Old School – Lars Molin

Svensk mästare och världsmästare

Den i Modo fostrade Lars Molin var med om mycket i decenniet mellan slutet av 70-talet och slutet av 80-talet. Bland annat SM-guld med Modo och VM-guld med Tre Kronor i Wien 1987.
– Tommy Sandlin införde ett helt nytt tänkande i Modo, berättar Molin om klubbens första SM-guld.

I dagens Old School ska ni få träffa en av våra världsmästare i rutiga kostymer från 1987, Lars Molin. Tommy Sandlin lyfte upp Molin från en relativt lovande spelare i MoDo till en av Sveriges absolut bästa spelare under slutet av 1970-talet och 1980-talet. Det blev tre NHL-säsonger i Vancouver Canucks och ett avslaget näsben som minne från tiden i Kanada.

Idag får hockeysverige.se:s läsare reda på hur Vancouver hämnades Lars Molins avslagna näsben och vart han förvarar guldkostymen från 1987.

Är du en av alla dessa MoDo-produkter som växte upp nära Kempevallen och Kempehallen i Örnsköldsvik?
– Ja det kan man väl säga. Jag bodde bara tvåhundra meter från ishallen, så vi var jämt nere där och spelade hockey och hallen var alltid öppen för oss. Det var inte bara jag som bodde nära hallen utan Bosse Berglund bodde där liksom ”Pelle” Lundqvist, Assar Lundgren… ja nästan hela guldlaget från 1979 bodde där omkring.

Hur ofta sprang du och titta på MoDos a-lag som grabb?
– Jag var på alla matcher. Det blir så på en liten ort som Örnsköldsvik att du går på dom matcher som spelas där. Så var det då och om du tittar idag så är det ungefär likadant.

– Det var så många bra MoDo-spelare i a-laget när jag växte upp. Men den jag kommer att tänka på direkt är Nils ”Nicke” Johansson som var fantastiskt bra. Han bor visserligen i Varberg numera men det händer att du kan möta honom hemma i Örnsköldsvik ibland då han är hem och hälsar på sin släkt.

Du debuterade i MoDo redan 1973 som 17-åring. Hur var känslan inombords inför själva debuten?
– Jag kom med i truppen 1973 som back faktiskt. Själva debutmatchen minns jag faktiskt inte men självklart var det väldigt nervöst i början att få vara med i a-laget. Men samtidigt minns jag ganska väl att vi yngre killar blev mycket väl omhändertagna av dom spelarna som hade varit med under några år.

Du slog dig in i truppen på allvar först två år senare. Var konkurrensen i MoDo väldigt tuff vid den här tiden?
– På den tiden så var du tvungen att visa att du var värd en plats i truppen och det var väldigt ovanligt att du går direkt upp från juniorlaget till a-laget och får massor med speltid.

Svensk mästare 1979

MoDo vann sitt första VM-guld, 1979. Vad kom nu avlidne Tommy Sandlin att betyda för MoDo och guldet?
– Tommy kom väl till oss redan 1977 och hade några år på sig att bygga

Foto: Lars Molin 1979.

upp det lag som senare skulle vinna guld. Han införde ett helt annat tänkande i hela föreningen vad det gäller träningsmetoder och inställningar. ”Kabben” Berglund, som var tjugotvå år i föreningen som tränare, och Sandlin är nog dom två enskilt viktigaste ledarna som funnits i MoDo var det gäller att utveckla hockeyn. Tommy Sandlin är nog också den bästa tränare jag har haft under mina år som spelare.

SM-guldåret kom väl att bli ditt stora genombrott om jag inte missminner mig?
– Jag skulle nog vilja säga att säsongen innan var mitt genombrott då jag bland annat togs ut till spel i Vikingarna (B-landslaget).

Många säger att Sune Ödlings målvaktsspel i slutspelet är kanske det bästa som presterats i ett slutspel. Vad betydde han för lagets framgångar?
– Sune var som en vägg i slutspelet! Men samtidigt så tror jag att vi förlorade totalt sju matcher under hela säsongen och Sune liksom försvarsspelet var bra hela året.

Hur firades guldet på natten i Göteborg (Avgörande matchen spelades på Scandinavium)?
– Det var festligt och det blev väldigt sent ha ha… Men vi var flera killar som skulle med flyg till Tre Kronors samling redan tidigt morgonen efter så det blev förhållande vis lugnt firande för oss i alla fall.

Var det aldrig aktuellt redan efter guldet att sticka över till NHL för spel där borta?
– Nej! Jag var aldrig draftad utan det var efter OS 1980 som det blev aktuellt.

När du kom över till Vancouver Canucks till säsongen 80/81 så fanns förutom du själv även Thomas Gradin, Lasse Lindgren, Per-Olov Brasar och Anders Eldebrink i laget, varför tror du att Canucks valde att satsa så hårt på just svenska spelare?
– Thomas, Lasse och ”Peo” var där när jag kom och hade gjort väldigt bra intryck på Vancouvers duktiga general manager. Men det handlade väl om att man vid den här tiden började leta rollspelare till NHL och där passade väl vi européer in på ett bra sätt.

Nu avlidne tjeckiska legenden Ivan Hlinka fanns i Vancouver. Hur var han som människa och framförallt som spelare?
– Ivan var en fantastisk spelare, vilket ni som såg VM-turneringarna på 1970-talet säkert minns, och en fantastiskt fin människa. Vi hade ganska nära kontakt fram till olyckan som tog Ivans liv. Han hade ett fantastiskt spelsinne och ett stenhårt handledsskott. Men vi hade även backen Jiri Bubla från Tjeckoslovakien som också var en liknade personlighet.

Bröt näsbenet i slagsmål

Det var ganska tuff tid som ishockeyspelare i NHL vid den här tiden med många överfall med mera. Vad är det värsta du råkade utför där borta?
– Jag var i två slagsmål under dom tre säsongerna jag var i NHL. Det första

Foto: Molin under åren i Vancouver.

slutade oavgjort och i det andra så fick jag näsbenet avslaget. Första fighten så tog jag och min motståndare bara tag i varandra och kom överens om att åka runt och håla fast varandra. Men den andra fighten var mot Los Angeles Kings buse Terry Ruskowski och när han drog i gång så var det bara att hänga på ha ha… Det slutade med ett brutet näsben som sagt var. Men i nästa möte mellan oss och Los Angeles fick Ruskowski möta våran ökända buse ”Tiger” Williams som ganska snabbt hämnades min skada.

Hur var Dave ”Tiger” Williams (3 966 utv. min på 962 matcher i NHL) vid sidan av isen?
– Han var en jättemjuk och bra kille vid sidan på isen men det var som något slog om på honom då det blev match. Jag träffade honom för något år sedan i Vancouver och jag kan inte påstå att det var någon större skillnad på Dave nu mot hur han var tidigare.

Trivdes du bra som hockeyspelare i NHL?
– Ja det gjorde jag. Det blev bara tre år som Vancouver inte ville förlänga kontraktet med mig efter att jag brutit benet då jag åkte in i en målstolpe under andra säsongen.

Varför valde du att flytta hem till MoDo för att spela division 1-hockey
– MoDo presenterade ett bra helhets koncept med jobb och bostad samtidigt som dom bad om hjälp att ta laget tillbaka till Elitserien, och det gick väl bra.

Har du ångrat din tidiga hemflytt någon gång?
– Nej aldrig! Utan jag ser det som att jag är lyckligt lottad som fått spela tre år i NHL.

Varför hoppade du av MoDo efter OS 1988 för spel i division 1 klubben Örebro?
– Anledningen var helt enkelt att jag behövde en nytändning inom hockeyn och ville prova på något helt annat vilket Örebro var.

Du debuterade i Tre Kronor i Skellefteå mot Finland 1978 i en kedja med din klubbkamrat från MoDo, Tommy Själlin, och nuvarande förbundskaptenen Bengt-Åke Gustafsson. Vad är dina starkaste minnen från själva debuten?
– Det var precis som vid debuten i Allsvenskan, väldigt pirrigt. Men vi hade fördelen på den tiden att först få spela i Vikingarna (B-landslaget) så vi var ganska väl förberedda på vad som skulle vänta i Tre Kronor och på det viset lärde vi även känna varandra redan innan det blev a-landslagsspel.

OS 1980 i Lake Placid, Tre Kronor var då det ända laget i hela turneringen som tog poäng av guldlaget bestående av collegespelare från USA. Hade ni redan i er match mot dom känslan av att det var ett blivande guldlag?
– Nej och vi blev totalt sågade i media för att vi tappade poäng mot ett gäng unga universitetskillar från USA. Men senare visade det sig som bekant att dom skulle vinna OS-guld så vår insats mot USA var kanske inte så dålig trots allt.

Är det med stolthet du idag bär brons medaljerna från OS 1980 och 1988 eller är du mest besviken över att det inte blev något OS-guld?
– Visserligen kanske vi hade kunnat tagit silver eller rent av guld i någon av turneringarna. Fast jag har valt att vara stolt över mina två bronsmedaljer.

När tycker du annars grunden lades till VM guldet 1987 i Wien där du var med?
– Det var en konstig turnering som delvis avgjordes i domstol. Men vi hade

Foto: Lars Molin 1981.

redan tidigare på säsongen spelat bra mot ryssarna och hade dom på ”gaffeln”. Redan då fanns väl en känsla av att vi skulle kunna gå långt i VM. Fast det var nog då vi slog Kanada i sista matchen som vi förstod att vi var riktigt nära att vinna VM.

Många har hyllat det delade ledarskapet mellan kontrasterna Tommy Sandlin och Curre Lindström som en av dom bidragande orsakerna till att ni räckte hela vägen fram. Håller du med om det?
– Precis som när MoDo vann SM-guld 1979 så hade vi till den här turneringen en väldigt bra grupp där alla kände varandra bra sedan tidigare. Sedan var trivselfarbror Curre Lindström, med sitt sätt att lätta upp stämningen i gruppen, och Sandlin med sitt lite mer allvar en perfekt ledarkonstellation som var väldigt lyckad.

Från VM-guld till Lycksele

Sverige – Kanada 9-0 i den avgörande matchen, vad hände?
– Det undrade vi med ha ha… Många av oss som spelat där borta i NHL visste väl att det inte spelade kanadensarna någon roll om dom förlorade med 3-0 eller 9-0. Så då vi fick in några tidiga mål så började Kanada att chansspela och det tog vi vara på,

Vart finns din rutiga kostym idag?
– Den klassiska… Uppriktigt sagt så tror jag att den hamnade i barnens låda med maskeradkläder ha ha…

Vad hände i Lars Molin liv efter den sista säsongen i Örebro?
– Jag lade av helt under två år och satsade på jobbet. Men Örebro ringde mig hemma i Ö-vik efter jul ett år och undrade i fall jag ville ta över som tränare där då Martin Karlsson (idag i Troja) avgått. Efter att ha tränat Örebro under några säsonger så ringde Björklöven och idag är jag ansvarig för hockeygymnasiet i Lycksele och tränare Lycksele SK:s a-lag.

Är du över till Vancouver och hälsar på din gamla organisation någonting?
– Jag var över dit 1999 på en spetskompensutbildning inom hockeyn. Sedan var jag där 2004 och 2006 på besök. Men det är nästan inga kvar i deras organisation från dom år jag var där.

Nu till den svåra uppgiften där vi vill att Lars Molin presenterar sitt All Star Team med spelare som du tidigare spelat med.
– Nu kommer jag säkert glömma någon men okej, Börje Salming är en given back. På andra backplatsen hamnar Tomas Jonsson. Som målvakt måste vi ta ”Pekka” Lindmark. I kedjan tar jag Ivan Hlinka som center, ”Pelle” Lundqvist som målskytt och på andra kanten får Bengt-Åke Gustafsson spela.

Legendfakta

Lars Molin
Född: 1956
Forward
Landskamper: 88 A, 13 B, 7 J
OS Brons: 1980, 1988
VM Guld: 1987
VM Silver: 1981
VM 6:a: 1985
Canada Cup 5:a: 1981
JVM 5:a: 1976
Svensk Mästare: 1979
Sveriges All Star Team: 1980
Klubbar som spelare: MoDo AIK/HK, Vancouver Canucks, Örebro IK
Bor i Umeå.

Text: Ronnie Johansson