Kanada – revanschsugen JVM-favorit efter fjolårsfiaskot

Det blev fiasko i fjolårets JVM-turnering i Göteborg. På hemmaplan ska Kanada ta revansch för kvartsfinalnederlaget. Men är de tillräckligt bra för att utmana de regerande mästarna USA? Juniorexperten Steven Ellis synar årets kanadensiska lag i sömmarna.

Den här texten är tidigare publicerad på DailyFaceoff.com och har översatts från engelska till svenska.

Inget land bryr sig om Junior-VM i hockey lika mycket som Kanada.

Är det en mediegrej? Förmodligen. Men medan collegebasket har sitt “March Madness”, får hockeyfans tillbringa två veckor med att se världens bästa tonåringar spela om guld inför en global publik. Inga pengar står på spel, bara ren och pur hockey. Och det är därför Kanada älskar det.

De älskar det också när de vinner – något de har lyckats göra hela 20 gånger, vilket är rekord. Kanada har vunnit guld tre av de senaste fem gångerna och fyra av de senaste sex – så även om resten av hockeyvärlden börjar komma ikapp, förväntar sig Kanada alltid guld.

Turneringen är tillbaka i Ottawa, hemmaplan för den berömda turneringen 2009 där Jordan Eberle blev en nationell hjälte. Kanada vann guld de två senaste gångerna de spelade på hemmaplan, så förväntningarna är höga för en trupp som har en enorm skicklighet.

Kommer det att räcka? Det får vi snart veta.

En tillbakablick på JVM 2024

Det enda ordet som verkligen kan beskriva förra årets insats? Besvikelse. De var aldrig favoriter till guldet och kanske inte ens kapabla att ta silver. Men ett brons? Det var inom räckhåll så länge alla höll sig friska.

Kanada hade vunnit de två senaste mästerskapen, så förväntningarna var höga. Tyvärr blev turneringen en katastrof när det verkligen gällde. Kanada började starkt med en utmärkt 5-2-seger mot Finland och krossade sedan Lettland med 10-0. Förlusten med 2-0 mot Sverige var definitivt en väckarklocka, men 6-3-segern över Tyskland gav dem lite liv – särskilt efter en tredje period med fyra mål för att bryta dödläget. Men från början behövde Kanada att deras stjärnspelare skulle prestera bättre – mycket bättre.

Det var särskilt sant när de kollapsade i kvartsfinalen och förlorade med 3-2 mot Tjeckien, vilket ledde till en femteplats – första gången de missade semifinalen sedan 2019. Men verkligheten var att stjärnorna helt enkelt inte levererade när de borde ha gjort det. Matthew Poitras, som hade spelat hela året i NHL fram till dess, hade bara fyra poäng på fem matcher. Jordan Dumais – en av QMJHL:s bästa poängspelare det senaste decenniet – hade bara två poäng. Matthew Savoie hade bara en assist. De enda spelarna som verkligen imponerade var Macklin Celebrini och Brayden Yager. Målvakten Mathis Rousseau spelade varje minut av turneringen, vilket innebar att det inte fanns någon reserv att vända sig till när han hade det tufft. Inte precis en vinnande strategi för tränaren Alan Letang.

Kanadas JVM-målvakter

Vissa år har Kanada inte haft en riktig förstamålvakt – 2024 var ett sådant exempel. Men den här gången har de två – Carter George och Carson Bjarnason. Båda har legitima skäl att vara lagets förstemålvakt, och det är möjligt att de inte ens bestämmer sig förrän matchen mot USA. Vilken lyxig situation att vara i.

Vi börjar med George, som är draftad av Los Angeles Kings. Han var fantastisk under U18-VM förra året och hade ett perfekt facit på väg mot guld. Han är inte stor, men han är atletisk med en fantastisk plockhandske. George gjorde till och med mål för Owen Sound Attack tidigare i år, så om laget behöver lite extra hjälp kan han bidra. Statistiken ser inte imponerande ut i Attack i år, men han är anledningen till att de har varit med i så många matcher – han kämpar för varje puck. Hockey Canada gillar honom, och efter att ha imponerat på träningslägret ser han ut att ha ett försprång som nummer ett just nu.

Bjarnason är dock ingen lättviktare. Philadelphia Flyers-talangen har några av de bästa siffrorna bland CHL-målvakter i år och spelar en viktig roll för Brandon Wheat Kings. Han är också bekant med att spela för Hockey Canada, även om han hade det lite tufft under U18-VM. Den 193 cm långa målvakten är den största i laget, och scouter gillar ofta målvakter med storlek. Det är inte lika avgörande i den här turneringen, men Bjarnason är en högklassig målvaktstalang som är svår att överlista när han är i form.

Som tredje målvakt är Jack Ivankovic en av Kanadas mest lovande unga målvakter. Han stod för en superprestation i Hlinka Gretzky Cup för några månader sedan, och trots att han bara är 180 cm lång ser han ut som en potentiell förstaval i draften. Få målvakter på senare år har haft så mycket ren skicklighet som Ivankovic, och han är redan van vid pressade situationer i sin unga karriär. Att ta med honom ger honom värdefull erfarenhet inför en möjlig startplats 2026 eller 2027.

Baserat på meriter finns det inte mycket att oroa sig för när det gäller Kanadas målvakter. Visst, vi har sett några kvalitetsmålvakter misslyckas på en sådan här stor scen, men den här gången känns det som att Kanada är väl rustade.

Kanadas JVM-backar

Kanadas backuppsättning är förmodligen lagets största svaghet. Den är absolut inte dålig, men det har funnits mer dynamiska grupper tidigare.

Sam Dickinson kommer att vara en nyckelspelare i den här uppsättningen. San Jose Sharks-draften är på väg mot cirka 40 mål och 115 poäng i år med Knights, vilket är otroligt för en back. Han har redan gjort 15 mål på 26 matcher i år. Dickinson förväntas leda ett av powerplay-formationerna och spela långt över 20 minuter per match.

Han kommer troligtvis att fortsätta spela tillsammans med sin lagkamrat Oliver Bonk, som gör sitt andra framträdande efter att ha varit på isen när Kanada blev utslagna förra året. Flyers-draften är en back som äter mycket istid och har några bra offensiva egenskaper, men han är mer av en defensiv specialist av de två. Ändå kan han göra uppåt 20 mål i år i OHL – en imponerande närvaro.

En spelare som verkligen älskar att ha pucken på sin klubba är Tanner Molendyk. Nashville Predators-backen gjorde 56 poäng förra året och kan nå 60 i år som en av WHL:s mest stabila poängproducenter från blålinjen. Molendyk är Kanadas bästa skridskoåkare bland backarna och kommer att imponera stort i den här turneringen efter att ha missat förra året på grund av en skada. Ingen rör sig lika smidigt som Molendyk, och hans kombination av rörlighet och spelförståelse gör honom till en fröjd att se.

På den mer fysiska sidan har Andrew Gibson – ännu en Predators-draft – imponerat under uttagningslägret. Han är en stor, tuff och fysisk back som verkligen kämpade för sin plats i laget, men han såg fantastisk ut i den första matchen mot U SPORTS. Det hjälpte till att säkra hans plats, eftersom ingen back gjorde ett lika bra jobb med att hålla pucken borta från nätet som Gibson.

Sawyer Mynio å andra sidan spelar bättre när han paras ihop med en tvåvägsback så att han kan fokusera på att vara en defensiv kraft. Jag tyckte att han såg riktigt bra ut med Zayne Parekh under lägret, och jag tror att han kommer att imponera trots att han inte är en högt profilerad ung spelare. Vancouver Canucks-fansen gillar honom verkligen.

Håll ett extra öga på Matthew Schaefer – som många anser vara den bästa talangen inför draften 2025. Mer om honom nedan, men det här är en spelare som kan börja längre ner i laguppställningen men som nästan säkert förtjänar istid i topp-fyra. Ingen annan back är lika dynamisk som han. Med eller utan puck – han är en framtida NHL-stjärna.

Kanadas JVM-forwards

För ett år sedan var Kanadas offensiva bredd begränsad – och deras största stjärnor var helt osynliga. Den här gången lämnar de till och med OHL:s bästa poänggörare, Michael Misa, utanför laget – de har bredd så det räcker och blir över.

Vi börjar med Easton Cowan, Toronto Maple Leafs-talangen som har en inofficiell poängsvit på 56 raka matcher i OHL:s grundserie. Han deltog inte på lägret – utöver individuella träningar – efter att ha lämnat Londons senaste match med en hjärnskakning. Han borde vara redo att spela och kommer att ha en större roll än sin bottenlinjeroll från förra året. Sedan dess har han vunnit MVP-titlar i OHL:s grundserie och slutspel, lett Knights till en OHL-titel och etablerat sig som Torontos främsta framtidslöfte. Det blir intressant att se om han får spela i numerärt underläge, men han kommer definitivt att behöva leverera många poäng.

Bradly Nadeau deltog inte heller på lägret, men han var en självklarhet för Kanada redan från början. Carolina Hurricanes-talangen har en bra rookiesäsong i AHL med Chicago Wolves, där han är på väg mot över 40 poäng. Han var het strax innan laget togs ut, vilket är ett gott tecken. Nadeau har ett av de bästa skotten i laget, och hans erfarenhet av att spela mot proffs borde vara värdefull. Det här blir Nadeaus första stora internationella turnering med Kanada efter att ha tillbringat större delen av sin utvecklingstid i BCHL och NCAA.

Två forwards med NHL-erfarenhet den här säsongen är Colorado Avalanches Calum Ritchie och Philadelphia Flyers-talangen Jett Luchanko. Ritchie gjorde sitt första NHL-mål under sina sju matcher med Avs tidigare i år, innan han återvände till Oshawa och producerade nästan två poäng per match. Luchanko å andra sidan är en av Kanadas mest energiska tvåvägsforwards. Han gjorde inga mål under sina fyra matcher i NHL, men han har gjort så mycket för att stärka sin position i laget det här året.

Brayden Yager är tillbaka för sitt andra JVM efter att ha slutat tvåa i lagets interna poängliga förra året. Nu som Winnipeg Jets-talang, efter att ha blivit trejdad dit av Pittsburgh Penguins, hade han ett stabilt läger och var riktigt vass efter sin övergång till Lethbridge förra veckan. Han kommer troligtvis att ha en mindre framträdande roll i år, vilket bara visar hur djup Kanadas trupp är.

Alla ögon kommer att riktas mot Gavin McKenna, den 16-årige supertalangen som väntas gå först i NHL-draften 2026. Han leder hela CHL med 60 poäng på 30 matcher och kan sluta med över 130 poäng. Tänk att han fortfarande har ett år kvar innan han draftas! McKenna hade en av de bästa prestationerna någonsin i U18-VM förra året, inklusive ett hattrick i finalens comebackseger mot USA. Trots att han är en av de yngsta spelarna i turneringen kommer McKenna nästan säkert att vara en av Kanadas främsta poängplockare.

Men om det är någon att hålla extra koll på så är det Berkly Catton. Seattle Kraken-talangen har varit en av de mest produktiva CHL-spelarna de senaste två åren och blir bara bättre ju mer han spelar. Han är en dynamisk center som både kan göra mål och spela fram, och det är förväntat att han kommer att bära ett stort ansvar i det här laget. Bli inte förvånad om Catton spelar i förstakedjan i den här turneringen innan han försöker slå sig in i Seattles lag nästa säsong.

Längre ner i laguppställningen tror jag att Carson Rehkopf också kan bidra med bra sekundär offensiv efter att ha börjat förra året som 13:e forward. Hans samarbete med Porter Martone har varit underbart i år.

NHL-draften 2025

Det är mycket ovanligt att något land tar med två av de tre bästa talangerna inför en kommande draft. Kanada har tidigare ofta undvikit att ta med yngre spelare, men den trenden verkar vara över. Bland backarna är Schaefer en av Kanadas bästa spelare. Det finns ingen bättre eller mer svårfångad skridskoåkare på blålinjen i denna draftklass, och hans rörlighet är bland det bästa vi har sett på senare år. Schaefer är också en fantastisk puckdistributör, och det är bara en tidsfråga innan han börjar dominera i OHL. Det beror delvis på att han har ett så avancerat spelsinne för sin ålder, där han ofta lurar motståndare innan han drar en skicklig fint och får pucken dit den ska.

Och sedan har vi Porter Martone, som kanske påminner om en ung Matthew Tkachuk. Han tacklar alla i sin väg, spelar med ren styrka och är en av de bästa målskyttarna i sin draftklass. Han passar perfekt för en roll i botten-sex eftersom han gör sig svår att möta – men han kan också bli en kraft på powerplay. Det fina med Martone är att han är stark även utan puck, vilket gör att han är mer än kapabel att spela stabil defensiv hockey.

Prognos

Det finns inget mer talangfullt lag i den här turneringen. Uppifrån och ner har Kanada den bredd som krävs för att göra en seriös satsning. Men talang räcker inte alltid – att hitta kemi snabbt, som USA med sina inbyggda kopplingar, kommer att vara avgörande. Kanadas offensiv ser stark ut, och de har ett par målvakter som kan vinna stora matcher. Frågan är om backarna kan hålla sin del av avtalet? Det är definitivt inte en dålig grupp där bak, men den är inte lika djup som under vissa andra år.

Men det är att vara petig. Det har redan pratats mycket om vilka som inte kom med i laget, men verkligheten är att den här truppen har stor spelstyrka. Man kan inte bara förlita sig på ren skicklighet – det här är inte en all-star-match. Kanada kanske är favoriter att vinna allt, men att få alla att dra åt samma håll direkt mot Finland och sedan aldrig ge sig är nyckeln till framgång. Kanada vann guld i Ottawa 2009 tack vare en fantastisk insats av Jordan Eberle – de skulle älska att upprepa det i år.

Kanadas gruppspelsmatcher i JVM

• 27 december mot Finland: 01:30 svensk tid
• 28 december mot Lettland: 01:30 svensk tid
• 30 december mot Tyskland: 01:30 svensk tid
• 1 januari mot USA: 02:00 svensk tid

Kanadas trupp till JVM 2025

Målvakter

Carson Bjarnason, Brandon (WHL)
Carter George, Owen Sound (OHL)
Jack Ivankovic, Brampton (OHL)

Backar

Beau Akey, Barrie (OHL)
Oliver Bonk, London (OHL)
Sam Dickinson, London (OHL)
Andrew Gibson, Sault Ste. Marie (OHL)
Tanner Molendyk, Saskatoon (WHL)
Sawyer Mynio, Seattle (WHL)
Caden Price, Kelowna (WHL)
Matthew Schaefer, Erie (OHL)

Forwards

Cole Beaudoin, Barrie (OHL)
Mathieu Cataford, Rimouski (QMJHL)
Berkly Catton, Spokane (WHL)
Easton Cowan, London (OHL)
Ethan Gauthier, Drummondville (QMJHL)
Tanner Howe, Calgary (WHL)
Jett Luchanko, Guelph (OHL)
Porter Martone, Brampton (OHL)
Gavin McKenna, Medicine Hat (WHL)
Bradly Nadeau, Chicago (AHL)
Luca Pinelli, Ottawa (OHL)
Carson Rehkopf, Brampton (OHL)
Calum Ritchie, Oshawa (OHL)
Brayden Yager, Moose Jaw (WHL)