”Det tar inte bort smärtan jag känner”

Hennes säsong har varit en lång jakt på en OS-plats. När Djurgårdens back Jessica Adolfsson gick miste om den blev det ett stort bakslag. I en personlig intervju med hockeysverige.se berättar 19-åringen om hur hon hanterat besvikelsen och 
– Jag vet att jag är en tänkare och ibland är jävligt enkel, men ibland är jag jäkligt komplicerad, säger hon. 

SOLNA (HOCKEYSVERIGE.SE)
När Leif Boork presenterade truppen till OS var det flera som höjde på ögonbrynen när inte Djurgårdens Jessica Adolfsson kom med. En av dem var den tidigare OS-målvakten Valentina Lizana Wallner. Direkt efter att truppen presenterats sa hon till hockeysverige.se: – En som jag hade velat se vara med här är Jessica Adolfsson. Hon spelar en mer offensiv hockey än många här och är över huvud taget en jätteduktig back.

Nu har Adolfsson i stället en plats som reserv i truppen. När hockeysverige.se träffar henne på sin arbetsplats CCM i Solna döljer hon inte sin besvikelse över att inte få åka med.
– Jag blir varm i hjärtat när jag hör vad ”Valle” har sagt. Jag har alltid sett upp till henne som tusan. Att då få höra dom orden är fantastiskt.
– Mina senaste veckor… Man kan beskriva det som att vara ihop med någon. Man går en lång kurs på hur man fungerar ihop och hur den andra personen fungerar. Sedan tar det slut och allt man har gått igenom är helt oväsentligt och värdelöst.

”DUMT ATT GRÄVA GROPEN DJUPARE”

Du har spelat i landslaget under stora delar av säsongen så att du blev petad måste vara en stor besvikelse?
– Ja, så är det. Folk kommer fram till mig och säger att jag är ung och har framtiden för mig, precis som det då skulle vara mindre smärtsamt att jag inte kom med. Det är givetvis rena sanningen. Jag är ung, har framtiden för mig och det här är bara ett hinder på vägen. Samtidigt tar inte det bort smärtan jag känner just nu.
– Jag försöker tänka att det är dumt att gräva gropen djupare än vad den redan är, men jag låter mig vara i den här smärtan för det gör ont att jobba så länge för en sådan sak och ändra på så mycket för att komma med. Sedan får jag inte ens ett avslut utan det var bara ”paff” och allt som varit är helt oviktigt. Var hittar jag mig själv nu, frågar Djurgårdsbacken sig själv, tittar upp och tystnar lite innan hon fortsätter:
– Som tur är har jag en grund i mig själv som jag kan bygga vidare på och nu handlar det om hur jag går vidare.

Hur motiverade Leif Boork att du inte kom med?
– Han ringde på torsdagskvällen och sa ”Jessica, du är inte en av dom sju backarna som jag tagit ut till OS, jag vet att det är tung så låt det smälta in så pratar vi mer på onsdag”. Det här var efter AIK-matchen.
– Jag träffade honom efter matchen på onsdagen och då var jag lite mer stabil. Han sa att jag var reserv och att jag var stark som efter att jag fått det här beslutet ändå kunde spela bra på onsdagen och så vidare. Sedan sa han att jag får agera lite brandkår som reserv.
– Det jag vill säga är att jag inte fått någon riktig förklaring varför jag inte kom med. Vi alla vet att det var väldigt tätt mellan mig Emmy (Alasalmi) och Elin (Lundberg). Mer än så vet jag inte. Jag vet inte heller om han kommer att följa upp det här med mig. Samtidigt har han tagit ut det lag som han tror på.

”JAG HAR VARIT MED OM MYCKET I MITT LIV”

Har du gått vidare, eller hur är känslan så här två veckor efter beskedet?
– Jag hanterar det här på det sättet jag vill hantera det på och jag behöver egentligen ingenting mer från honom.

Hur förbereder du dig för att vara reserv på hemmaplan?
– Jag är flexibel, säger Jessica Adolfsson med ett lätt leende mitt i all besvikelse och fortsätter:
– Jag har varit med om mycket i mitt liv. Det är svårt för mig att säga de orden eftersom alla har vetskapen om att jag bara är 19 år, men det gör inte saken mycket bättre. Antagandet är att jag inte har erfarenhet från någonting, men jag har erfarenhet från att behöva vara flexibel i mitt liv. Nu har jag fokus på Djurgården, men om Leffe ringer och säger att jag har en OS-plats då är jag fullt förberedd på det och switchar fokuset.

Vad har du fått den här flexibiliteten ifrån?
– Det har hänt så otroligt mycket, vilket det gör i vilket liv som helst. Vissa går igenom saker när dom är 30 medan vissa gör det när dom är två. Jag går igenom mycket nu och jag kommer fortsätta gå igenom många saker. Så är mitt liv.
– Jag har lärt mig hantera motgångar även om de aldrig är desamma. Hela livet är ett äventyr och jag brukar säga ibland att jag vill flytta ut till en ö, bara komma bort. Jag vet att jag inte är perfekt och har så mycket mer att lära. Jag kommer i situationer där jag svär och konstaterar att jag inte har svaret och inte hanterat situationen bra. Då vill man bara ta bort sig själv, att inte någon ser mig och jag inte ser någon. Sedan hamnar beslutet i ”vad ska jag göra på en ö?” Jag vill ju lära mig saker samtidigt som det är från dom här sakerna jag utvecklas.
– Sedan tänker jag att det här är ju den jag är. ”Lär dig acceptera, respektera och hantera det”. Jag vet att jag är en tänkare och ibland är jävligt enkel, men ibland är jag jäkligt komplicerad. Det handlar om att få en kontinuitet i vem jag är.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”DET VAR NÄSTAN SOM EN STORM I BRYNÄS”

Inför årets säsong valde Jessica Adolfsson att lämna Brynäs, där hon spelat under två säsonger, för Djurgården.
– Jag ville ta nästa steg och jag är en person som vill lära mig väldigt mycket. Det är som jag pumpar ut allt jag kan på ett ställe och sedan drar jag till ett annat. Jag såg mer inlärningsmöjligheter i Djurgården.
– Brynäsåren var underbara och jag gillar klubben som tusan. Det var inte av en ond sida som jag lämnade. När jag skrev på för Djurgården var det dessutom nästan som en storm i Brynäs. Ingen tränare var klar och knappt heller några spelare, men det var inget i Brynäs som påverkade mitt beslut.

Den 19-åriga backen kommer ursprungligen från Linköping. Trots lockrop från deras sportchef, Kim Martin Hasson, valde hon ändå Djurgården.
– Kim ringde faktiskt mig och ska jag vara ärlig så var det oerhört tungt att tacka nej. Jag älskar Linköping och det ligger mig närmast om hjärtat. Jag hade dessutom redan skrivit på för Djurgården när Kim ringde.
– Jag hade gärna haft ett år hemma, men det kändes ändå inte riktigt rätt och jag var inte redo för att flytta hem. I stället har jag nu börjat på en väg in i ett nytt äventyr.

Hur har första tiden i Stockholm varit vid sidan av hockeyn?
– Helt underbar. Jag visste egentligen inte att det fanns så mycket liv i Stockholm. När man åkte hit på skolresor åkte vi runt och hade en hektisk dag någonstans. Allt var stressande och folk överallt. Jag är en småstadstjej så det blev ”wow”, säger Jessica Adolfsson, spärrar upp ögonen och skakar lite på huvudet.
– Nu får jag verkligen gå kring gatuhörnen i Stockholm och se guldgruvorna. Det har varit otroligt häftigt. Jag bor dessutom på Gullmarsplan så jag har nära till allt också. Sedan fick jag dessutom jobb här på CCM och det här jobbet är helt underbart.

Vad är din roll på CCM?
– Jag sitter på kundservice och hjälper Robin och Magnus som jobbar där. Det är ett otroligt inspirerande jobb. Jag får jobba med hockey och med otroligt häftiga, sköna människor här på kontoret.
– Eftersom jag jobbar på kundservice så jobbar jag verkligen med folket och har skaffat mig ett kontaktnätverk. Jag får prata med människor dag in och dag ut vilket är så otroligt kul.

Kan det bli för mycket hockey när du jobbar på ett ”hockeyföretag”?
– Det blir som en annan sida av hockeyn. När jag är den aktiva blir det fokus på prestationen och allt sådant. Här blir det att jag lär mig om processen upp till prestationen. Lära sig om alla dessa skydd och hur hela den här världen funkar. Det har varit otroligt inspirerande att se allt arbete som ligger bakom, hur folk jobbar här och hur mycket man lägger ner på att den aktiva ska ha det bästa möjliga för att kunna utföra sin idrott.

När folk vänder sig till kundtjänst händer det att man även vill snacka hockey med landslagsspelaren Jessica Adolfsson?
– Ja, det gör dom faktiskt. Det är några som har koll på vem jag är, vilket är skitkul, säger Jessica Adolfsson med ett leende och fortsätter:
– Det är många som intresserade samtidigt som jag kan berätta om mina erfarenheter från vissa skydd och så vidare eftersom jag kör med CCM och gillar deras grejer. Det är något som vi har lärt oss inom damhockey, att vi nästan måste bjuda in till dom samtalen också. ”Det är ingen som vinkar först, men vinkar du så vinkar alla tillbaka”. På det sättet kan man beskriva hur damhockeyn fungerar, i alla fall i min skalle.
– En kille ringde här om dagen och berättade att han gått på sin första SDHL-match. Han var imponerad. ”Kul, ska du gå en gång till?” Det är den viktigaste motfrågan från mig så man skapar en kontinuerlig bas. ”Jag funderar faktiskt på det” ”Kolla på Djurgården någon gång, jag har nummer 15 på ryggen, kom dit, ha kul för hockey är skitkul” Det spelar ingen roll om det är damer eller herrar på isen.

Foto: Bildbyrån/Kenta Jönsson

TRÄNADE MED 84-ÅRING I MINNESOTA

Årets säsong inledde annars Jessica Adolfsson i Minnesota.
– Jag fick en otroligt häftig sommar där jag tränade med en kille som heter Jack Bladewick. Han är riktigt bra på träning och har skapat sig en grundfilosofi, en mer hockeyspecifik träning.
– Jag fick ett erbjudande att få uppleva det här och se om det funkar för mig eftersom träning är så olika. Mycket handlar om att det ska vara kul, men inte bara kul utan även vad som får mig att gå tillbaka till gymmet för att skapa en investering i en hållbar utveckling. Går du till gymmet men inte har passion så vill du antagligen inte hålla på i tio år till. Att skapa den här hållbara träningen som funkar och som man känner är kul då man jobbar igenom tröttheten då är det värt det.
– Det här har gett mig otroligt mycket på isen och det här är bara början. Jag hade bara tre veckor hos honom. Till den här sommaren har jag beslutat att vara hos honom i Minnesota under hela sommaren. Hans träning är egentligen grundad i rysk träning och 50 års vetenskap bakom sig och är specifik mest på skridskoåkning. En otrolig man och skön personlighet som är 84 ”bast” så han har erfarenhet och vet vad han pratar om.
– Tyvärr har jag varit skadad under hösten. Mitt knä, det är anledningen till mycket den här säsongen, varför jag inte varit i landslaget under den tiden och så vidare. En sårbar tid och en ytterst dålig tajming.

SATSAR PÅ COLLEGEKARRIÄR

Nu talar allt för att Jessica Adolfsson kommer lämna Sverige och Djurgården inför nästa säsong.
– Jag ska på college och jag ”committade” nyss till Penn State. Jag är faktiskt väldigt exalterad över det och har spenderat mycket av mitt liv på att tänka på när jag ska få åka till USA.
– Jag älskar verkligen Sverige, gillar verkligen att vara här och är en riktig jäkla svensk (skratt), men jag tycker verkligen att man ska utforska och kolla på olika träningar, som exempelvis med Jack. Jag har spelat mycket med killar och då var det mycket en sorts träning. Då är det mest bara att bygga upp och då går man hela livet och tänker att det är den enda träning man kan göra, men jag har försökt vara som en svamp och försökt suga in all information jag kan. Sedan tar jag in det i mitt eget liv och till den erfarenhet jag har av hockeyn. Vad funkar mig?

Foto: Bildbyrån/Simon Hastegård

”DEN SOM DROG TACKLINGAR PÅ KILLARNA I SARGEN”

Du är stor, stark och fysisk, kommer du ha nytta av det i USA?
– Lyckas man förvandla sin storlek till en fördel så spelar det ingen roll om du är liten eller stor. Jag var jättefysisk när jag var liten och den som drog tacklingar på killarna i sargen. Dom kollade på den där med rosa handskar och undrade ”vad hände just nu”?
– När jag kom upp i damlaget vart det mer tvekan, hur mycket får jag göra nu? Dessutom växte jag och blev större än alla andra.
– Med det sagt så investerar jag och tror på mig själv. Det handlar om hur drar jag fördel av min storlek? Om man använder sin storlek på rätt sätt så får man många fördelar. Sedan kan jag inte säga att det jämt är en fördel att dra runt på 80 kilo. Det vill säga om jag inte bara har användbara och flexibla muskler. Jag har gått ner tio kilo nu, men jag ska gå ner några till.

Med tanke på hur vi inledde samtalet, siktar du på OS om fyra år?
– Såklart jag tänker på det. Ylva (Martinsen) kommer kliva på headcoach-jobbet och självklart funderar jag på vad hon kommer trycka på och så vidare. Alla har sina ledarskapsfilosofier. OS är stort och jag ska komma dit.
– Går det käpprätt åt helvete om fyra år igen så får jag utvärdera det också, men definitivt är OS mitt mål, men det är inte mitt specifika fokus i vardagen just nu. Just nu fokuserar jag varje dag på att bli det bästa jag kan bli, vad kan jag förändra, vad kan jag göra bättre. Det är vad som driver mig att gå upp på dagarna. Mitt närmsta fokus efter säsongen ligger på college eftersom jag ska gå fyra år där, vilket kommer bli otroligt kul.