Den skrattande JVM-veteranen: ”Vad man än säger börjar han garva”

Han är Juniorkronornas stora veteran och samtidigt lagets joker och glädjespridare. Jens Lööke är spelaren som alltid har nära till ett skratt och kan sätta ett leende på läpparna hos sin omgivning.
– Han skrattar mycket och det är alltid härligt med sådana spelare som skämtar ofta. Det behövs mellan allt det seriösa under en sådan här turnering, säger rumskompisen Jonathan Dahlén till hockeysverige.se.

MONTRÉAL (HOCKEYSVERIGE.SE)
Skratt är inte en ingrediens som nödvändigtvis bygger bra hockeyspelare, men det är definitivt något som kan bidra till att skapa harmoni i ett lag. Det är därför en spelare som Jens Lööke är så uppskattad av både tränare och spelare i Juniorkronorna under JVM.

19-åringen från Valbo har alltid ett leende på läpparna och nära till skratt. Ibland så nära att rumskamraten Jonathan Dahlén funderar på om det finns någon baktanke med det.
– Vad man än säger börjar han garva. Jag vet inte om det är för att ge mig gott självförtroende med mina skämt, säger Dahlén till hockeysverige.se.
– Han skrattar mycket och det är alltid härligt med sådana spelare som skämtar ofta. Det behövs mellan allt det seriösa under en sådan här turnering. Vi har det bra på vårt rum.

Utom på nätterna möjligtvis. Lööke är snabb att påpeka att det finns en stor nackdel med att dela rum med lagkamraten från Timrå.
– Han snarkar jäkligt högt, så det är svårt att somna om kvällarna. Jag har inte kört med öronproppar hittills, men jag tror att jag kommer att behöva det till nästa resa. Det är brutala snarkningar, skrattar han.

Lööke och Dahlén i Timrå. Foto: Bildbyrån/Nils Jakobsson

”HAN PÅVERKADE MIG SÅ ATT DET BLEV TIMRÅ”

Det är högt till tak hos vännerna och mycket av det har att göra med deras avslappnade inställning till livet. Lööke och Dahlén träffades för första gången för i ett av de tidiga juniorlandslagen och fann varandra snabbt. När Lööke lämnade Brynäs inför den här säsongen var Dahlén en av anledningarna till att han flyttade till Medelpad.
– Han påverkade mig så att det blev Timrå, så är det. Han berättade mycket bra saker om laget så det var mycket Jonathans förtjänst att jag hamnade där, säger Lööke.

Jonathan Dahlén beskriver kompisen som en glädjespridare var han än befinner sig. Oavsett om det är i Timrås eller Juniorkronornas omklädningsrum kan man höra hans smittande skratt eka mot väggarna.
– Jag är en rätt positiv människa, har lätt till skratt och gillar att prata. Jag är mig själv, försöker prata med alla och hålla en god stämning i laget, säger Lööke.
– Nu sista året får jag försöka bidra med att sprida ett lugn i laget när det behövs också. Jag har ändå lite rutin nu.

Mest rutin av alla i laget, till och med. Lööke JVM-debuterade som 17-åring i Toronto för två år sedan och har hunnit göra 18 JVM-matcher inför kvällens kvartsfinal mot Slovakien. Han anser sig ha kommit en lång väg sedan han klev in i Air Canada Centre som gallerprydd nykomling i 2015 års turnering.
– Det är en väldigt stor skillnad. Första året försökte jag lära mig så mycket som möjligt av de äldre, se hur de agerade och nu har jag försökt att ta med lite av det, säger Jens Lööke som även vill sprida energi med sitt spel på isen.
– Jag försöker spela med hög fart och smälla på ute på isen när det behövs också, så att man kan få i gång laget på det viset.

Förbundskapten Tomas Montén tycker att han fyller den rollen väldigt bra i årets upplaga av Juniorkronorna.
– Han har varit väldigt bra och varit en av dem som har varit mest jämn och bidragit i varje match, säger Montén om Lööke.
– Det känns som han har växlat upp jämfört med säsongen hemma i Timrå och det kanske man kan göra när man gör sitt tredje JVM. Man märker på de som gör sitt första JVM att det är lite spänt, men inte Jens.

Foto: Bildbyrån/Pär Olert

”HAN HAR SIN MÖRKA SIDA”

Båda Löökes tidigare JVM-turneringar har slutat i besvikelse i form av fjärdeplatser. Det ökar motivationen att kunna åka hem till Sverige med något av värde kring halsen i slutet av veckan.
– Det har varit fruktansvärt tråkigt att få lämna utan medalj båda åren, men nu har jag en sista chans och då vill man göra det bästa av den. Man blir extra motiverad och man är här nu för att vinna.
– Vi har gjort ett helt okej gruppspel, men det känns som vi kan spela mycket bättre än vad vi har gjort. Det skulle vara helt fantastiskt att avsluta med ett guld.

Avslutningsvis frågar jag Jonathan Dahlén om det inte finns något sätt att göra den ständigt leende Jens Lööke förbannad, eller åtminstone få honom att sluta skratta. Han ler finurligt:
– Han har sin mörka sida. Framför allt på ringen där när vi värmer upp med fotboll, då kan han bli riktigt frustrerad. Det gillar jag att dra nytta av. Han själv tycker att han är bäst i laget på ringen, men om du frågar mig tycker jag att han är en av de sämre.

Lööke avfärdar påhoppet som falskt med ett av alla sina högljudda skratt.
– Det är för att han är så fruktansvärt dålig som han försöker klandra ned på mig. Det är så det är tyvärr, kontrar han.
– Skulle du fråga resten av laget håller de nog mig ganska högt. Det är bara han som inte har koll på det.