SHL-drömmen var starkare än viljan att stanna i Kanada: ”Känns som en chans som inte kommer igen”

Han gjorde några bra säsonger i OHL-laget Kitchener Rangers, men när junioråren var slut tog Gustaf Franzén beslutet att åka hem igen. När Örebro hörde av sig tvekade han aldrig.
– Jag trodde inte att jag hade chansen att skriva ett kontrakt med ett SHL-lag, säger han till hockeysverige.se.

NORRKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)

Gustaf Franzén är tillbaka i svensk hockey inför den här säsongen. 20-åringen från Nisse Liedholms Valdemarsvik lämnade HV 71 för spel i OHL och Kitchener Rangers 2014 och blev kvar där två säsonger. Nu tillhör han Örebro i SHL, men är utlånad till Vita Hästen i Hockeyallsvenskan. Hockeysverige.se stämde träff med Franzén på ett av Norrköpings alla trevliga fik för en intervju. När vi satt oss ner med varsin Cafe latte började vi vår intervju med Valdemarsvik, en liten ort som inte är känt för att producera hockeyspelare.
– Pappa (Fredrik) spelade i Hästen och han älskar hockey så det var nog inget snack, det skulle bli hockey för mig med. Visserligen har jag provat på ganska många sporter, tennis, fotboll och så vidare, men jag bestämde mig i ganska tidig ålder att det var hockey jag skulle hålla på med, säger Gustaf Franzén och fortsätter:
– Vi åkte på jättemånga cuper. Det finns inte så jättemycket pengar i en så liten klubb så det var många som lade ner jättemycket jobb för oss. Det kunde vara föräldrar som skjutsade samtidigt som vi har sålt så otroligt mycket saker för att få in pengar. Det har varit allt från salamikorv och underkläder till jultidningar. Vi var en ganska bra kull i Valdemarsvik. Jag, Emil Djerf och Filip Fägersjö slog oss in i TV-pucken för Östergötland. Det var väldigt stort för lilla Valdemarsvik.
– Annars är det pappa som har pushat mig väldigt mycket. Hade inte han funnits där hade jag inte varit här idag. Samma sak med mamma (Linda), hon har alltid funnits där. Hela min familj och släkt har varit väldigt stöttande.

Just nu spelas slutspelet i TV-pucken och det var i just den turneringen som Franzén fick sitt genombrott 2010. Då svarade han för fyra mål och totalt 14 poäng på åtta matcher.
– Ja, det kan man absolut säga. Innan turneringarna visste jag inte riktigt hur jag låg till. Jag spelade i Hästen då och det gick väl bra att spela matcher, men jag visste inte på vilken nivå jag låg jämfört med alla andra 96:or i Sverige.
– Jag skulle nog säga att jag kom med på uttagningarna på ett bananskal redan i 95:ornas TV-pucklag. Det började med en uttagning i Valdemarsvik. Det var någon skada och jag var som alltid runt hallen där hemma. Då fick jag vara med på deras uttagning. Det gick jättebra under alla förturneringar. Sedan gick det sämre i själva turneringen eftersom jag var ganska nervös och oerfaren.
– Andra året blev lite av ett genombrott och det gick väldigt bra. Jag spelade i en bra kedja med Emil Djerv och Daniel Hjertstrand.

Det pågår en debatt om TV-puckens roll i svensk hockey just nu, hur viktigt tycker du det är att vara med i turneringen?
– För många är det lite ”make or breake” skulle jag nog säga. Kommer jag inte med i TV-pucken så kan jag lika gärna sluta med det här.

Hur tänker du kring det?
– Det är helt ärligt talat hemskt. Någon gång i sin karriär kommer man till det skedet där man funderar på om man ska fortsätta kämpa eller lägga av. Vi är ändå mycket senare här i Sverige, om man ser TV-pucken som det skedet, än vad dom är i Kanada. Där sker en gallring när barnen är hur små som helst. Då är TV-pucken sent om vi ser det på en internationell skala.
– I alla fall känns det jättetråkigt att det finns killar som känner att det skulle vara slut bara för att man inte kommer med i TV-pucken. Hur många killar var det inte som var jätteöverlägsna när jag spelade TV-pucken men som inte spelar nu? Att komma med i TV-pucken betyder egentligen ingenting på en större skala, men när man är i den åldern, alltså jag minns själv hur viktigt jag tyckte det var att komma med. Det är verkligen ett svårt ämne speciellt för mig eftersom jag själv var med. Jag kan ju inte tala för dom som inte kom med.

Vad skulle du säga till en spelare som inte kommer med?
– Att det spelar ingen roll. Det kanske är kul, absolut, TV-pucken är en jätterolig turnering, men det spelar absolut ingen roll i längden. Det var många spelare som var jätteduktiga i TV-pucken men som inte spelar längre för att dom inte klarade av att ta steget. Fortsätt köra, din tid kommer.

Foto: Bildbyrån

Efter att ha lämnat Vita Hästen 2012 spelade centern från Valdemarsvik två säsonger i HV 71:s juniorlag. Efter andra säsongen valde han dock att flytta över till Kanada för spel i Kitchener Rangers.
– Jag har alltid gillat hockeyn i Kanada och hela deras kultur är häftig. Jag är så otroligt lyckligt lottad att jag fick spela i ett så otroligt bra J20-lag två säsonger i rad och hade en tränare, Anders Olsson, som trodde på mig. Han har jag mycket att tacka för att jag fick komma upp tidigt i J20-laget och verkligen få chansen. Vi lyckade dessutom vinna SM-guld två säsonger i rad.
– Efter U18 VM ville jag testa på något nytt. Det var inte så att jag kände mig klar med J20. Jag hade mycket väl kunnat spela kvar där eftersom det är en otroligt bra liga, men jag hade gjort det där. Då kom det här med OHL och jag lyckades bli draftad av Kitchener. Det bästa för mig hade kanske varit att stanna i HV 71, det vet man inte, men jag ångrar ingenting för det var verkligen otroligt roligt i Kanada.

Blev det som du förväntade dig?
– Jag hade inte jättehöga förväntningar. Jag visste att där borta blir man värdesatt utefter hur mycket poäng man gör. Här i Sverige, i alla fall i juniorligorna, ser man på spelare som tar bra beslut.
– Jag har aldrig varit en spelare som gör jättemycket poäng utan jag är en hårt jobbande tvåvägscenter. Min agent (Martin Nilsson), jag och farsan hade pratat om att det skulle bli tufft första säsongen där borta. Det blev det också. Då kom tankarna om jag skulle åka hem och så vidare.
– Jag bodde hos en värdfamilj (Daubs) där borta, otroligt bra människor som jag fortfarande har en bra kontakt med, dom fick mig att fortsätta köra, att ge det en chans. Även pappa och agenten var med och stöttade. Det lossnade i slutet på den säsongen…

Första säsongen svarade Franzén för 15 mål och totalt 34 poäng på 65 matcher och 17 mål och totalt 52 poäng på 66 matcher andra säsongen. Andra säsongen var han dessutom assisterande kapten.
– Min andra säsong hade vi ny tränare och det är den bästa tränare jag någonsin haft. Mike van Ryn heter han. Mike litade mycket på mig och gav mig otroligt mycket speltid. Han gillade det sättet som jag spelade på och dessutom fick jag ta en ledarroll trots att jag är europé. Han sa att om jag hade stannat hade jag blivit lagkapten den här säsongen. Det här var den roligaste säsongen i hela min hockeykarriär.

Är du besviken över att du inte fick chansen i exempelvis AHL eftersom du gjorde ganska bra ifrån dig i OHL?
– Nej, det är jag inte. Jag hade gärna åkt på en NHL-camp. Det hade varit skitroligt, absolut, men jag är inte besviken över någonting. Jag har spelat min livs hockey och då handlar det inte om att jag gjort en massa poäng. Jag spelade i ett bra lag i en andrafemma med många bra spelare.
– Visst gjorde jag en del poäng, men sättet jag spelade på, det var den roligaste hockey jag spelat i hela mitt liv.

Varför blev du inte kvar i Kanada?
– Även om det hade gått bra för mig så trodde jag inte att jag hade chansen att skriva ett kontrakt med ett SHL-lag. När Örebro hörde av sig och ville sajna mig var det bara att säga ja. Det kändes som en chans i livet som kanske inte kommer igen.

När du åkte över till Kitchener, fanns målsättningen då att du skulle ta den vägen till NHL?
– Tanken var att åka dit och spela så bra jag kan. Målet då var att bli draftad, men nu blev det inte så men samtidigt ingenting för mig att vara ledsen över. Efter det var det bara att göra en säsong till och göra det så bra som möjligt för att sedan att komma tillbaka till Sverige.
– När Örebro hörde av sig var det jätteroligt. Jag pratade med mina tränare och dom var väldigt stöttande. Det var väldigt tufft när jag gick in efter säsongen och berättade vad jag hade beslutat. Det var inte bara att lämna laget utan det var också att lämna familjen som jag bodde hos och som jag älskar så otroligt mycket, säger Gustaf Franzén med en blick som talar om att det var känsligt att ta avsked.

Hur trivdes du i själva staden, är det en hockeystad?
– Ja, herregud. Det ligger precis utanför Toronto vilket är hockeyns Mecka. Vi snittade 7000 på våra hemmamatcher vilket är helt galet. Dessutom hade jag turen att hamna i Kitchener, en organisation som verkligen är i världsklass. Hur dom skötte allt och hur dom fick mig att inte bara bli en bättre hockeyspelare utan även att växa som människa verkligen världsklass.

Väl i Örebro blev Gustaf Franzén ganska omgående utlånad till Vita Hästen, en utlåning som 20-åringen har en förståelse för.
– Örebro hade berättat att det var lite deras idé att jag skulle komma hit och fortsätta utvecklas. Dom tycker inte att jag är redo ännu för spel i SHL, eller rättare sagt för att kunna spela det spelet som dom vill ha mig att spela i SHL. Dom vill att jag ska kunna producera framåt och inte bara ha mig spelande några minuter i en fjärdefemma.
– Det gick bra för mig under försäsongen och även under mina två första matcher i SHL. Framförallt mot Färjestad borta i första matchen gick det jättebra. Coacherna sa att dom var otroligt imponerade och att dom inte hade förväntat sig det här av mig. Nu tror coacherna att det här är det bästa för mig och då tror jag också det.
– Nu ska jag fortsätta jobba på här och framförallt då på min fys, muskler och explosivitet. Det är kanske delar som hindrar mig från att spela det spel jag vill i SHL. Jag har ett schema som jag följer väldigt strikt för att bli större och starkare

Inför kvällens match med Vita Hästen mot Tingsryd har Gustaf Franzén svarat för två mål på åtta matcher.
– Det började otroligt bra och jag gjorde mål i våra två första matcher. En bättre start kunde jag inte ha fått. Nu har det inte gått så jättebra för laget på senaste tiden. Så är hockeyn och det är bara att köra på. Senast mot Oskarshamn spelade vi som vi vill spela men pucken har inte alltid hittat in i målet, men så kan det vara ibland.
– Jag vill såklart kunna hjälpa till här så mycket som möjligt med mål och assist. Speciellt när man har satt mig på en vinge vill jag kunna prestera och hjälpa till ännu mer. Man vill att jag ska lägga ännu mer energi på det offensiva spelet.

När ser vi dig tillbaka i Örebro?
– (skratt) Det vet man inte. Det är många faktorer som spelar in där. Bland annat hur jag spelar här i Hästen såklart, vad Örebro behöver och så vidare.
– Så snart som möjligt vill jag vara tillbaka i Örebro. Det är mitt mål och det är inget jag behöver sticka under stolen med. Självklart vill jag spela på en så hög nivå som jag kan och just nu är det i Örebro. Det bästa jag kan göra för att komma tillbaka till Örebro är att hjälpa Hästen att vinna matcher och bidra här. Det är bara att gnugga på här så får vi se vad som händer.