Är VM-svensken NHL:s snällaste spelare? ”Vill inte vara mesigast i ligan”

– Jag får bli tuffare, man vill ju inte vara mesigast i ligan, säger VM-centern till hockeysverige.se.

Köper man stereotypen har hockeyspelare genom alla tider haft ett rykte om sig att vara råbarkade, testosteronstinna och ilskna typer ”som tuggar taggtråd och spottar snus”, som buskisbandet Kenneth & the Knutters sjöng i början av 90-talet. Den ultimata nidbilden är 70-talets Broad Street Bullies, Philadelphia Flyers våldsamma gäng anfört av en tandlös Bobby Clarke med ett så pass diaboliskt leende att Charles Manson framstår som korgosse i jämförelse.

2016 har vi antagligen en lite mer nyanserad bild av fenomenet och kan ha lite kul med vanföreställningen. Det blir inte minst påtagligt när man träffar en kille som VM-aktuelle Alexander Wennberg. Välartikulerad, artig och belönad med ett utseende som gör honom pojkbandsmässig. Som om inte det vore nog är han i jämförelse med de flesta en ängel på isen. Den senaste säsongen spelade han 69 matcher för Columbus Blue Jackets i NHL och registrerade bara två utvisningsminuter. Faktum är att han hann spela 63 raka matcher innan säsongens första och enda tvåa kom, en fasthållning i en match mot Carolina Hurricanes den 2 april.
– Det har varit väldigt mycket snack om det där. Jag har egentligen inte lagt ned nån större energi på att fokusera på att ta utvisningar eller skippa dem, jag har bara spelat mitt spel, säger Wennberg till hockeysverige.se när han ombeds förklara hur det kommer sig att han så sällan hamnar i utvisningsbåset.
– Men jag måste ändå säga att jag är lite imponerad att man har hållit sig borta från trippingar och sånt. Det får man säga är bra gjort av mig.

Tittar man över hela säsongen är det egentligen ingen ordinarie spelare i NHL som är i närheten av Wennberg när det kommer till så få utvisningsminuter på så många matcher. Pittsburgh Penguins forward Kevin Porter spelade 41 matcher utan att bli utvisad alls under säsongen, men han hade bara en bråkdel av speltiden som Wennberg fick ihop. Men epitetet ”NHL:s snällaste spelare” är ingenting som 21-åringen från Nacka vill veta av. – Det är väl det som är grejen, jag får ta och bli lite tuffare. Man vill ju inte vara mesigast i ligan, skrattar han. 

Det paradoxala med Wennbergs ”snällhet” på isen är att han under större delen av säsongen har haft hårdhudade John Tortorella som coach i Columbus Blue Jackets. Tortorella är känd för att inte alltid satsa på skickliga spelare framför tuffingar. Men just Wennberg har han ett gott öga till och respekten är ömsesidig.
Tortorella är ärlig, han säger rakt ut vad han tycker och det är bara att göra som han säger. Då får man spela mycket. Jag gillar den stilen, för den som är bäst på isen får spela mest och det är så det ska vara, säger Wennberg som inte tycker att han har förändrat på sitt spel bara för att Tortorella dök upp i båset.
– Det handlar mer om att vara noggrann med detaljer. Han är lite rakare i spelet. Men jag försöker inte ändra mig som människa bara för att jag får en ny coach. Han verkar gilla mig som spelare och människa, så det är bara att fortsätta på samma spår.


Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

EN LJUS FRAMTID FÖR WENNBERG – OCH COLUMBUS

Det var också under Tortorella som det började lossna för den tidigare djurgårds- och frölundacentern i NHL. För trots en tuff start på säsongen, med både en hjärnskakning och en bruten fot, fördubblade han sin poängskörd jämfört med rookiesäsongen – fyra mål och 16 assist blev till åtta mål och 32 assist.
– Efter den tuffa starten började jag komma in i det. Jag kände redan från början att jag var bekväm med omgivningen. Det är första gången på sex år som jag är i samma lag med samma killar, så man kände ett lugn och det visade sig på självförtroendet. Jag vågade hålla i pucken, passa pucken och skapa chanser. Det släppte och jag fick ett bra flow.

Alexander Wennberg tror inte att 40 poäng är något tak för honom som NHL-spelare. Sett till hur säsongen utvecklade sig och den kemi han byggde med en spelare som Brandon Saad finns det utrymme för ännu mer nästa säsong.
– Jag har absolut tagit ett stort steg framåt och jag har förbättrat mycket sedan året innan, men jag känner fortfarande att jag har mer att ge. Det blir en viktig säsong som jag har framför mig, så det ska bli roligt att komma i gång med fyssäsongen efter VM, säger Wennberg som kommer att gå in på sista året på sitt rookiekontrakt till hösten.

Columbus må ha varit en stor besvikelse under säsongen, men det finns en hel del anledning till framtidstro för Wennberg och hans lagkamrater. I farmarlaget Lake Erie Monsters i AHL finns det en hel del potentiella NHL-spelare.
– Det är jättespännande. De unga killarna som kom upp därifrån sent på säsongen var fantastisk duktiga. Det är många underifrån som trycker på och gör att de som är däruppe måste höja sig. Det är ingen i laget som har en säker plats, säger han och syftar på killar som Oliver Bjorkstrand, Josh Anderson och Sonny Milano.

Utöver det har klubben draftat bra och har både den amerikanske backbjässen Zach Werenski och Linköpings juniorback Gabriel Carlsson i pipelinen, två spelare man plockade i första rundan i fjol. Men framför allt får Blue Jackets möjligheten att drafta som tredje lag efter Toronto och Winnipeg i sommar. Om klubben inte väljer att trejda sitt förstaval innebär det att man kommer att kunna välja ett av de tre superlöften som 2016 års draft har att erbjuda.
– Nu har man hållit koll på alla de här tre i draften, (Jesse) Puljujärvi, (Patrik) Laine och (Auston) Matthews. Det ska bli otroligt spännande att se vem vi får. Det blir ett stort tillskott vem det än blir, säger Wennberg.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: