GULDGOSSEN: ”Allt blev en enda dimma”
John Carlson, Mika Zibanejad, Rasmus Ristolainen – och nu Kasperi Kapanen. Den finske stjärnjunioren skrev in sig i JVM-historien som övertidshjälte i en final genom att skjuta Finland till sitt andra JVM-guld på tre år.
— Det största ögonblicket i mitt liv, säger den hese matchvinnaren till hockeysverige.se efter övertidsrysaren mot Ryssland.
HELSINGFORS (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det är i JVM den stora hockeydramatiken utspelar sig. Årets turnering i Helsingfors var inget undantag — och framför allt då inte den milt sagt händelserika finalen mellan Finland och Ryssland.
Finland hade med sin frejdiga attackhockey vänt underläge 0-1 och 1-2 till ledning 3-2 efter Sebastian Ahos ledningsmål sent i den tredje perioden. Hemmanationen såg ut att gå mot JVM-guldet i ett elektriskt Hartwall Arena när Ryssland kvitterade — med 6,9 sekunder kvar.
Backstjärnan Ivan Provorovs skott styrdes in av Andrej Svetlakov och inom loppet av ett par sekunder var det som om allt syre hade sugits ut ur den finska nationalarenan. Förlängning vidtog och där fick hemmafansen det lyckliga slut de väntat på. Blott 1.33 in i övertiden kanaliserade Kasperi Kapanen Rasmus Ristolainens ande från Malmö för två år sedan, gav sig ut på en soloräd och snickrade in pucken via köksvägen.
— Jag såg att backen stötte mot mig, så jag försökte gå runt honom, tog mig runt kassen och såg att målvakten inte var där. Allt efter det blev allt en enda dimma, skrockar Kapanen när han kommer ut i den mixade zonen draperade i en finsk flagga och med den gyllene medaljen runt halsen.
— Jag tror mina ögon ploppade ut där ett tag. Jag såg aldrig att pucken gick in, bara att mina vänner i laget kastade av sig sina hjälmar och handskar så jag fattade att någon hade hänt, haha.
— Det här är det största ögonblicket i mitt liv. Det var ett viktigt mål, men framför allt tycker jag att laget förtjänade att vinna. Jag är bara glad att vinna.
”TÄNKER INTE GÅ HÄRIFRÅN MED EN SILVERMEDALJ RUNT HALSEN”
Att Finland lade det sena ryska kvitteringsmålet bakom sig och kunde avgöra omedelbart i förlängningen symboliserar den karaktär som laget visade upp genom hela turneringen.
—Kvitteringen tog lite vind ur seglen, men vi kände oss självsäkra när vi klev in i förlängningen. Vi har befunnit oss i kniviga situationer tidigare i turneringen och ändå lyckats komma tillbaka. Jag sa bara åt (kedjekamraten Aleksi) Saarela att det bara fanns en valmöjlighet: ”vi måste göra mål för jag tänker inte gå härifrån med en silvermedalj runt halsen”.
Sagt och gjort. Kapanen avgjorde — och skapade ett öronbedövande jubel som fick trumhinnorna att vibrera som cymbaler på Keith Moons trumset.
— Publiken var otrolig. Jag blev överraskad när jag märkte hur mäktig atmosfären var. Man är tacksam att fansen och hela nationen ställde upp bakom oss på det här sättet, säger Kapanen samtidigt som han visar tydliga tecken på att bli otålig.
— Jag försöker bara bli klar med de här intervjuerna så snabbt som möjligt eftersom jag inte kan känna mina fötter och min röst börjar ge upp. Jag vill bara gå och fira med mina vänner.
— Fast det blir nog så att jag går och lägger mig tidigt i kväll…
Han blinkar kaxig, ler brett — och beger sig ut i den arktiska Helsingforskylan.
Den här artikeln handlar om: