Mognare och starkare – nu är Rödin redo för NHL: ”Kommer inte bli samma visa i år igen”

Senast han testade på spel i Nordamerika var han inte riktigt mogen uppgiften att ta sig till NHL. Efter tre starka säsonger i Brynäs ska Anton Rödin visa att han har vuxit både som människa och hockeyspelare.
– Nu har jag gjort det där en gång och jag var kanske lite passiv då. Jag skulle inte säga att jag var rädd, men jag stod och kollade i stället för att ta tag i sakerna själv, säger Rödin till hockeysverige.se.

Anton Rödin utsågs till SHL:s bästa spelare den här säsongen. Detta trots att en skada gjorde att han bara kunde spela 33 matcher och framförallt inte var med Brynäs i slutspelet. Mycket av hans framgångsrecept senaste säsongerna har varit att han fått ett driv i det han gör. Ett driv som har fått honom att gångna säsongen bära ett C på bröstet i Brynäs. Men vad bottnar det här drivet i? Hockeysverige.se bad Anton Rödin att försöka reda ut det.
– Om man ser till vid sidan av isen så har jag alltid haft en dröm att spela på en så hög nivå som möjligt. Det är också vad som driver mig till att ge 100 procent på varje träning, övning och under hela sommaren, försäsong och så vidare.
– På isen är det samma sak, man vill ju vinna varje match och bli en så bra hockeyspelare som möjligt. Då blir det att man tävlar i varje situation hela tiden.

Som lagkapten, får du med dig killarna i det här drivet?
– Ja, det tycker jag. Sedan tycker jag inte att det bara är jag som fått med mig folket. Det var många andra som också hjälpte till att dra med sig hela laget.

Anton Rödin är 25 år i dag. Även om han bott i Gävle under större delen av sin livstid, så står det Hammarby som moderklubb.
– Jag tror att jag var sju år då jag började med hockeyn i Hammarby. Sedan spelade jag där under något år, men när jag var runt 10 år flyttade jag med familjen upp till Gävle.

Om Hammarby och Gefle möts i en fotbollsallsvenskan, var har du hjärtat då?
– Oj… Jag är faktiskt inte intresserad av fotboll så ska jag vara ärlig så sitter nog hjärtat kvar där det alltid suttit, skrattar Rödin som däremot är intresserad av andra sysslor vid sidan av hockeyn.
– Jag spelar nog helst golf. Fiskar gör jag också en hel del så det blir mycket att vara ute.

”DET BLEV NÅGRA TUNGA TAPP”

Anton Rödins Brynäs hade en lite märklig säsong. Fram till dryga 30 omgångar talades det om att Brynäs kunde bli en ”dark horse” i slutspelet. Sedan skadades Anton Rödin och efter det tycktes lagets fina spel vara som bortblåst. Brynäs tar sig trots allt till åttondelsfinal där man blir utslagna av Djurgården efter 2-1 i matcher.
– Vi hade ett jäkligt bra flyt innan jul där vi vann många matcher med udda målet och så vidare. Sedan blev inte bara jag skadad utan vi hade ett gäng spelare borta, Simon Bertilsson, Anssi Salmela och även Petr Vrána. Det blev några tunga tapp på många av spelarna som skulle producera.
– Vi spelade ändå ganska bra under tiden då vi var skadade, men vi förlorade många matcher med uddamålet. Det kan vara att vi hade så många producerande spelare borta som gjorde att vi inte vann några av matcherna.

Spelade mentala bitar in också eftersom ett lag ändå inte kan stå och falla med 3-4 spelare?
– Nej, så är det. Ibland blir det så att när man spelar bra men ändå förlorar några matcher med uddamålet så sätter det sig kanske på huvudet. Sedan hade vi en bra kedja med mig, Greg (Scott) och Oskar (Lindbom). Det kanske vara svårt att hitta en ny länk till dom som skulle fungera. Det kanske gjorde att det plockades någon procent från Greg och Oskar också.
– Samma sak hade det kanske varit för mig om Greg hade försvunnit. Vem vet?

Att stå bredvid när inte laget vinner matcher hur är den känslan?
– Det var svinjobbigt såklart när man istället kunde vara där ute och spela. Samtidigt fanns det inte så mycket att göra. Jag hängde med grabbarna och försökte peppa så mycket jag kunde. Det var verkligen skitjobbigt när det går tungt för laget och vi inte vinner matcher.

Den 22 mars kommer nyheten som inte många blev förvånade över. Anton Rödin lämnar Brynäs för spel i NHL för Vancouver.
– Det bestämdes att jag skulle åka över bara någon dag innan det kom ut i tidningarna. Innan visste jag bara att det fanns intresse.

Hur reagerade Vancouver på att du var skadad?
– Det var tänkt att dom skulle komma över och kolla på några matcher. Om jag eventuellt hade kommit med i Tre Kronor skulle dom se någon match där också.
– Nu var det som det var och det fanns inte så mycket att göra. Vancouver har haft scouter på matcher tidigare den här säsongen och även den förra. Dom hade sett mig under ett och ett halvt år och tyckte att jag spelade tillräckligt bra hockey för att få chansen.

”STOD OCH KOLLADE I STÄLLET FÖR ATT TA TAG I SAKERNA SJÄLV”

Anton Rödin spelade i AHL för Chicago Wolves mellan 2012 och 2014. Det blev ingen poängsuccé för honom. På 111 matcher svarade Rödin för 14 mål och totalt 41 poäng. Men han fick med sig en hel del erfarenhet som han kan dra nytta av när han i höst åker över till Vancouver.
– Det är rätt mycket erfarenheter jag tar med mig faktiskt. Nu har jag gjort det där en gång och jag var kanske lite passiv då. Jag skulle inte säga att jag var rädd, men jag stod och kollade i stället för att ta tag i sakerna själv.
– Nu är jag äldre och är, vad jag tycker själv, en bättre hockeyspelare så det kommer inte bli samma visa i år igen, att jag inte tar för mig riktigt. Jag tror att det är viktigt att just ta för sig när man kommer över.

Någon direkt oro över att hamna i AHL igen känner inte Anton Rödin i dagsläget.
– Jag har faktiskt inte ens tänkt i dom banorna. Jag har som mål att slå mig in i Vancouver och jag tror också att jag kommer få en chans till det. Det gäller bara att ta vara på den.

Nu kommer Anton Rödin få spela med bland andra bröderna Daniel och Henrik Sedin, något som han ser fram emot mycket.
– Det ska bli kul såklart. Det är fortfarande två världsspelare och har varit så under en väldigt lång tid.
– Jag tror att jag kan lära mig mycket av att kolla på dom. Det gjorde jag redan då jag var där för tre år sedan när jag var över där.

Du vann Guldhjälmen som ett bevis på att du var SHL:s bästa spelare. Borde inte den som vinner det priset ha en given plats i World Cup-laget?
– (Skratt) Nej, det tycker jag inte. Det finns många bra NHL-spelare som kommer före mig.