En stolt lagkapten: ”Sa till mina föräldrar att de skulle få se mig spela med Brynäströjan”

Han ratades av Brynäs efter juniortiden och fick börja om i Hockeyettan. Efter en lång hockeyresa har Jacob Blomqvist inte bara lyckats ta sig ”hem” till Gävle, från och med den här säsongen är han dessutom lagkapten för klubben i sitt hjärta. En synnerligen stolt sådan.
– Varje gång jag sätter på mig tröjan känner jag stolthet och man får påminna sig själv lite om att det nu är jag som är kapten, säger Blomqvist till hockeysverige.se.

GÄVLE (HOCKEYSVERIGE.SE)
Lars Bylund, Tord Lundström, Stig Salming, Jan-Erik Silfverberg, Anders ”Masken” Carlsson, Jörgen Sundqvist, Jakob Silfverberg, Anders Huss, Willy Lindström, Anton Rödin, Anders Bäckström, Niclas Andersén, Jan Larsson, Tommy Sjödin, Andreas Dackell…

Listan på klassiska lagkaptener i Brynäs sedan klubbens första guld 1964 kan göras lång. Säkert har jag missat något stort namn nu. Förlåt i så fall. Men nu kan vi lägga till ytterligare ett namn till denna häftiga skara hockeyspelare, Jacob Blomqvist.
– Först och främst är jag väldigt stolt över att jag lyckades ta mig tillbaka till Brynäs. Jag sa vid något tillfälle när jag pratade med mina föräldrar att någon gång ska ni få sitta här och se mig spela med Brynäströjan på. Jag fick ju också vara med några matcher redan som junior i Brynäs, säger Jacob Blomqvist till hockeysverige.se när vi möts för en intervju i Gavlerinken och läser upp raden av klassiska lagkaptener som huserat i Brynäs.
– När jag i våras fick frågan om jag vill bli kapten i Brynäs i våras, alltså namnen du rabblar upp här är ju spelare som jag har suttit här i Gavlerinken och följt sedan jag var liten grabb. Det tog ett tag innan jag började tänka att nu är jag den här spelaren som har ett C på bröstet och ska gå i bräschen.
– Det här är något jag värderar väldigt högt och tänker på dagligen. Varje gång jag sätter på mig tröjan känner jag stolthet och man får påminna sig själv lite om att det nu är jag som är kapten, men det är bara otroligt positivt och ärofyllt att vara kapten i Brynäs, klubben som jag har följt och växt upp med.

Vilken är den första match du minns att du såg från Gavlerinkens läktare som liten knatte?
– Första minnena från det jag och syrran var riktigt små var då Brynäs mötte Leksand. Det var alltid något extra i hallen då och drag på läktaren. Guldet 1993 minns jag också väldigt väl.

När du klev in i kaptensrollen bollade du mycket erfarenheter med Jörgen Sundqvist som tidigare varit lagkapten för Brynäs?
– Nej, det har inte gjort. Jag vill gå min egen väg samtidigt som jag inte försöker göra en så stor grej av det. Jag ska försöka föregå med gott exempel, vara lite pådrivare, positiv, glad och så ofta som möjligt se det från den ljusa sidan. Kolla av i laget lite om det är nåra speciella saker som behövs ta upp med tränaren, sportchefen eller något sådant.
– Jag är ganska färsk i det här även om jag har varit kapten i J18, J20 och TV-pucken när jag var yngre. Nu är det första gången i senioråldern. Jag får växa in i det samtidigt som vi har assisterande kaptener och delar upp ansvaret mellan oss.

När hockeysverige.se nyligen träffade Färjestads lagkapten Magnus Nygren berättade han följande angående kaptensansvaret:
– Jag kanske ibland bryr mig för mycket om hur andra har det och det funkar för dom. Där får jag nog lära mig att vara lite mer egoistisk.
Något liknande har Brynäskaptenen inte upplevt.
– Jag känner bara att det har blivit en positiv injektion. När jag spelar match är kaptensrollen ingenting jag tänker på. Det enda som jag kanske tänker på då är att försöka påverka domarna lite. Jag ska vara med och prata och kolla lite hur dom tänker.
– Jag har pratat med vissa kaptener och dom har sagt åt mig vara mig själv och inte tro att jag måste vara si eller så. Sedan måste man kunna ryta i ibland för att väcka laget.

Foto: Ronnie Rönnkvist

EN LÅNG RESA TILL SHL: ”VILLE GE MIG EN ÄRLIG CHANS”

Jacob Blomqvist fick lämna Brynäs 2006. Sedan har resan gått via Kiruna, Kumla, Valbo, Bofors, Modo och Leksand innan han kom hem till Brynäs 2014. Under hela resans gång har också målet funnits hos 29-åringen att en dag dra på sig Brynäströjan igen.
– Det blev lite struligt med tryout i Arboga och allt det där. Sedan blev det Kiruna i Division 1. Tränare där då var Hasse Wallson och Lasse Johansson. Jag trodde ändå mycket på mig själv och kände att jag kan mycket bättre och har mer i mig. Jag ville ge mig en ärlig chans att kriga mig tillbaka.
– Brynäs tog även hem mig under landslagsuppehållet i november och januari. Då kände jag att Brynäs hade koll på mig och ingenting som dom sa bara. Det var en viktig sporre den säsongen.
– I Bofors var det nära att jag skulle komma tillbaka Brynäs, men då fanns det inte den rollen som man ville erbjuda mig samtidigt som Brynäs hade ett väldigt bra lag. Jag hoppades men det blev Modo i stället. Jag har alltid haft som mål att komma tillbaka hit och, som sagt var, är väldigt stolt över den resan jag gjort. Dessutom har det varit en väldigt rolig resa oavsett vilken division och lag jag spelat i. Jag har träffat många roliga och bra kompisar på vägen hit, säger Jacob Blomqvist med ett leende.

Hur var Hans Wallson som tränare i Kiruna vid den tiden?
– Det var Lasse som var huvudtränare medan Hasse var assisterande. Båda var energifyllda. Jag kommer ihåg att Lasse Johansson åkte runt med ett ”headset” på sig med en mikrofon som var uppkopplad i högtalarsystemet i arenan (skratt). Han kommenterade ”bättre pass där” och så vidare.
– Det var ändå kul att komma till en klubb som var seriös och där alla ville framåt.

Du får lite av ett genombrott under dina tre säsonger i Leksand, vad gjorde att det kickade igång för dig just där och då?
– Genombrottet var ändå, tycker jag, i Bofors. Där fick jag en tränare (Sam Hallam) som trodde på mig. Jag fick mycket istid och lyckades bra där. Det var Stefan Bengtzén (Idag sportchef i Brynäs) som värvade mig till Bofors.
– I Modo blev det en tung säsong både för mig och för klubben. Sportchefen (Fredrik Andersson) som värvade mig dit fick kicken och Markus Näslund kom in. Dessutom var det inga tränare klara innan jag skrev på för Modo. Man hade ingen riktig kontroll på hur man skulle spela och matcha mig.
– Efter det kom jag till Leksand. Där fick jag förtroende. Leksand satsade på mig samtidigt som jag tycker att jag utvecklades mycket där och trivdes bra vid sidan av. Dessutom hade vi ett bra lag, ungefär samma lag i två, tre säsonger. Jag kände mig viktig i laget och tyckte att det var otroligt kul med hockey igen. Det var en rolig tid och jag är väldigt tacksam att jag fick spela där och tack vare det kunde spela mig tillbaka till Brynäs.

Du har spelat i både Modo och Leksand, kände du mest sorg över att Modo åkte ner eller glädje över att Leksand gick upp?
– Det var väldigt svårt. Jag ville att båda lagen skulle vinna, så jag vet inte… Det bästa laget gick upp eftersom det var dom som vann. Sedan tycker jag absolut det är tråkigt att Modo inte lyckades hålla sig kvar, men dom har haft några tunga säsonger och inte fått till det riktigt.
– Modo kanske behöver göra lite förändringar för att bli den här plantskolan som man varit en gång i tiden och att vara ett topplag. Självklart måste Modo ta sig tillbaka ganska fort för att fortsätta den utvecklingen.
– Tråkigt att Modo åkte ur, men kul att Leksand gick upp.

Jacob Blomqvist har inlett årets säsong med att göra ett mål och totalt tre poäng på fyra matcher i ett Brynäs som inför kvällens match mot Luleå parkerar på en åttonde plats.
– Det har känts bra på försäsongen och i dom inledande två matcherna mot Frölunda. Mot Örebro spelade vi bra stundtals och mot Linköping gör vi en skaplig match. Det känns som vi kör på och spelar som vi alltid har gjort och alla i laget har köpt spelet som vi spelar på. Orkar vi hålla i och köra på det här sättet hela tiden så blir vi svåra att möta, vilket vi också har hört av motståndarna. Vi tror på det vi gör och tar faktiskt bara match för match och inte snackar om vad vi ska uppnå och så vidare. Det är stenhårt jobb varje dag, försöka vara så jobbiga som möjliga att möta och spela med en så hög press som möjligt. Jag tror att det är en ganska rolig hockey att titta på när vi spelar med den här höga energin. Vi har höga förväntningar på oss själva och har också fyra bra femmor. Nu har vi inte riktigt fått igång första och andra femman ännu. Trots det har vi gått skapligt, så vi har lite sparkapital i oss.
– För min egen del tog jag ett stort kliv från jul och framåt förra säsongen. Speciellt i play-in-matcherna. När det gick tungt för laget tycker jag ändå att jag höjde min lägstanivå och utvecklades samtidigt som jag tog för mig mer och mer.
– Jag har börjat på en högre nivå i år och det har gått väldigt bra på försäsongen. Nu har det börjat rätt bra i våra första fyra matcher också. Jag hoppas att kunna ha samma formkurva den här säsongen och höja mig ändå lite mer. Samtidigt känner jag att jag som kapten får ännu lite mer press på mig och måste verkligen ge järnet i alla möjliga situationer för att gå i bräschen och vara en förebild, så här ska det vara och så här ska vi jobba i Brynäs.

Om jag säger att Jacob Blomqvist får höja SM-bucklan efter att Brynäs vunnit den avgörande finalen mot Frölunda, vad säger du då?
Blomqvist tystnar ett tag och ler innan han svarar.
– Jag vet inte, men det skulle nästan vara för bra för att vara sant. Ett tag efter det att jag blivit kapten tänkte jag att pricken över i skulle vara först att få komma hem och spela, bli kapten, sedan vara med om att vinna SM-guld och få lyfta pokalen inför hemmapubliken… Jag får lite rysningar bara jag tänker på det. Det vore en dröm.