AHL valde han att lämna den kanadensiska huvudstaden och återvända till Sverige – utan NHL-klubbens tillstånd. Det skapade stor ilska hos den före detta och numera avlidne general managern Bryan Murray.

Senators såg till att få Wikstrand avstängd och det kom att dröja flera månader innan han slutligen kunde återuppta karriären i SHL med Färjestad.

”JAG VAR VÄL LITE MER MACHO”

Nu berättar han för NordicBets SHL-bloggen om reaktionerna ha stötte på när han så plötsligt lämnade Nordamerika. Många stämplade honom som ”klen” och alltför ”hemkär”.
– Jag hade fått höra mycket om att jag ville vara nära mamma och att jag var ”mammas lilla gullegris” och någonstans där kände jag väl att om jag går ut i media och berättar exakt hur det ligger till så kanske folk får en bättre förståelse. Det fick nog många också, men alla har nog fortfarande inte fattat varför jag stack hem, berättar han i intervjun.

Anledningen till att han tog det drastiska beslutet att lämna Nordamerika var familjerelaterat, men hade inget med hans mamma att göra.
– Min bror har en blodsjukdom. En typ av leukemi, förklarar Wikstrand och berättar att brodern mår mycket bättre i dag.
– När jag väl fick beskedet så var det oerhört tufft, men jag var väl lite mer macho och höll det mesta inom mig. Jag berättade inte om det för speciellt många, utan vi höll det inom familjen och försökte stötta varandra. Nu är vi otroligt glada över att vi har fått ett lyckat resultat hittills och att allting har gått bra, men det är klart att det finns i bakhuvudet hela tiden att man aldrig vet vad som ska hända och att livet kan vara alldeles för kort.

”EN RIKTIG DJURGÅRDSFANTAST”

Storebror är Wikstrands bästa vän och största supporter. De har ett väldigt tajt förhållande.
– Vi har skitbra kontakt, han är fyra år äldre än mig och han är min största förebild i livet, säger FBK-backen.
– Vi har daglig kontakt och vi snackar mycket. Vi brukar alltid skämta och skoja med varandra.
– Jag tror väl att han ser 99 procent av matcherna. Jag tror att han var den som var gladast över att jag kom med till OS. Han som har stöttat mig genom de tyngsta tiderna har varit den som varit gladast när det gått bra också, så han var nog gladast.

Wikstrand har under karriären hunnit representera Mora, Frölunda och Färjestad, men storebror har sina sympatier på helt annat håll.
– Han är en riktigt djurgårdsfantast, så han vill ju helst att jag ska gå dit, men det kommer nog inte att ske (skratt). Sedan är det klart att han vill att det ska gå bra för mig, men om Djurgården skulle vinna mot oss så hånar han mig ju lite sådär. Han spelade ju hockey länge själv och har den i sig, men tvingades lägga av för tidigt på grund av skada. Men ja, han gillar hockey och han gillar när det går bra för mig, berättar Wikstrand för SHL-bloggen.