Backlund efter succésäsongen: ”Jag släppte handbromsen och började spela”

Efter några tunga säsonger tycks Mikael Backlund nu ha tagit det steg som krävdes för att bli en bra NHL-spelare. Efter en stark avslutning på förra säsongen, som avslutades med ett fint VM med Tre Kronor, är nu Backlund redo att ta ännu ett steg.
– I år är tanken att jag ska vara en av dom som leder laget, säger han till hockeysverige.se.

VÄSTERÅS (HOCKEYSVERIGE.SE)

Man kan prata lite om Gert Fylkings ”äntligen” när man ska sammanfatta Mikael Backlunds fjolårssäsong i Calgary. Trots en trög inledning av säsongen svarade ”Mickis” för 18 mål och totalt 39 poäng på 76 matcher. Vilket är poängmässigt det bästa han presterat sedan debutsäsongen 2008/09.

Hockeysverige.se reste till ABB Arena för att få en pratstund med Mikael Backlund innan det var dags för avresa till Calgary och en ny NHL-säsong. En sommar i Västerås är också något som han uppskattar.
– Det är alltid skönt att få vara hemma och jag har också varit här ett bra tag nu faktiskt, berättar Backlund och fortsätter:
– Jag tycker att det är lika kul varje gång att få komma hem till Västerås och träffa alla man känner. Det är ju här man har växt upp så det är alltid speciellt att få komma hit.

Är det med Västerås IK du tränar under sommaruppehållet eller tränar du själv?
– Jag kör fysen själv. Sedan är jag med lite på is med VIK.

Mikael Backlund debuterade i NHL redan säsongen 2008/09. Den säsongen blev det bara en match för honom i NHL. Det var egentligen först säsongen 2010/11 som han etablerade sig i NHL och allteftersom har hans roll blivit större i Calgary.
– Första året var jag yngst i laget och fick spela mycket i fjärdekedjan. Tanken var att jag skulle ta en större roll efter det, men jag hade det tungt året efter, hela mitt rookie- år skulle man kunna säga.
– Efter lockouten växte min roll i laget samtidigt som jag fick ny tränare (Bob Hartley tog över efter Brent Sutter). Jag hade fått ett litet uppsving i karriären genom att spela här i Västerås under lockouten och senaste två säsongerna har jag fått en mer ledande roll. Nu i år är tanken att jag ska vara en av dom som leder laget, vilket känns bra.

Har du hört något om du skalla vara kapten under kommande säsong?
– Nej, det har man inte bestämt ännu. Man nämnde det i exit meeting i slutet av säsongen, men det var ingenting som man visste något om redan då.

Mellan säsongerna 2008/09 och 2010/11 spelade Mikael Backlund en del i WHL och AHL. Först för Kelowna Rockets och sedan med Abbotsford Heat. Det här är säsonger som Backlund tror han hade nytta av då han tog sig upp till NHL.
– Det var ett tufft år för mig i AHL eftersom det inte gick så bra vilket gjorde att det också blev mentalt jobbigt. Samtidigt stärktes jag av det. Man styrks ju av motgångarna. Jag blev starkare som person och mognade mycket. Dessutom lärde jag mig att laga mycket mat där, skrattar Backlund.
– Jag fick spela mycket defensivt och lära mig spelet på små rinkar. Det spelet tog jag med mig därifrån.
– I Kelowna var man så duktig i offensiven så det blev aldrig att man spelade i försvarszonen. Det fick jag ta tag i när jag kom till AHL, vilket jag har haft nytta av senare. Det gjorde att offensiven kanske tog kanske lite stryk det året eftersom det var mycket fokus på ”deffen”. Under lockoutåret här i VIK fick jag fram det spelet ännu mer och sedan har jag byggt vidare på det och blivit en ännu mer etablerad tvåvägsspelare.

Foto: Ronnie Rönnkvist

Foto: Ronnie Rönnkvist

Mikael Backlund var 19 år då han lämnade Västerås första gången för spel i WHL med Kelowna Rockets. Kelowna vinner WHL och Backlund gör ett riktigt bra slutspel där han på 19 matcher gör 13 mål och totalt 23 poäng.
– Första dagen jag kom dit var nervös. Det var man egentligen hela veckan. Jag kommer ihåg första roadtrippen. Vi var till Prince George och jag minns att jag tänkte – Vart har jag åkt nu någonstans? Vad har jag gett mig in på? Vi torskade dessutom första matcherna och då ska man veta att dom var sämst i ligan.
– Det var en tung start, men sedan förlorade vi inte mer än fem matcher i grundserien. Det visade sig att vi var ett hur bra lag som helst och med sköna grabbar. Jag tror att det här halvåret i Kelowna var den bästa tiden i mitt liv.

Var det samma sammanhållning som i exempelvis VIK?
– Ja, det blir som när man spelade juniorhockey här. Man hänger med grabbarna i laget och umgås hela tiden. Det var en bra sammanhållning och det blir dessutom extra kul när man har ett bra lag och vinner ligan.

En av Mikael Backlunds lagkamrater i Kelowna var Dallas Stars lagkapten, Jamie Benn.
– Vi spelade aldrig i samma kedja, men vi spelade tillsammans i samma lag. Han var en riktigt bra spelare redan då och lite av en ”late blommer”. En riktig tuffing, men samtidigt är han riktigt skicklig med pucken och en slitvarg.

Är du överraskad över att han redan är lagkapten i Dallas?
– Nej, inte alls. Han är en komplett spelare och, som jag sa, tar för sig, smäller på, slåss för lagkamraterna om det behövs samtidigt som han är en sniper och har ett bra spelsinne. Jag tror att han är en riktigt bra lagkapten och han är en riktig skön kille.

Har ni båda fortfarande kontakt?
– Det blir ganska sporadiskt. Jag har inte varit i Kelowna på länge nu, men när jag väl är där och han också är där hejar man och så. Samma sak är det när man är i Dallas.

Du gjorde din poängmässigt bästa säsong i fjol, vad var det som gjorde att det klickade så pass bra?
– Det var att jag släppte handbromsen i slutet av november och började spela. Jag lät mig själv vara mig själv. Tidigare hade jag mentala spärrar, men nu släppte jag allt och bara körde. Jag började ta för mig på isen och tänkte att ingen ska vara bättre än mig där ute. Jag ändrade lite attityd.

Hur skulle du sammanfatta säsongen?
– Jag hade en tung start, men jag lärde mig något av det och blev bättre och bättre ju längre säsongen led när jag fick fortsätta gnugga på.

Calgary missade slutspelet och blev bara 27:e lag av 30 i ligan. Att man inte tog sig till slutspel var nog ändå inget som förvånade fansen och folket i organisationen enligt Backlund.
– Ifjol hade vi ett ganska ungt lag. Året innan vet jag inte varför vi missade slutspelet. Vi hade under mina tre första år riktigt bra och namnkunnigt lag, men vi fick inte till det. Dessutom hade vi en bra målvakt. Men varför vi missade? Jag vet inte. Det är svårt att säga.
– Förra säsongen var det en ombyggnad av laget. Vi i laget ville givetvis gå till slutspel, men det var ingen som räknade med. Alla visste att vi var i just en ombyggnadsfas, men det gick inte att lägga sig ner och dö bara för det. Det blir en annorlunda press mot tidigare då vi hade ett namnkunnigare lag.

Coach för Calgary är Bob Hartley. Samma Hartley som efter tre säsonger i Colorado tog laget till Stanley Cup vinst 2001. Visserligen med ett namnkunnigare lag än vad Calgary har idag. Nu går han in på sin tredje säsong i Calgary.
– Jag tycker att han fick ihop laget riktigt bra redan förra säsongen. Efter jul, från mitten av januari fram till april hade vi 500 record (vann hälften av matcherna) och spelade en riktigt bra hockey. Det var många matcher som vi låg under med båda två och tre mål men som vi vände och vann. Det visar att vi har starka karaktärer i gruppen och alla jobbar för varandra.
– Just det här att all kämpar för varandra som ett lag och är som bröder är något som han propagerat för och som vi alla har tagit in. Det här har gjort oss mycket bättre som lag.

Lite av svensk lagkänsla?
– Ja, lite så. Det kanske också var just det som saknades innan när vi hade alla dom här stjärnorna i laget. Nu har vi ett yngre lag som jobbar för varandra vilket är en viss skillnad mot innan.

Ett av Calgarys stora framtidsnamn är 19-åriga centern Sean Monahan som förra säsongen gjorde 22 mål och totalt 34 poäng på 75 matcher. Dessutom var han med i Kanadas VM-lag i våras.
– Han är en riktigt bra målskytt. När han är nära målburen och får pucken smäller det. Dessutom är han en väldigt smart och klok spelare med bra spelsinne som lägger smarta passningar. Han kanske inte är den rappaste, men han jag tycker att han alltid verkar vara på rätt ställe vid rätt tillfälle.

DSC_0651

”Mickis” Backlund

Är han en blivande storspelare i NHL?
– Vi får se. Jag hoppas det i alla fall. Han gjorde en riktigt bra rookiesäsong, men det är svårt att svara på den frågan så här tidigt. Vi får se vad han tar för kliv i år. Självklart har han potential att bli en riktig stjärna.

Mikael Backlund spelade VM i våras där framförallt hans inledning på turneringen och avslutning var riktigt bra.
– Bra start, bra avslut, men lite tungt där i mellan. Helt okej VM ändå för mig personligen. Lite sjukdom gjorde att det blev lite tyngre, men sedan hittade jag lite bättre spel i slutspelet.
– Det var första gången som jag fick spela i ett landslag som förstacenter så det var lite nytt. Det var kul och en bra erfarenhet för mig.

Fanns det någon tvekan att åka hem till VM när Pär Mårts kallade dig till tjänstgöring?
– Nej, det fanns det inte. Det var bara att tacka ja direkt efter att jag fått klartecken efter armskadan jag hade.

Du fick inte spela OS, besviken?
– Nej. Jag hade en tung start så jag hann inte bli besviken. Jag räknade aldrig med att komma med till OS. Hade jag haft en bättre start kanske jag hade varit aktuellt.
– Nu hade jag en dålig start och även om det var mycket skriverier så förstod jag att det inte skulle gå att lösa eftersom jag då inte var med på reservlistan längre. Jag var med på den första listan men inte på den slutgiltiga.

Hur länge blir du kvar här i Västerås innan du återvänder till Calgary?
– Den 26:e augusti drar jag tillbaka, om nio dagar. Jag börjar bli trött på fysen nu känner jag så det ska bli skönt att komma över dit och känna att det börjar närma sig lite i alla fall, avslutar en leende Mikael Backlund.

Den här artikeln handlar om:

Dela artikel: