Så minns de Stefan Liv

Hockeyprofiler om sina bästa Liv-minnen

Det är i dag ett år sedan den tragiska flygolyckan i Ryssland där hela Lokomotiv Jaroslavls KHL-lag omkom, däribland den mycket populära svenska landslagsmålvakten Stefan Liv. För att hylla hans minne har hockeysverige.se bett några av hans hockeyvänner dela med sig av sina bästa Stefan Liv-historier.

Foto: Bildbyrån.

Johan Hult – före detta lagkamrat och nära vän
– Stefan såg ju alltid möjligheter i allt och det här var efter säsongen och när Carolina Klüft var som bäst i sjukamp. Vi hade haft en sen lördag och alla som varit tillsammans kvällen sågs på ett fik på söndagsmorgonen. Det var jag, Stefan, Johan Davidsson och några till. Stefan läste tidningen och tryckte i sig två Wienerbröd och två kaffe till frukost. När han läste att Klüft behövde göra 2.40 eller något liknade på det avslutande 800-metersloppet för att vinna guld så sa han att det kunde väl inte vara några problem.
– Det var fel sällskap att säga sånt i eftersom vi stack hem och packade träningsgrejor åt Stefan och stack ut till Råslätts Idrottsplats, +11 och duggregn. Stefan sprang där och värmde upp och sa till oss att han absolut inte ville ha några mellantider vid 400 meter. Första varvet drog han på och när han kom till varvningen hade han en kanontid. Jag tror han låg runt 1.10, men framför allt skrek han ”Får jag varvtiden, får jag varvtiden!?” samtidigt som wienerbrödssmulorna sprutade ur munnen. På andra varvet såg det ut som han stod stilla, men på något vis klarade han den här tiden trots allt.
– Just så här var Stefan. Han hade liksom Davidsson det här lilla extra att plocka fram om det behövs. Just den egenskapen har jag nästan blivit förbannad på ibland, varför har jag inte fått samma?
– En annat minne som personifierar den Stefan jag kände var när han efter en SM-final säger att ”Är det något tillfälle som det skulle delas ut två guldmedaljer så är det i dag”. Han hade så stort hjärta att han kände även för våra motståndare mitt i firandet.
– Vi är ett kompisgäng som håller ihop här i Jönköping. Vi brukar säga att Stefan var navet i det här gänget och att han var den bästa av oss.

Foto: Bildbyrån.

Rickard Wallin, Färjestad – före detta landslagskompis:
– Vi spelade ihop i landslaget och ett starkt minne jag har från Stefan var bronsmatchen 2009. Inför tredje perioden hade han sådan kramp att han knappt tog sig ut till målet. Trots det gick han ut och storspelade. Han vann kanske inte matchen åt oss helt själv, men det var nära på. Efter matchen var han så tömd på energi att han inte ens orkade gå med oss ut och fira medaljen.
– Stefan hade inte spelat så mycket under turneringen, men han var ändå aldrig sur eller grinig. Han var en riktig turneringslirare. Just därför unnade man honom lite extra att få gå in och göra en sådan stormatch.

Foto: Bildbyrån.

Thomas Andersson – domare:
– Stefan var alltid den här glada killen som alltid var lätt att snacka med. Ofta i början av matcherna när man åkte ner vid målburen så sa Stefan – Tjena ”Kuben” läget idag? Eller bara ”Kul att se dig, ‘Kuben’. Som domare upplevde jag att man hade en skön relation till honom under matcherna.
– Han var ju också väldigt personlig med alla. Efter matcherna kom han alltid fram och sa bra match och vi ses snart igen. Över huvud taget en mycket fin kille som jag bara har gott att säga om.

Per Gustafsson – tidigare lagkompis i HV71:
– Det finns så många minnen från Stefan. Vi brukar säga lite skämtsamt att när vi får en kaffefläck på skjortan eller byxorna så var det för att hedra Stefan eftersom han alltid slabbade så med sitt kaffe.
– Stefan var ju en jättevarm person och en bra farsa. Han ville alltid att alla skulle ha det bra och han tog sig verkligen tid för alla i sin omgiven. En mycket fin människa och en väldigt god vän och lagkamrat.

Stefan Ladhe – målvaktstränare i bland annat landslaget:
– Första gången jag morsade på Stefan Liv var i samband med ett landslagsläger på Hovet i Stockholm. Det var år 2000 och JVM gick i Skellefteå och Umeå. I den turneringen stod Johan Asplund från Brynäs och Jonas Fransson som då spelade för Tranås. Jag minns att jag sa till Stefan att det var synd att han inte slog igenom tidigare eftersom han då hade varit aktuell för JVM.
– Efter det har Stefan och jag träffat på varandra många gånger. Dels genom att jag tränade målvakterna i HV 71 åt Pelle Mårts och dels genom Tre Kronor. Sedan har han varit med oss på Swedish Hockey Institute och tränat.
– Det finns en mytbild av Stefan i början av sin karriär hade lite dålig koll och slog igenom mycket på sin talang. Så var det kanske till viss del, men jag har sällen haft någon målvakt som har haft en sådan lyhördhet för att hela tiden lära sig nya saker och gnugga på tills det sitter. En sådan här dag är det trots allt den varma människan bakom masken som man minns bäst.

Foto: Bildbyrån.

Stefan Liv föddes i polska Gdynia den 21 december 1980. Han började spela hockey för HC Dalen, en klubb från Norrahammar utanför Jönköping. I Sverige spelade Liv för HV71, en klubb som kom att betyda mycket för honom. Liv testade även spel i Detroit Red Wings organisation utan att få chansen i NHL. Det blev i stället spel i farmarligorna där han representerade Grand Rapid Griffins och Toledo Storm.

Säsongen 2010/11 skrev han på för KHL-laget Sibir Novisibirsk. Där blev det bara spel under en säsong innan han bytte klubb till Lokomotiv Jaroslavl.

Stefan Liv var med och vann OS och VM-guld under samma säsong 2006. Vid VM i Tjeckien 2004 vann han ett silver och i turneringarna i Sverige 2002 och i Schweiz 2009 vann han brons. Han vann även SM-guld med sitt HV71 2004, 2008 och 2010.

Text: Ronnie Rönnkvist