Omarks psykiska problem – ett problem många säkert delar

Jag såg en intervju med Linus Omark i Norrbottens-Kuriren häromdagen där han berättade om att han gått hos psykolog för att han upplever en press som han har svårt att hantera alla gånger.

”Media skriver att jag är en sopa och att jag måste prestera varje kväll. Jag vill vara bäst, men det är inte så lätt som det låter. Jag är ju bara en helt vanlig människa”, säger han bland annat.

Lite grann tror jag att det är en del av problemet, inte bara som Omark har. Inte bara som idrottare har heller, utan ett psykiskt problem som väldigt många har.
Att man har problem att tolka kritiken, i synnerhet den negativa, för vad den är.

Jag tvivlar på att det är speciellt många, om ens någon, som skrivit att Omark är en sopa i media. Eller att han måste vara bäst varje match.
Däremot tror jag att Omark är en person som har väldigt lätt till att tolka negativ kritik på absolut sämsta möjliga sätt.
Om han själv tycker att han gjort en dålig match, vilket jag antar att han gör när han gör en sådan, så måste man ju även ha en förståelse för om en journalist är av samma uppfattning utan att det betyder att de menar att han 1) är en sopa eller 2) måste vara bäst varje match.

Om någon skriver att han har haft det lite halvknackigt att lyckas i slutspel eller att han är en ganska överskattad straffskytt (effektivitetsmässigt) gentemot vad allmänheten tror att han är bara för att han satt ett par läckra straffar, så tror jag att Omark uppfattar det som att man tycker att han är en sopa eller måste vara bäst varje match trots att vad det egentligen handlar om bara är att jämföra hans grundnivå med att han sällan fått ut samma sak i slutspel, samt att analysera hur effektiv straffskytt han är i förhållande till vad ‘folk’ tror.

Jag kan tänka mig att det där med ”sopa” även handlar om att ha tolkat att folk tyckt att han inte är bra nog för NHL eller att han när han hamnar i längre svackor och inte gjort speciellt många poäng på ett tag väljer att lyfta fram det som simpel fakta, så tolkas det också som att vederbörande uttryckt att han är en sopa.

I allmänhet är det ju extremt sällsynt att hockeyjournalister sitter och förklarar att folk är sopor.

Men hela den här grejen har väl att göra med att Omark påstår sig ha en psykisk störning, även om just den här biten med att han tror sig bli kallad sopa i media, inte direkt benas ut som en del av det faktiska problemet (utan bara skrivs in under att han behöver hjälp just för att han kallas sopa och alltid måste prestera).
Han säger nämligen själv att han har tvångstankar och är hypokondriker och går runt och tror att han har cancer eller hjärtfel, och det är väl inte direkt långsökt att det är ganska nära besläktat med att omedvetet tolka icke-positiva texter om en själv som ”du är en sopa”.

Jag ska inte påstå att jag känner någon form av dåligt samvete för att jag är en person som levererat en hel del Omark-kritik genom åren (jag har kanske även skrivit flest Omark-hyllande texter genom åren (eftersom jag skrivit väldigt mycket KHL och NLA när han levererat där, men jag tror att man med den här tankegången han har inte reflekterar över sånt som annat än ‘det är ju vad det är, gör jag snygga grejer eller bra grejer så gör jag ju det och då måste det ju skrivas så som det skrivs’).
Flera av exemplen jag nämner ovanför är saker jag skrivit själv och jag vet inte om det finns någon inom media som varit mer Omark-kritisk än jag varit.

Jag har ingen aning om han läser det jag skriver. Men det skulle jag kunna tänka mig att han gör. Även om han är uppenbart dålig på att ta kritik på rätt sätt, så tror jag samtidigt att han har ett ganska starkt behov av att läsa i princip allt som skrivs om honom. Jag utgår kallt från att han har en feed i sitt Twitterflöde där alla tweets som skriver om honom dyker upp, exempelvis, och det känns inte orimligt att det delvis är därifrån han också fått intrycket att han ”är en sopa”, för på Twitter dyker det säkert upp såna tweets titt som tätt. Där skriver ju folk verkligen vilken dynga som helst. Där tycker till och med folk att jag är en sopa.

Jag har dessutom sett Omark komma med mediasågningar tidigare också, där han varit tämligen överdriven i hur kritiken har varit mot honom och paradoxalt nog tror jag att även om han mår dåligt av negativ kritik och tolkar det värre än vad det är, så tror jag ändå att han söker efter det för att hitta motivation att ‘fan visa folk’. Så det kan mycket väl vara så att han både mår dåligt av det och även har det som största inspirationskälla på samma gång.

Men detta är inte ett problem som bara Omark har, som jag skrev inledningsvis. Det här med att inte kunna ta till sig positiv kritik, men vara extremt bra på att tolka den negativa kritiken till att man är en sopa. Man får inte med sig nyanserna överhuvudtaget. Man tar inte in vad som skrivs och gör en värdering av det, utan man konstaterar bara att personen tycker att man är en sopa.

Jag vet inte hur mycket namn jag vågar nämna utan att det blir ett jäkla liv, men jag har ju själv efter att bara ha levererat poängfakta runt Omark fått ta rätt grova påhopp från en släkting till honom. Så till och med en släkting till honom tar simpel poängfakta som ett ‘han är en jävla sopa’ och nånstans där förstår man ju hur allvarligt saker kan uppfattas utan att vara nära att vara menat så.

Sen kan man väl tycka att det är lite småtrist att det man skriver uppfattas så fel av folk, men det är samtidigt inte mycket som går att göra åt för oss som jobbar med det här för om man ska anpassa sig efter hur alla människor kan tänkas tolka sakerna som skrivs så skulle vi i princip aldrig kunna skriva annat än att alla är bra.

Men det blir så där ibland. En gång fick vi mejl från en yngre spelares pappa som blev upprörd över att vi hade skrivit att hans son hade haft en poängtorka. ”Hur kul tror du han tycker att det är att gå in och läsa att han varit dålig?! Hans tränare tycker då att han varit bra! Har ni ens sett matcherna!?” var det ungefärliga budskapet, trots att artikeln bara angav fakta om hur längesen det var han hade gjort poäng.

Sen tycker jag inte att man ska nonchalera hur folk uppfattar saker, även om de nu väljer att tolka saker betydligt värre än de både är menade och skrivna.
Hur folk uppfattar saker är på det stora hela det som är relevant, men i just sådana här fall har jag svårt att se hur man ska kunna förändra sättet som saker skrivs på.
Men det är också därför som olika typer av professionell hjälp att få bukt med sina tankar inte direkt är oviktigt inom idrotten idag när spelarna kommer i betydligt större kontakt med vad journalister och folk skriver i media, bloggar och på sociala nätverk.

Sen förstår jag mycket väl att Omark – och andra – inte bara kan trycka på en knapp och ändra sättet de tänker på. Sättet de uppfattar saker.
Jag har själv ett inte okomplicerat förhållande till negativa tankar. Jag utgår exempelvis från att hockeyspelare (och även hockeyjournalister) som borde veta vem jag är, ogillar mig fram tills motsatsen är bevisad.
Det kan jag ju vara öppen nog att berätta om här och nu, att just den mentala blockeringen är i princip den enda orsaken till att jag nästan aldrig gör intervjuer med spelare.

Sen grundar ju det sig i att jag med säkerhet vet att det finns folk som ogillar mig, eller snarare mitt sätt. Jag är på vissa sätt inte en speciellt älskvärd person, beroende på vilken typ av människa man är. Tar man exempelvis livet på fullast möjliga allvar, så förstår jag att man har ett problem med min existens och uppfattar mig som en oseriös aktör – och ja, i det här ingår väl även att jag är införstådd med det problemet som hela texten handlar om. Omarks förmodade vanföreställning om att all negativ kritik i media står för ”du är en sopa”. Det finns säkert mycket jag skrivit genom åren som av flera kan tolkas som just så och beroende på hur långsint du är som människa så ställer det ju potentiellt till det.