”Det är något stort”

Murray taggad inför debuten

Han spelade för Djurgården som junior. Men det är först i kväll, 32 år gammal, som Douglas Murray spelar sin första A-lagsmatch för klubben i sitt hjärta.
– Självklart kommer jag känna att det är något stort med tanke på att jag växt upp som djurgårdare och med familjens historia i klubben, säger Murray till hockeysverige.se inför kvällens debut mot Karlskoga.

I kväll bjuds Hockeyallsvenskan på en alldeles speciell debutant. Han föddes i Bromma i 1980, har IK Göta som moderklubb, har spelat ett VM och ett OS med Tre Kronor och 422 NHL-matcher för San José Sharks där han har svarat för 56 poäng och 335 utvisningsminuter. Men, Douglas Murray, som vi givetvis pratar om, har inte spelat en minut i varken elitserien eller Hockeyallsvenskan.

I kväll kommer han glida in på isen i Djurgårdströjan, men inte med samma tröjnummer som morfar Lasse Björn.
– Nej, tolvan har ju morfar sett till att få hissad upp i taket på Hovet. Jag får nöja mig med familjens andra nummer som morfar hade i landslaget, trean, skrattar Murray när hockeysverige.se får en pratstund med honom inför kvällens match mot Karlskoga.

Hur går dina tankar kring sjuslaget i kväll då du äntrar isen i Djurgårdströjan?
– Jag vet inte om jag kan försöka beskriva förväntningarna direkt. Självklart kommer jag känna att det är något stort med tanke på att jag växt upp som djurgårdare och med familjens historia i klubben.
– Fast hur…? Nej, det får du fråga mig efter matchen. Just nu tänker jag bara på hur kul det ska bli att få spela med Djurgården.

Vilken var din första kontakt med Djurgården som spelare?
– Oj, det var länge sedan. Jag gick dit från Göta när jag var elva eller tolv år.

Och det var i Göta du började?
– Jag vet inte exakt när det var, men storebrorsan är född 1978 och jag var till och med och tränade med hans lag som knatte. Sedan var jag även med 79:orna innan jag bara höll mig till killarna som var födda 1980 eftersom jag hade många kompisar i det laget. Vi tränade ju dessutom på Stora Mossen i Bromma så jag hade nära till träningen.
– Jag var även med på något läger med Djurgården när jag spelade i Götas yngsta lag, men det var nog först då jag var runt tolv som jag bytte lag.

”Har blivit tuffare”
Efter säsongen 1996/97, då Murray bland annat fått debutera under Mats Emanuelssons och Thord Johanssons ledning mot Vitryssland (ett mål från Murray) i yngre juniorlandslaget, lämnade han svensk hockey för spel i New York Apple Core. Ett lag som höll till i EJHL.
– Första träningen där? Jag vet inte om jag kände något speciellt just den dagen. Det skulle i så fall varit språket. Jag förstod kanske inte allt man sa i början.
– Spelet var inte bättre än hemma i Sverige. Jag spelade med Djurgårdens B-juniorer innan jag stack över och hockeyn där vill jag nog säga var bättre än den i juniorligan i USA som jag kom till.

Vad skiljer dig som spelare nu mot då?
– Jag har mer erfarenheten, haha…
– Jag har nog hela tiden haft en liknande spelstil. När man blivit äldre har man väl också blivit lite tuffare.

Du var väl ganska fysisk i din spelstil redan i Djurgårdens juniorlag?
– Ja, det var jag. Då var jag nog mer offensiv som back. Första åren i New York snittade jag runt ett poäng per säsong. Det är jag ju inte i närheten av i dag, haha…
– Ska jag hitta någon direkt skillnad så är det nog att jag i dag är en mer utpräglad defensiv back.

Efter junior åren i New York väntade fyra säsongen på Cornell University. Den fjärde och sista säsongen var han dessutom kapten för laget. I laget fanns även ett tvillingpar, Cam och Chris Abbott. När de båda bröderna kommer på tal visade det sig att Murray är lite överraskad över att de lyckats så bra i Sverige.
– Abbotts var tre år yngre än jag såg dem mest som två duktiga hockeyspelare. Jag har inte sett Cam och Chris spela i Sverige, men av det jag har hört så har dem lyckats väldigt bra.
– Då, när vi spelade tillsammans, kunde jag nog inte tippa att de skulle komma så här långt och bli så pass bra. I alla fall så är det väldigt roligt att de lyckats här i Sverige.

Stolt morfar kommer till Hovet
Du har följt Djurgården från läktaren några matcher nu, vad har fattats för det ska lossna på allvar i offensiven
– Vi har världsspelare i Sharks och under mina sju år i klubben så har det hänt vid flera tillfällen att vi haft svårt att göra mål.
– I hockey och framför allt när det gäller målskytte så är självförtroendet en viktig del. Det går inte att direkt träna målskytte utan i så fall handlar det mera om att få in spelare framför mål och skymma målvakten bättre.
– Just att göra det svårt för målvakten, jobba hårt gäller för Djurgården precis som för alla lag som har lite svårt med målskyttet. Fortsätter vi göra jobbet som krävs så kommer även målen.

Vad vet du om Karlskoga?
– Inte mycket. Antagligen mer efter genomgången nu på morgonen. Det lilla jag vet är att Karlskoga är ett lag som jobbar väldigt hårt. Det ska bli kul att möta dem på Hovet i kväll.

Foto: Bildbyrån (Arkivbild) Lasse Björn.

Hockeysverige.se passade även på att fråga morfar Lasse Björn om hans känslor inför att barnbarnet ska debutera i deras Djurgården.
– Det är väl trevligt? Det är ju klart att jag inte kan säga till Douglas vilken klubb han ska spela i, men visst är jag väldigt glad att Douglas ska spela i Djurgården. Han åkte till Sverige för att spela eftersom förhandlingarna inte gick som man ville så det inte blev något spel. Douglas själv var ju även med och förhandlade, men inte hjälpte det, haha…
– Killarna fick hyra en hall själva där borta för att träna, men det verkade inte bli någon ordning.
– Jag och Greta kommer självklart finnas på plats och se matchen. Nu är ju Douglas en defensiv back och det är kanske inte just en sådan spelare som Djurgården behöver i första hand när målskyttet inte fungerar. Nu tror jag ändå att det lossnar för killarna i kväll.

Text: Ronnie Rönnkvist