MJÖRNBERG: Hockeyn har uppenbarligen större problem med rasism än någon vill erkänna

På tisdagen var det dags igen, en ny rasistattack. Hockeyn har uppenbarligen större problem än någon vill erkänna.

Hockeyn skakas av ytterligare en rasistattack. I kvalseriemötet mellan Visby/Roma och Kristianstad upplevde hemmaförsvararen Adam Rachidi att han blev påhoppad och kränkt på grund av sin hudfärg och pekar ut gästernas Viktor Holmqvist som den skyldige.

Det är naturligtvis helt oacceptabelt att en sådan sak händer. Igen.

Holmqvist nekar till händelsen och Rachidi är väldigt tydlig med vad han har upplevt. Det är ord mot ord. En bra artikel där båda parterna uttalar sig hittar ni här.

Jag blir beklämd att detta är på tapeten igen.

I höstas hade vi en liknande situation. Då var det ombytta roller för Kristianstad. Då var det en av deras spelare som verbalt attackerades med rasistiska tillmälen av en spelare i derbykonkurrenten Tyringe. Ni minns hur upprört det var då. Hur extremt trist ”ni råååå”-debatten blev i sociala medier.

I samband med den händelsen publicerade klubbens styrelse följande text på sin officiella hemsida:

”Styrelsen och föreningen tar avstånd från alla former av kränkningar, där man ifrågasätter alla människors lika värde. Föreningen ska motverka alla former av nedsättande uttalande och agerande som kan vara kränkande för en enskild individ. Detta gäller även bemötande och uttalande som inte har med vårt ursprung att göra. Föreningens policy är glasklar i detta”.

Därför gäller det nu, oavsett om man i klubben väljer att tro på Rachidi eller Holmqvist, att gå till botten med den här historien och att göra det rakt igenom transparent. Det finns inget utrymme för något annat, då klingar det där klargörandet på hemsidan väldigt tomt.

Det var förkastligt när man själva var utsatta, det är lika förkastligt när man anklagas för att vara den felande parten. Det är lätt att sätta sig på höga hästar i det första fallet, men är lika viktigt att agera precis likadant i det andra.

För i mina ögon är det dags att göra en radikal förändring i synsättet inom sporten vi älskar. Jag har tvingats skriva om det flera gånger förut. Hockeyn har uppenbarligen större problem med rasism än vad någon vill erkänna och det är dags att ta tag i det på allvar. Det är en strukturell fråga.

Nu kommer det förmodligen göras en anmälan. Det är ord som står mot ord. Anmälan kommer att läggas ner. Sen är det inget mer med det. Handlingarna läggs åt sidan, händelsen anses utagerad och ska således glömmas bort. Det brukar vara så det funkar.

Ingen vill ta ansvar.

Det var det som hände i fallet mellan Tyringe och Kristianstad tidigare under säsongen, jag kan inte tänka mig något annat än att det blir samma visa nu igen.

Att en enstaka spelare vräker ur sig, eller misstänks för att vräka ur sig, något som kränker och kan uppfattas som grovt rasistiskt är naturligtvis illa nog, men det större problemet är att hela hockeyrörelsen inte vill annat än sopa under mattan och ursäkta och glömma.

Magnus Nygren sänkte sig själv i dyn när han gick till rasistisk attack på stan, den myspysiga hockeyfamiljen hyllade honom för att han bad om ursäkt. Minns hur supportrar i Tingsryd misstänkliggjorde Alexander Lindqvist Hansen när han berättade att han utsatts för rasistiska påhopp i deras hall för några år sedan.

Saken är den att sådana saker är inte något man bara hittar på för att leka offer. Saken är den att rasistiska saker är inte något man bara säger i stridens hetta. De har sin grund någonstans.

Ändå sker ingen förbättring trots att det händer igen och igen. Förbund, klubbar och intresseorganisationer går omvägar för att slippa ta i problematiken. Utåt sett pratar man fagert om värdegrund, internt kan det låta på ett helt annat sätt. Ibland skrämmer attityden.

Unkna åsikter och taskig människosyn verkar ju vara lika utbredd i omklädningsrummen som i samhället i övrigt dagar som dessa och ingen verkar vara särskilt intresserad av att på allvar faktiskt ta itu med problematiken. Ord står mot ord, man viftar lite med värdegrunds-dokumentet, poserar kanske på någon snyft-bild i lokaltidningen och sen är det bra med det.

Så länge det fungerar så ursäktar det problemet och beteendet. Och i och med det kan vi vara helt säkra på att det kommer hända igen.

Tyvärr.