Lovisa Lundström vill ta plats i Luleå – trots tuffa konkurrensen

Den ena är en av Sveriges bästa genom tiderna och den andra landslagsmålvakt. 
Nu får Sara Grahn och Frida Axell konkurrens av unga Lovisa Lundström i Luleå. 
– Det har gett mig mycket mentalt, säger hon till hockeysverige.se.

KATRINEHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

Att Luleå har det bra ställt på målvaktssidan råder det inga tvivel om. Nyligen släppte man Emmy Nordström Åmark till Brynäs. Kvar har man en av Sveriges främsta målvakter genom alla tider, Sara Grahn och landslagsmålvakten Frida Axell. Bakom dessa två dessutom Junior-VM målvakter Lovisa Lundström från Hortlax. 

– Hortlax ligger tio minuter utanför ”Pite”, säger Lovisa Lundström på ”Pite-mål” då hockeysverige.se träffar henne för en intervju under Olympisk offensiv-lägret i Katrineholm. 
– Det finns inte så jättemycket där. En lågstadieskola, mellanstadieskola och högstadieskola där jag gått i skola. Sedan är det typ en ICA och en kyrka, så det är inte så stort.

Hortlax är inte direkt känt som en hockey-ort även om tidigare NHL-stjärnan, Mikael Renberg, bodde där under en tid. 

– Jag och en kompis bestämde oss för att prova på hockey efter att sett det på TV och tyckte det såg kul ut. Jag provade en träning och när jag kom hem sa jag bara ”Jag ska börja spela hockey”.
– Jag var utespelare ett år. Sedan fick jag låna utrustning en träning och provade stå och efter det sa jag ”Jag ska bli målvakt”. Det var jätteroligt och jag kände att det här nog var min grej och sedan blev det så. 

Har du ångrat valet någon gång?
– Nej, men sedan har jag tänkt att det skulle vara roligt att spela en match som utespelare, men samtidigt hade jag inte varit bra. 

Förebilderna: “Egentligen vet jag inte varför”

Som så många andra unga målvakter hade även Lovisa Lundström en viss målvakt som spelat för New York Rangers som förebild. 

– När jag var mindre hade jag Henrik Lundqvist. Även Juuse Saros. Egentligen vet jag inte varför Saros mer än att han var bra och en av de kortare keeprarna i NHL (179 cm). Jag var själv ganska kort då jag var mindre och tänkte att jag kunde kolla på honom. 

När förstod du att det fanns landslag för enbart tjejer?
– Det visste jag ganska tidigt ändå, men jag kollade ändå mycket på Henrik Lundqvist. 
– Sedan har det varit en dröm för mig sedan jag var liten och började med att jag ville spela i Damkronorna och SDHL, säger 18-åringen från Hortlax som började sin hockeyresa i Piteå.
– Jag började spela i Munksund och tjejerna i Piteå. Efter två år började spela med jämnåriga killar fram till det att jag flyttade till Luleå. jag spelade samtidigt med Munksunds tjejer, så jag dubblerade med två lag till det att jag började på NIU. Det var också då jag flyttade till Luleå Hockey.

Hur fungerade att spela med killarna i Munksund?
– Det var väldigt roligt och hög fart. Flera i laget var jag klasskompis med så det var kul. 
– Jag var ensam tjej, så det var lite spännande i början. Att första träningen komma som tjej och säga ”Nu ska jag spela med er”, säger Lovisa Lundström med ett lätt skratt då hon tänker tillbaka på den tiden. 

Upplevde du att det var stor skillnad i själva målvaktsspelet att gå från att spela med killar till tjejer?
– Det går mycket snabbare på killsidan. Du måste vara mer alert eftersom skotten går snabbare, men även snabbare överspel.
– Sedan är killarna duktiga på att dölja om dom ska skjuta eller passa. Som målvakt måste du verkligen läsa av för att hinna med. 

Mentorer och konkurrenter: “Gett mig mycket”

Senaste säsongerna har Lovisa Lundström tränat och tävlat mot Sara Grahn, Frida Axell och Emmy Nordström Åmark i Luleå. 

– Det har gett mig ganska mycket och har alltid varit kul att tävla mot Emmy eftersom vi var lagkamrater i två säsonger. Också med Frida och Sara, att få träna med damerna.  

Vad har du tagit till dig från att ha tränat med Sara Grahn?
– Ganska mycket. Hon ger små tips och sagt att man inte behöver stoppa varje puck för att vara bland dom bästa i Sverige. Det här har gett mig ganska mycket mentalt, att höra Sara säga att det kommer slinka in puckar på träningarna. Att få höra att man inte behöver vara perfekt. 

Hur ser du på konkurrenssituationen i Luleå inför kommande säsong med både Grahn och Axell framför dig?
– Jag ska göra mitt bästa i Division 1 och med damjuniorerna. Försöka få spela så mycket matcher som möjligt där. 
– Sedan vill jag såklart ta en plats i Luleå/MSSK-lag, så jag kommer göra mitt bästa för att nå så långt som möjligt.

Lockar college?
– Ja, lite grann. Om jag ska åka över vill jag spela Division 1-college. Det skulle vara väldigt kul. 
– Jag har inte heller pratat med någon skola, men jag känner samtidigt att även SDHL vore kul att få spel. Sedan vill jag såklart i framtiden spela i nya ligan, PWHL.  Det hade varit jättemäktigt.

Hur ser du tillbaka på Junior-VM tidigare i år?
– Det var jätteroligt och en mäktig upplevelse att få vara med, göra VM-debut och spela matcher. 
– Jag har fått med mig ganska många bra minnen därifrån. Bästa minnet är nog ändå att gå ut på planen och känna att jag representerar Sverige och möta en annan nation. Även att jag i sista matchen gjorde en bra match och nästan höll nollan. Det var bara fyra sekunder kvar då dom lyckades göra mål. 
– Såklart var det ganska surt, men att jag fick avsluta med en bra match var skönt. 

Var det en besvikelse att ”bara” vara tredjemålvakt vid Junior-VM 2023?
– Nej, jag förstod att jag skulle vara det. Det hade varit kul att få följa med, men jag hade två duktiga målvakter framför mig, Felicia (Frank) och Ida (Henriksson). Klart det hade varit kul att få chansen att spela redan då, men det var ändå kul att få hänga med veckan innan och i år vara med och spela turneringen, avslutar Lovisa Lundström. 

---